Granskning: Är matchfixning i Finland det perfekta brottet? Eller tappade Inter bara motivationen efter cupsegern?

5–15 fotbollsmatcher i Finland manipuleras varje år – men väldigt få åker fast. Hur kan förövarna komma undan gång på gång? Svaret finns i lagboken.

Låt oss ta en titt på de omtalade händelserna från matchen mellan HJK och FC Inter i Helsingfors den 2 september.

För visst är det svårt att rationellt förklara Abdoulie Mansallys ingripanden under matchens fem sista minuter – det hade också åklagaren senare svårt att göra.

Det började med en suspekt passning i den 88:e minuten … och följdes upp av en till bara en minut senare … och av en till en minut senare … och av en till två minuter senare.

Till slut – med 90 + 2 på klockan – var det dags för situationen som fick fotbollsfolket att rynka på pannan och skaka på huvudet. Den målgivande passningen.

Programmet är inte längre tillgängligt

Mansallys ingripanden i HJK–Inter (bilder: Ruutu+) - Spela upp på Arenan (Programmet är inte längre tillgängligt)

Vi granskar det sista klippet. Om inte den oförklarliga bakåtpassningen vore nog tar Mansally några rappa löpsteg i sidled innan han lojt joggar bakåt i banan.

Han verkar inte ha en tanke på att stoppa Klauss från att göra 3–0.

Är det här ett normalt agerande för en spelare med nästan 150 MLS-matcher och över ett dussin A-landskamper för Gambia på meritlistan? Eller låg någonting annat bakom passningarna?

Mansally påstod att den sista passningen orsakades av trötthet och av att han lade märke till Klauss alltför sent.

En annan tänkbar förklaring fanns lätt till hands: matchfixning. Det misstänkte Bollförbundet, som startade en utredning i samarbete med Finlands centrum för etik inom idrott (FCEI). Utredningen flyttades till polisen i oktober.

På en vadslagningsbyrå var omsättningen på HJK–Inter nästan tio gånger högre än normalt

Utredarna hittade en hel del som var svårt att förklara.

I fjol satsades det mera pengar på Inters matcher än på andra lags matcher i fotbollsligan. Och mest satsades det på just den omtalade matchen mellan HJK och Inter. Det framkommer i polisens förundersökningsmaterial som Turun Sanomat efter stora problem fick ta del av.

På en vadslagningsbyrå var omsättningen på HJK–Inter nästan tio gånger högre än normalt. Det objekt som intresserade extra mycket var en HJK-seger med tre mål eller fler.

Ett förlorande vad – fram till Mansallys bakåtpassning i matchens slutstunder.

Men Mansally var inte den enda Inter-spelaren som agerade misstänkt i fjol.

Suspekta straffar

Redan ett par månader tidigare började det lukta unket i Inter-lägret. Svenska Betsson varslade om suspekt aktivitet kring en av Inters matcher.

Ett konto hade satsat stora pengar på att det skulle bli straff i matchen. Så blev det också, efter ett minst sagt tveksamt försvarsingripande av en Inter-spelare.

Några veckor senare försökte samma användare igen satsa en betydande summa på att det skulle bli straff i Inters match – men den här gången drog Betsson i handbromsen.

Då användaren inte fick slå vad om straffen satsade hen pengar på att Inters motståndare skulle göra det tredje målet i matchen.

Vid ställningen 1–1 blev det straff igen – på grund av ett nytt regelbrott av samma Inter-spelare.

Men i rätten räcker det inte med starka misstankar och suspekta indicier. Den här gången räckte inte materialet ens till åtal.

Cupsegern fick Inter att tappa motivationen?

Utredningen skickades vidare från polisen till åklagaren i december.

I januari valde häradsåklagare Kai Selander att inte väcka åtal om tagande av muta och friade därmed två Inter-spelare: Mansally och Daniel Kamy.

Spelaren som orsakade straffarna på sommaren var inte föremål för åtalsprövning. Selanders åtalsprövning gällde bara händelserna i matchen mellan Inter och HJK.

Kamy var misstänkt för att ha orsakat en suspekt straff mot HJK. Han stod också för två märkliga ingripanden i matchen mot FC Lahti i juli – men det berörde utredningen inte.

Programmet är inte längre tillgängligt

Misstänka situationer i Inters matcher (bilder: Ruutu+) - Spela upp på Arenan (Programmet är inte längre tillgängligt)

Den tredje Inter-spelaren lämnade klubben senare på sommaren och spelade inte i matchen mot HJK.

Efter beslutet undrade många hur fallet inte ens kunde gå till åtal. Nyckelorden i sammanhanget är tagande av muta.

Eftersom det inte finns en explicit lagstiftning för matchfixning faller de potentiella fallen ofta under rubriken tagande av muta. Matchfixning i sig är alltså inte olagligt – men det är olagligt att ge eller ta emot en muta i näringsverksamhet.

Den här gången gick det inte att bevisa att spelarna dragit ekonomisk nytta av händelserna.

Selander konstaterar visserligen att det inte finns en rimlig förklaring till Mansallys agerande i matchsituationen som ledde till HJK:s 3–0-mål, men att ”en dålig insats i matchen inte är tillräckligt bevis för tagande av muta”.

Det fanns ingen större penningtrafik som kunde knytas till händelsen.

– Det räcker inte med att man spelar dåligt, det måste finnas någonting annat, säger Selander, som inte kan ta ställning till varför inte sommarens händelser gick till åtalsprövning.

Selander konstaterar också att det satsades mer pengar än normalt kring matchen, men att inget bevis för manipulation kunde säkerställas.

Det låter fullständigt korkat, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta

― Magnus Bahne, Inters tidigare målvakt.

Man måste dessutom ta alternativa förklaringar för skeendet i beaktande. För Yle Sporten berättar Selander om en intressant teori som kom fram i förundersökningen.

Enligt den alternativa förklaringen kunde Inters hunger för framgång ha mättats av cupsegern i maj, vilket gjorde att klubben säkrade en plats i kvalet till Europa League. Laget behövde helt enkelt inte anstränga sig under hösten.

Yle Sporten väljer att testa teorin på FC Inters tidigare målvaktsprofil Magnus Bahne. Han är minst sagt kritisk.

– Jag vet inte ärligt talat vad jag ska svara, för det låter fullständigt korkat, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det finns förklaringar och så finns det förklaringar, men det där är bland det konstigaste jag hört.

IFK Mariehamns tidigare cup- och ligavinnare Jani Lyyski är inte heller övertygad.

– Om det där är en förklaring till motivationsbrist tycker jag att man ska fundera på att byta yrke. Å andra sidan är det svårt, vi lever i en rättsstat, men alla med lite sunt förnuft vet att det finns yrkesprestige och stolthet.

Upp till 15 manipulerade matcher per år

Matematiken gällande matchfixning går inte riktigt ihop.

Enligt FCEI:s undersökningschef Jouko Ikonens uppskattning manipuleras 5–15 fotbollsmatcher varje år i Finland.

Den senaste fällande domen? Då får vi backa bandet åtta år till Wilson Raj Perumals förehavanden i den ökända härvan i Rovaniemi. Då fälldes Perumal och en drös utländska RoPS-spelare för bland annat mutbrott.

Om Ikonens kalkyler håller streck har 35–105 matcher i Finland manipulerats sedan dess utan att någon har stått till svars.

Ikonen säger att betalningarna till spelarna oftast antagligen sker i kontanter eller till utländska konton. Det är mer eller mindre omöjligt att spåra i en utredning.

– Lagen är bristfällig. Lagstiftningen för mutbrott är inte konstruerad för matchfixningsfall. Det finns rum för förbättring, säger Ikonen.

Med traditionella utredningsmetoder är det inte möjligt att få ordentliga resultat, om inte någon går med på att erkänna eller berätta om händelseförloppet

― Jouko Ikonen i sin avhandling

Det är inte första gången han pekar ut bristerna i rättssystemet. För sex år sedan skrev Ikonen pro gradu-avhandlingen "1 X 2 - varma voitto - jalkapallo-ottelun manipulointi" inom kriminologi och rättssociologi. I avhandlingen skriver Ikonen att samtliga intervjuobjekt var överens om att den nuvarande lagstiftningen har brister.

– Med traditionella utredningsmetoder är det inte möjligt att få ordentliga resultat, om inte någon går med på att erkänna eller berätta om händelseförloppet och de inblandade, skriver Ikonen i sin avhandling.

Han får uppbackning av åklagare Selander.

– Ikonen har rätt. Det finns kanske ett litet hål i lagstiftningen, även om det inte ligger på mitt bord.

Det går lugnt att säga att matchfixning inte är högst på polisens prioriteringslista. Varför skulle man bemöda sig om en dyr utredning som nästan aldrig leder till konkreta konsekvenser?

Att spåra kontobetalningar tar tid och att förhöra utländska spelare kräver ofta tolk eller internationell hjälp, om de lämnat landet.

Det kan det vara klokt att fokusera på mordbränder och inbrott i stället, som Ikonen – då kriminalkommissarie på Centralkriminalpolisen – sade till Ilta-Sanomat 2016.

Johannes Siirilä skrev avhandlingen ”Ottelumanipulaatio: jalkapallo vedonlyöntirikollisten pelikenttänä” vid polishögskolan 2017. Han lägger ut texten om problematiken.

– Den som finansierar operationen kan finnas i Asien, den som mutar spelarna kan finnas i ett annat europeiskt land än i Finland och själva spelaktiviteten sker på internet. Man måste noga fundera på vilka brott som begåtts och vilka lands myndigheter som borde utreda det hela.

Låter det här som om de kriminella eller rättsstaten har kontrollen över situationen? I Sverige ansåg man att svaret var de kriminella.

Sverige har ändrat lagen – Finland sackar efter

Då svenska civilministern Ardalan Shekarabi i december 2017 presenterade planerna för en ny spellag i Sverige sparade han inte på orden.

Att det tagit så länge för att uppdatera lagen kallade han ”ett svek mot medborgarna” och ”ett stort misslyckande av regeringen”.

– Svenska staten har tappat kontrollen för länge sedan, sade Shekarabi enligt GP.

I januari i år trädde en ny spellag i kraft i Sverige. Målet är att ”röka ut” matchfixning, som Shekarabi uttryckt sig. Lotteriinspektionen bytte namn till Spelinspektionen och ska stoppa matcher som är uppgjorda.

Dessutom är spelföretagen skyldiga att kartlägga data för att känna igen försök till manipulation och myndigheterna är skyldiga att samverka.

En ny brottsrubricering skapades också: spelfuskbrott. Det gör att matchfixning inte längre utreds som mutbrott eller bedrägeri i vårt västra grannland.

– Vi måste ha nolltolerans mot matchfixning. Vi har sett att det är ett växande problem, sade Ardalan Shekarabi till SVT i april i fjol.

I Finland finns ingen motsvarande lagändring i planerna, trots att bland annat Bollförbundet redan länge vädjat om hjälp. Det har talat om en övergripande EU-lag, men tidsramen för den är oklar.

– Vi måste få en specifik brottsrubricering, penningspelsbrott eller motsvarande. De här är polisiära frågor och vi behöver stöd av lagstiftningen, sade Bollförbunds generalsekreterare Marco Casagrande för två år sedan.

Tanken med den nya lagen är att det ska bli lättare att straffa spelare, tränare och kriminella som i dag ägnar sig åt matchfixning, ett brott som redan är svårutrett. Enligt den nya lagen kommer matchfixare att kunna dömas till fängelse i upp till sex år om brottet är grovt

― SVT om lagförändringen.

En fråga är ändå relevant att ställa: hur kommer den svenska lagändringen påverka intresset för matchfixning i Finland?

En logisk följd kunde vara en ökning av olaglig aktivitet. Det är inte många ligor som har matcher på sommaren och en relativt låg lönenivå – som i Sverige och i Finland.

För det är inga småpengar det handlar om. En enda lyckad matchfixning kan leda till 0,5–1,5 miljoner euro i intäkter, det slog hovrätten fast i samband med RoPS-härvan.

– Om risken att åka fast är låg och straffen är lindriga ökar naturligtvis också frestelsen för de som manipulerar matcher, säger Ikonen, som hoppas att Finland skulle följa Sveriges initiativ.

Just nu får Fotbollsfinland bara hoppas på att klubbar och vadslagningsbyråer flaggar för misstänkt beteende då det finns skäliga misstankar.

Men för att svara på frågan: Är matchfixning i Finland det perfekta brottet? Svaret är nej. Det är ju inte ens ett brott.