Havsisen på Östersjön krymper vinter för vinter och det är ett hot mot många arter
Under de senaste årtiondena har utsträckningen av havsisen på Östersjön minskat till följd av den globala uppvärmningen, visar en rapport från Finlands miljöcentral Syke.
Utvecklingen med krympande isar väcker oro eftersom isen är viktig för många arter.
De finska havsområdena fryser helt och hållet i medeltal vartannat år. Ser man däremot på hela Östersjön har det område som fryser till is minskat med ungefär 35 procent sedan 1960-talet.
Också ytvattnets temperatur har stigit och havsvattnets salthalter minskat, delvis till följd av klimatförändringen.
Vattnets minskade sälta är skadligt för organismsamhällets biomassa, produktion och mångfald och leder sakta men säkert till att organismerna blir allt färre.
Men vad händer om havsisen helt och hållet försvinner?
Enligt Henrik Nygård, specialforskare vid havscentret på Finlands miljöcentral, kan det ha en inverkan på hela näringskedjan i havet i och med att centrala processer kan tajmas fel.
- Om isen försvinner betyder det att ljuset når havet fortare, vilket innebär att våruppblomstringen av växtplankton kan starta tidigare än normalt.
- Systemet är anpassat till årstiderna och vid ett tidigare skede är kanske inte de övriga stegen av näringskedjan ännu redo att använda sig av den energi som produceras i samband med blomningen, säger Nygård.
Om överskottsmaterialet i havet inte bryts ner drabbas bottenområdena av syrebrist, vilket minskar till exempel mängden bottenlevande djur och då är den onda cirkeln i gång.
Cyanobakterier, det vill säga blågröna alger, bildar gifter under syrefattiga och fosfatrika förhållanden, något som är starkt sammankopplat med vinterns isläge.
Vid Finska viken har bland annat vattnets fosfor- och kvävehalter stigit och frodigheten är på en betydligt högre nivå än naturligt, slår rapporten fast.
En livsviktig miljö för många arter
Havsisen är en viktig livsmiljö för många organismer som inte skulle klara sig i någon annan typ av habitat.
Ett exempel är Östersjövikaren, som är beroende av isen för att kunna föröka sig. Vikaren bygger sina bon i snödrivor på isen och föder sina ungar där.
För att Östersjövikaren ska kunna föda och dia sina ungar krävs ett fast istäcke under en oavbruten period på minst fem veckor i februari-mars.
Isen är också viktig för många fiskarter, bland dem siken. Havsisen skyddar nämligen sikrommen från havsströmmarna som kan störa utvecklingen.
Havsläget utvärderades i ett treårigt projekt där över 120 experter från olika forskningscenter och universitet deltog.
Isläget varierar stort mellan olika havsområden. Medan havet på Finska viken ofta redan är isfritt de första soliga vårdagarna, brukar Bottenviken ännu vara täckt av is.
Det är också uttryckligen vid Bottenviken som de största ändringarna i isläget sker, säger Henrik Nygård.
- Men också vid kustnära områden kommer isen att fortsätta minska och kanske försvinna totalt, ifall trenden fortsätter i samma riktning som den gör nu.