Popstjärnan som jobbade som cykelbud och delade ut blommor från en Chrysler New Yorker

Man brukar säga att katten har många liv. Detsamma gäller för Kisu Jernströms artisteri. Han var tonårsidol i gruppen Topmost, sedan blev han soloartist och fick guldskiva. Efter det blev han producent och låtskrivare och fick ännu flera guldskivor. Och så sadlade han totalt om och blev lanthandlare.

Då du passerar Degerby längs stamväg 51 så ser du ett rött hus med mansardtak och vita foderbrädor. Knappast kunde Kisu Jernström ana, då han turnerade land och rike runt, att han en dag skulle vara innehavare av en affär ute på landet.

Det är en kall dag i januari och snålblåsten drar in över de öppna åkrarna. Under vintern har han och frun Tiina affären enbart öppen under veckosluten så vi träffas i den egna bostaden som är ovanför butiken i andra våningen.

Jag lägger genast märke till de gamla Gretsch- och Hagströmgitarrerna i vardagsrummet som också i övrigt är fyllt med fina prylar från 60-talet.

Via sporten till musiken

Kisu Jernström var bara 14 år då han började spela trummor med Topmost som ett år senare var ett av landets populäraste band. Det var på det glada 60-talet då allt ännu var möjligt och pop- och rockmusiken var ett nytt fenomen i Finland.

Hans pappa, Gunnar Jernström, var finländsk mästare i fotboll i HIFK och Kisu sysslade med en massa olika idrottsformer under sin tidiga ungdom. Förutom fotboll och ishockey så var det boxning, friidrott och till och med fäktning som gällde.

Pappa var väl lite mer skeptisk till hårlängden och han förstod naturligtvis att det inte blir någon stor fotbollsspelare av sonen

Kisu Jernström då han berättade att han ska bli trummis

Och det var en stor upplevelse att vara bollpojke på Olympiastadion. Men det blev också sporten som öppnade ögonen och framför allt öronen för musiken.

- Vi var på ett fotbollsläger i Danmark och en kväll så gick vi på en konsert och där var ett band som spelade Shakin' all over. Då var jag såld, berättar Kisu Jernström.

Slukade all popmusik

Han slukade allt som hade med popmusik att göra. Han prenumererade på Idolnytt från Sverige och på nätterna låg han och rattade in Radio Luxemburg och Radio Nord för att höra de senaste hitlåtarna.

Thomas församling i Helsingfors hade också en väldigt aktiv ungdomsverksamhet och det var där som Kisu kom över sitt första trumset som bestod av en virvel och en cymbal.

Via några hobbyband fick han plötsligt erbjudande att börja spela med Topmost som redan hade blivit kända som ett bra liveband.

Men vad sade föräldrarna då han kom hem och berättade att han ska börja spela trummor med ett populärt band då han just hade fyllt 14 år?

- De tog det nog helt lugnt. Pappa var väl lite mer skeptisk till hårlängden och han förstod naturligtvis att det inte blir någon stor fotbollsspelare av sonen men de hade fullt förtroende för de andra i bandet som ändå var äldre än jag, berättar Kisu Jernström.

Det slutliga genombrottet för Topmost kom sommaren 1966 med låten Näen mustaa vain som var en cover på spanska Los Bravos Black is black.

Livsfarliga turnéer

Spelningarna blev fler och fler och det blev också en massa turnéer både i Sverige och Danmark. I den färska självbiografin berättar han hur hippievågen hade nått Köpenhamn långt före alla andra städer i Norden och det var lätt att komma över hasch på klubbarna.

Trots att det i boken står att han senare en gång testade på drogen så kan han inte komma ihåg exakt när det skulle ha hänt då jag frågar honom.

- Några år senare blev det ju nog vanligt med tunga droger bland de finländska musikerna och tyvärr var det ju många som sedan blev på den vägen men det var inte alls min grej, svarar Kisu Jernström.

Vi kunde ju alla ha brunnit upp om lågan från gasen hade tänt en filt

Kisu Jernström om att turnera på 60-talet

Men att turnera i Finland under vintermånaderna var ingen dans på rosor på den tiden. De åkte runt i en gammal Kleinbus och det var inte bilar gjorda för våra breddgrader. I synnerhet inte mitt i smällkalla vintern.

- Vi var åtta personer som åkte i den och det var så jäkla kallt att vi hade en kosangasvärmare inne i bilen och filtar för att inte frysa ihjäl. Vi kunde ju alla ha brunnit upp om lågan från gasen hade tänt en filt, säger Jernström och skakar på huvudet åt minnet.

Solo och ost

Topmost hann ännu göra en hitlåt, som också var en cover på Procol Harums Whiter Shade of Pale som på finska blev Merisairaan kasvot, men sedan var den sagan all.

Jernström ville fortsätta som solist och lämnade trummorna. Han lyckades också hitta låtar som passade bra in i hans stil och låten Onnestain on puolet sinun blev en stor framgång och albumet nådde över gränsen för guldskiva som då låg på 15 000 exemplar.

En låt som också har etsat sig fast i öronen på många finländare är Juustosta löytyy som han blev tredje med i Syksyn sävel 1974. Senare användes låten i flera ostreklamer.

Allt sedan 70-talet har Kisu Jernström kämpat med en sjukdom i bukspottskörteln och han är med jämna mellanrum inne på sjukhus för något som han själv humoristiskt kallar för rörrensning. Men trots det här och en del andra motgångar i livet så vill han alltid se de positiva i livet.

Så var det också då han gick igenom en skilsmässa som lämnade honom helt pank. Dessutom gick förlagsrättigheterna till hans låtar till exfrun. Senare kunde han köpa dem tillbaka av henne.

Livet tog en ny vändning

Under många år jobbade han också som producent för andra artister och det var till stor del hans förtjänst att Kirka fick en nystart i karriären och en megahit med låten Uneen aika vaipuu.

Men på 90-talet tröttnade Jernström på skivindustrin och flyttade ut till Ingå tillsammans med sin familj.

På orten fanns också en liten kiosk och ägaren som bodde i samma hus övertalade honom att ta över verksamheten.

Allt sedan 80-talet hade han kämpat med skatteskulder och då det blev dags att försöka ta ett banklån för att köpa butiken i Degerby i Ingå så blev det genast kalla handen från banken.

Genom barndomsvännen Henrik Kuningas kunde han få ett lån så att han blev av med skulderna och köpet blev av.

Tillsammans med hustrun Tiina så driver han nu lanthandeln i Degerby och han har också startat en tradition på orten. Varje år arrangerar han en stor grisfest och ett av de band som alltid uppträder är Topmost som i vår ger sig ut på en längre turné.

Känsla för hitlåtar

Trots att Topmost bara existerade i tre år så lyckades de till och med skapa rubriker i svenska tidningar.

"Det bästa som vi hört sedan The Beatles", skrev en recensent efter en spelning i Stockholm.

Han var också flera gånger involverad i den inhemska uttagningen till Eurovision Song Contest. Det grämer honom att Saara Aalto inte åkte till Portugal med låten Domino.

- Den låten skulle ha haft mycket större chanser, konstaterar han.

Och jag tror faktiskt han har rätt. En av Jernströms styrkor har varit känslan för hitlåtar. Det gjorde att han lyckades klara sig i den hårda nöjesbranschen i nästan 40 år.

Babyface och snäll pojke

Han hör till den kategori av artister i Finland som aldrig har skapat några större skandalrubriker och för det mesta har han också jobbat i det tysta.

I den nyutkomna biografin Kisu - Onnestain on puolet sinun tecknar Elina Saksala ett porträtt av en artist som i tiderna måste ha varit rena svärmorsdrömmen.

Och den här anekdoten från boken kan fungera som ett bevis på det.

Under de tidiga tonåren förtjänade han lite extra fickpengar genom att köra ut blommor med cykel. Eftersom hans mormor hade en blomsteraffär ville han inte sluta med det trots att han hade blivit popstjärna och spelade med Topmost.

Julen 1967 ställde solisten Harri Saksala upp och de körde ut blommorna i hans Chrysler New Yorker.

Det att han fortsatte att hjälpa sin mormor trots att han spelade med i ett av landets populäraste band är något som är typiskt för Kisu Jernström. Han vill se positivt på saker och ting och vill hjälpa om han bara kan.