Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

När amerikanerna bombade Panamas diktator med Van Halen - så här har musiken använts i krigföring

Från 2019
Uppdaterad 13.02.2019 16:15.
Stiliserad elgitarr ovapå USA:s flagga
Bildtext Med rockmusik kan man slå sina fiender.
Bild: Mostphotos/Bigalbaloo Stock

Hur har musiken använts i krigföring? Från signalfunktion till tortyrredskap har musiken gått en lång väg. I slutet av 80-talet fick också diktatorn Manuel Noriega känna på musikens makt.

Musiken har bokstavligen spelat en central roll i många krig, om det så handlat om Napoleonkrigens stora fältslag eller Vietnamkrigets gerilla-artade djungelkrig.

Musikens roll har varierat under århundraden, men på slagfältet har den alltid funnits: för att vägleda, styrka eller skrämma fienden. Allt sedan militärorkestrarna gjorde sitt intåg på slagfältet med höga flöjtdrillar och smattrande trumvirvlar, har musiken använts i krigföringen.

Trumslagare i antik mundering
Bildtext Trumslagarna angav marschtakten.
Bild: Mostphotos/Paul Wishart

I begynnelsen behövdes musiken för att styra truppernas framfart på slagfältet. Larm, rök och långa avstånd gjorde de svårt att dirigera truppförband, men med hjälp av drillar och trumslag kunde 1600 och 1700-talets härförare få ordning på leden.

Dessutom tillkom en patriotisk och uppeggande funktion som inte minst britterna utnyttjade ända in på 1900-talet med säckpipeblåsande skottar under första världskriget.

Musiken styrde och stärkte, men under första världskriget lärde sig också britterna att ett säckpipeförband i frontlinjen är ett väldigt sårbart och ineffektivt sätt att skrämma fienden. I takt med att krigföringen förändras, förändras också användningen av musiken som vapen.

Signalfunktionen blir i och med avancerad radiokommunikation överflödig och musiken får en allt tydligare propagandistisk roll både på hemmaplan och vid fronten.

Under andra världskriget spelar tysk radio tyska låtar för frontmännen. Också i Finland tillämpas samma metod för att stärka moral och kampanda och motverka pacifistiska tendenser.

Radioredaktören Reino ”Palle” Palmroth får tillgång till den bästa tekniska utrustningen och vidtalar ett antal radioredaktörer för att mobilisera en egen musikbataljon.

Redaktören Martti Jukola intervjuar Reino Palmroth år 1940
Bildtext Reino Palmroth blir intervjuad år 1940.
Bild: SA-Kuva

Precis som tyska radiostationer, sänder Palmroth och hans gäng program från hemlig ort. På repertoaren står underhållning och nyheter, men också specialskriven musik där fienden förlöjligas.

En av de populäraste propagandalåtarna är Reino Palmroths Silmien välliin (Mellan ögonen på ryssen) som efter kriget förbjuds i likhet med många andra antisovjetiska sånger.

Men vad var det så som gjorde Palmroths nidvisor om ryssen så populära och effektiva att de efter kriget hamnade på svarta listor och inte längre fick framföras?

Enligt Åboprofessorn Martin Cloonan kan ett nothäfte möjligen vara ofarligt, men så fort musiken får ett sammanhang uppstår maktblock.

Pärmbild till boken Dark side of the Tune
Bildtext Martin Cloonan skriver om musik och maktmissbruk.
Bild: Ashgate

Musik är - som Martin Cloonan ser det - organiserat ljud och den som organiserar eller behärskar musiken tillmäts automatiskt makt. Och makt får massorna i rörelse och tätar de egna leden, vilket naturligtvis är eftersträvansvärt under ett krig.

Propagandamaskineriet fungerade väl under andra världskriget. Musiken stärkte sammanhållningen, samtidigt som den gjorde narr av fienden. Men under senare årtionden antar musikanvändningen i krigföringen allt mer raffinerade former.

Porten till fängelset Abu Ghraib i Irak.
Bildtext I Abu Ghraib-fängelset torterades irakiska fångar med musik av Nancy Sinatra och Rage against the machine.
Bild: EPA/MOHAMMED JALIL

I modern krigföring styr musiken sällan massorna. Istället används den för att bryta ner individen. Tillsammans med Bruce Johnson har Martin Cloonan skrivit boken Dark side of the tune som handlar om hur musikens makt kan brukas, men även missbrukas. I sin bok ger författarna många exempel på hur musiken via upprepning blir ett extremt starkt vapen.

I fångläger som Abu Ghraib har musiken blivit ett tortyrmedel för att förnedra och framtvinga information. Det mest skrämmande, enligt Cloonan är att vilken musik som helst är gångbar i en torterares händer.

Det handlar inte om musiken i sig, utan om godtyckligheten och antalet gånger som du påtvingar ditt offer Beethoven, Rammstein, Lordi eller barnsången Barney is a dinosaur.

Extrem metallmusik har spelats för att förolämpa eller för att framföra en viss imperialistisk kultursyn och det gäller i synnerhet USA vars militära framfart ofta har föregåtts av en musikalisk invasion.

Manuel Noriega.
Bildtext USA:s armé avväpnade Manuel Noriega med Van Halen.
Bild: EPA

Ska du ägna dig åt modern krigföring, så ska du också identifiera din motståndares musiksmak och sedan servera honom rockmusik av Van Halen, utifall att han heter Manuel Noriega och råkar älska opera.

Detta vet också USA:s trupper i Panama då de juldagen 1989 grupperar sig runt Vatikanstatens ambassad där Noriega håller sig gömd. Panamas avsatte president är efterlyst för valfusk och droghandel, men vägrar ge upp trots att amerikanska trupper har omringat byggnaden.

Då bestämmer sig USA:s armé för psykologisk krigföring och riggar upp stora högtalare på platsen. Ur dem börjar låtar av U2 (All I want is you), Clash (I fought the Law) och Van Halen (Panama) strömma ut.

Operaälskaren Noriega är hårt prövad, men även Vatikanstatens ambassadtjänstemän börjar få nog av Guns N´ Roses, Black Sabbath och Iron Maiden som man får förmoda att inte tillhör kyrkostatens favoritmusik.

Van Halen på festival backstage 1984
Bildtext Rockgruppen Van Halen biddrog till en oblodig upplösning i Panama.
Bild: imago stock&people/ All Over Press

Efter tio långa dygn med amerikansk hårdrock vädjar ambassadören till Noriega, som även han verkar ha fått nog av musiktortyren. Noriega är villig att kapitulera och för första gången i världshistorien har ett heavy band som Van Halen den tvivelaktiga äran att ha löst konflikten på ett öronbedövande, men fullständigt oblodigt sätt.

Inget krig utan musik - Spela upp på Arenan