Snart ett år sedan Finlands största privatisering då Kemi centralsjukhus togs över av Mehiläinen: ”Det sparas i smått; på något sätt ska de ju göra sina vinster”
När det privata vårdbolaget Mehiläinen övertog centralsjukhuset i Kemi var det första gången i vårt lands historia som det offentliga överlät ett helt sjukhus till ett bolag. Övergången har inte varit helt okomplicerad.
Det var den 18:e juni i fjol som Mehiläinen tog över driften av centralsjukhuset i Kemi.
- Verksamheten har kommit igång riktigt bra och målen har uppnåtts, säger Markku Näreneva på Mehiläinen.
Precis som debatten kring Esperi Care har visat är många anställda inom vårdsektorn idag rädda att träda fram i offentligheten med namn om de har kritiska åsikter. Så också i Kemi.
En anställd på sjukhuset som vill vara anonym – vi kallar hen Kaino – är inte lika nöjd med utvecklingen.
- Det sparas i smått hela tiden; på något sätt ska ju Mehiläinen göra sina vinster.
Det verkar klart att erfarenheterna från övergångsperioden hänger på vem man frågar.
Finlands största utlokalisering
För snart ett år sedan besökte Spotlight Kemi. Anledningen till det var att fyra kommuner i sydvästra Lappland hade beslutat att göra landets största privatisering inom social- och hälsovården. Ett helt centralsjukhus ingick i avtalet.
Det om något var historiskt och en ny erövring för de privata vårdbolagen. Erfarenheterna från det här experimentet kan långt komma att avgöra hur långt privatiseringen inom vården kan gå i vårt land.
Du kan se Spotlights program här:
Allting är som förut, men ändå inte
Sjukhuset i Kemi har nu verkat i privat regi sedan juni ifjol och därför sände vi frågor till berörda parter om hur övergången har förlöpt och huruvida det har funnits problem i samband med ägarbytet.
En anställd som vi får kontakt med - Kaino – redogör via mejl och per telefon om en utveckling som hen sammanfattar med orden: allting är som förut, men ändå inte.
Kaino är en erfaren sjukskötare som har jobbat länge på olika avdelningar.
Många bäckar små…
Det har alltså redan skett märkbara förändringar. Det syns nödvändigtvis inte utåt, men märks desto tydligare på verkstadsgolvet.
- Det är hela tiden något på gång som berör personalen, säger Kaino.
Ett exempel är utbildningen av personalen. Det har redan blivit svårare. När man förr ofta valde att sända två anställda till en utbildning så sänds bara en. Fyra öron hör bättre än två.
Ett annat exempel är arbetskläderna. Förr hade personalen personliga arbetsplagg, nu är de i gemensamt bruk vilket kan vara opraktiskt.
Dessutom har priserna på arbetsplatsluncherna stigit rejält, upp till 30 procent. Det innebär att många äter medhavd mat på avdelningen och då är det är lätt hänt att matpausen avbryts av annat.
- Det här är små saker i sig, men den kumulativa effekten blir den att man mår sämre på jobbet, menar Kaino.
Inga problem enligt Mehiläinen
Markku Näreneva som har hand om avtalsfrågor på Mehiläinen är mer än nöjd så här långt. Han beskriver via mejl en verksamhet som går som på räls. Mehiläinen Länsi-Pohja Oy, som det samägda bolaget med kommunerna heter, har fått en mer eller mindre friktionsfri start.
”Efter det första halva året kan jag glad konstatera att projektets operativa förverkligande har lyckats bra och att det inte finns några som helst problem därvidlag”, svarar Markku Näreneva.
Näreneva ser alltså inga problem så här långt. Han medger i alla fall att rekryteringen av personal till vissa mindre specialiteter varit ”utmanande” och likaså att det dyker upp oväntade situationer. Men det är för tidigt att orda mera om det förrän företagsöverlåtelsen är definitivt slutförd.
Mehiläinen har nu enligt honom i samråd med personalen skapat en ny verksamhetsplan och via den ska man bli ännu bättre på att komma närmare kunderna, förbättra kvaliteten och effektiviteten.
- Precis de målsättningar som vi fått från beställaren, tycker Näreneva
Färre vikarier
Kaino beskriver ur arbetstagarnas synvinkel en förändring som på allvar satte igång under hösten. Det märktes bland annat genom att man noggrannare än förr började hålla koll på mottagningstiderna.
Konsulter har gjort analyser av patientströmmarna på sjukhuset och hälsovårdscentralerna. På basen av dessa ganska korta uppföljningar görs sedan beslut om arbetstider och antalet platser på vårdinrättningarna.
- Antalet vikarier har redan minskat, skriver Kaino. En del har redan fått besked att deras arbetsinsats inte behövs. Andra kan se fram emot mera snuttjobb.
Eftersom Mehiläinen inte ger tjänstledighet för dem som vill jobba på annat håll har en del av personalen sagt upp sig.
- På längre sikt kan det bli ett problem eftersom de knappast återvänder om de måste starta från noll, tror Kaino.
Diffusa spelregler
Tidigare ministrarna Maija Rask (SDP) och Hannes Manninen (C) gjorde nyligen en utredning kring social- och hälsovården i Lappland. Kemibördiga Rask har ett omfattande nätverk just inom hälsovården i hemstaden.
Via Rask får vi ett vittnesmål från en annan anställd på sjukhuset. Den här personen vågar inte heller träda fram med namn, men beskriver via ett långt mejl samma typs problem som Kaino. Hen beskriver en förhållandevis kaotisk sommar och höst 2018 och menar att det visar att Mehiläinen inte tillräckligt bra kände till den verksamhet man tog över.
Precis som Kaino ställer sig kollegan frågande till det vikariestopp som råder och fasar inför sommaren och semestertiderna.
Det råder också oklarheter beträffande anskaffningen av utrustning och andra produkter. Det beror i sin tur på att de olika parterna – Mehiläinen och sjukvårdsdistriktet – inte nödvändigtvis tolkar serviceavtalet på samma sätt.
Däremot berömmer den anställda de omställningar som har gjorts för att bättre integrera specialsjukvården och bashälsovården.
Mehiläinens Näreneva lyfter likaså fram den här saken i sitt svar: ”Vi har byggt upp en integrerad serviceproduktion där specialsjukvården och bashälsovården inte styrs eller leds separat, utan där klienten behandlas helhetsmässigt.”
Strid om kostnader
En av stadens ledande sjukvårdspolitiker beskriver en utveckling som präglats av osäkerhet.
- Året som gått har varit kaotiskt och en ständig kamp om resurser och arbetsfördelning, menar Aaro Tiilikainen, som representerar stadens största politiska grupp, Vänsterförbundet.
Tiilikainen är dessutom medlem i styrelsen för Länsi-Pohja sjukvårdsdistrikt.
När Spotlight intervjuade Aaro Tiilikainen ifjol var han kritisk till hur överlåtelseprocessen gick till. Nu när besluten har börjat förverkligas i praktiken är han fortsättningsvis kritisk.
Som ett exempel nämner Tiilikainen att det råder problem beträffande avtalet. Parterna tolkar det på olika sätt.
- Redan på våren framgick det att det undertecknade kontraktet innehåller flera fel, hävdar Aaro Tiilikainen.
Det grövsta felet är att Kemi stad för sin bashälsovård har debiterats 3,6 miljoner för mycket på årsbasis, enligt Tiilikainen.
”Hoppas det löser sig till sommaren”
Stadsdirektör Tero Nissinen bekräftar det här. Han säger att det rör sig om en summa på 250 000 euro per månad. Det har staden kvitterat genom att minska utbetalningarna till sjukvårdsdistriktet med motsvarande summa.
Stadsdirektör Nissinen som har varit en av projektets pådrivare använder inte ordet problem i sitt svar utan kallar det hela en utmaning.
- De största utmaningarna har att göra med avtalet med Mehiläinen och hur det ska tolkas. När det gäller hela 2018 är skillnaden i synsätt nu 700 000 euro, svarar stadsdirektören.
I övrigt säger sig Tero Nissinen vara nöjd med hur nyordningen har fungerat i praktiken.
- Med tanke på hur stor operation det rör sig om – över 800 anställda – så har det gått riktigt bra.
Men han avslutar sitt svar med en from förhoppning:
- Förhoppningsvis löser sig det hela fram till sommaren.
' /%3E%3C/svg%3E)
