Active Explorers Club vill hitta finlandssvenska barn som ligger i riskzonen för marginalisering

Icehearts svenskspråkiga verksamhet växer. En ny grupp startar i östra Helsingfors och just nu pågår arbetet med att hitta svenskspråkiga barn i behov av särskilt stöd.

Den svenskspråkiga verksamheten har också fått ett nytt namn och kallas nu för Active Explorers Club.

För tillfället pågår ett intensivt arbete för Peggy Petrell som fungerar som gruppledare eller fostrare för den nya gruppen barn med svenska som modersmål, som håller på att ta form. Hon besöker förskolor och skolor i området Botby, Nordsjö, Degerö, Östersundom och Landbo för att stifta bekantskap med alla 6-7 åringar.

- Jag har ögon och öron öppna, följer med och hjälper till där det behövs. Väldigt mycket handlar det ju om att lyssna på barnen. De flesta barn vill prata, de vill att någon lyssnar och många behöver en famn, beskriver Peggy.

Men att hitta de barn som riskerar marginalisering kräver tid. Hela det första året besöker Peggy därför med jämna mellanrum alla grupper för att noggrant kartlägga behovet.

Vid val av barn till verksamheten får hon också hjälp av personalen i de respektive enheterna och socialservicen.

Finlandssvenskarna talar lite tystare och försiktigare om problem, kretsarna är mindre och man vill inte sticka ut

― Rasmus Lundén

En trygg bestående vuxenkontakt

De 15 barn som väljs med i Active Explorers Club kan räkna med att få stöd under hela sin skolgång, ända tills de fyller 18 år.

Fostraren fungerar som extra stöd under lektionerna eller i eftis, hjälper till med läxorna och ordnar även meningsfull fritidssysselsättning, ofta i form av utevistelse och idrott. Fostraren är den trygga, bestående vuxenkontakter i barnens liv.

Beslutet om att delta fattas dock alltid av föräldrarna till barnet. Det är frivilligt att delta och kostar inget för familjerna.

Även föräldrarna och vårdnadshavarna får stöd vid behov, berättar Rasmus Lundén som är projektkoordinator för Icehearts svenskspråkiga verksamhet.

- Vi kan fungera som länk mellan skolan och hemmet eller andra myndigheter som socialtjänsten, men vi tvingar oss inte på. Många vårdnadshavare upplever ändå att vi är till stor hjälp, berättar Peggy Petrell.

Förutom den trygga vuxenkontakten värdesätter barnen gemenskapen i gruppen.

- Du blir inte ensam, du har ett stöd i gruppen. Om du inte har en hobby så får du det via oss. Du får uppleva känslan av att lyckas, vilket i sin tur stärker självförtroendet.

Olika behov på finlandssvenskt håll

Icehearts har fungerat på finskt håll sedan 1996 och lotsat många kullar barn, främst pojkar, med framgång ut i vuxenlivet.

Den första svenskspråkiga gruppen bildades för fyra år sedan i Esbo och nu är tiden mogen för en till grupp som riktar sig till svenskspråkiga barn. Men behovet på den svenskspråkiga sidan ser lite annorlunda ut och därför har man valt att forma ett eget koncept kring verksamheten.

- I stället för att satsa på lagidrotten för att motverka marginalisering bland Icehearts-unga har man vid Active Explorers Club valt att betona så kallad äventyrspedagogik eller friluftspedagogik, berättar Rasmus Lundén.

Grundidén med vår verksamhet är att fånga upp de här barnen i ett tidigt skede så att de aldrig hamnar där, i det riktigt dåliga senare i livet.

- Vi vill ta med barnen ut i skog och mark, vi klättrar, paddlar, skrinner, spelar fotboll med mera. Vi rör på oss och låter barnen prova på nya saker de annars kanske inte skulle ha möjlighet till. Vi utnyttjar utemiljön och naturen som en källa till inlärning, glädje och nya upplevelser, säger Lundén.

Till de svenskspråkiga Active Explorers Club-grupperna antas, till skillnad från de flesta grupper på finskt håll, både flickor och pojkar som dessutom inte behöver vara ur samma årskull.

Bland de finskspråkiga Icehearts-barnen finns också betydligt flera barn med invandrarbakgrund, det här beror till stor del på att så få integreras på svenska.

En annan klar skillnad i de språkliga grupperna är att volymerna av barn som är i behov av särskilt stöd på svenskt håll är betydligt mindre. Därför har de svenska grupperna även färre barn till antalet. Graden av problem överlag är också något mindre på svenskt håll, menar Lundén och tillägger:

- Sen tror jag också att finlandssvenskarna talar lite tystare och försiktigare om problem. Kretsarna är mindre och man vill inte sticka ut. En positiv sak är att svenskspråkiga ofta har ett större kontaktnät och har lättare att få hjälp av vänner och släktingar.

Kontinuiteten viktig

Både Rasmus Lundén och Peggy Petrell ser mervärdet i att fånga upp de barn som allra mest gagnas av verksamheten, i ett så tidigt skede som möjligt, redan i förskoleåldern.

- Vi lär oss känna varandra i lugn och ro. Tryggheten och förtroendet finns kvar även när barnen blir äldre. Samma person finns med i alla olika skeden och det är jättefint. Det är inte så lätt att hoppa in när barnen är 15, säger Peggy.

Rasmus Lundén understryker vikten av det förebyggande arbetet.

- I vårt samhälle finns det ungdomar som har väldigt stora problem. Grundidén med vår verksamhet är att fånga upp de här barnen i ett tidigt skede så att de aldrig hamnar där, i det riktigt dåliga senare i livet.