Är det viktigare att hålla ordning än att lyssna på barnens frågor?

Putin, klimathot och döden - det finns mycket som också små barn har behov av att tala om. Men är det någon som lyssnar?

När barnen vet allt mer om hot i omvärlden måste de vuxna hitta metoder att bemöta deras frågor och rädslor. Det här understryker Marina Lundkvist, lektor i småbarnspedagogik vid Helsingfors universitet.

Putin ska flytta Finland

En småbarnspedagog frågade dagisbarnen om det fanns något som de skulle vilja berätta för de andra i gruppen. En femåring räckte upp handen. “Jo, jag skulle vilja diskutera det här med sannfinländarna.”

I en annan grupp blev barnen vettskrämda när deras kompis berättade att “Putin ska flytta Finland till USA!”. Varken nyhetens förmedlare eller mottagare visste exakt vad de vuxna hade menat med detta, men alla fick uppfattningen att något hemskt nu hotade hela Finland.

Bland annat de här scenerna rakt ur dagislivet ingår i Marina Lundkvists forskningsmaterial. Ett av hennes intresseområden är hur barnen i våra daghem och förskolor blir bemötta och sedda. Vad betyder det i praktiken att erkänna och bekräfta ett barn så som barnkonventionen förutsätter?

Det kan betyda något så enkelt som att alla i personalen kan namnen på alla barn - barnkonventionen slår faktiskt fast att varje barn har rätt till ett namn. Och ett namn får sitt värde när andra använder det.

Sopa inte frågor under mattan

Men att bekräfta ett barn betyder enligt Marina Lundkvist också att man lyssnar på och behandlar barnens frågor här och nu, och absolut inte sopar undan dem med “det där ska vi tala om när du blir större”.

Det kaos och de hot som finns i samhället och ute i världen sipprar också in i små barns vardag: hållbar utveckling, klimatet, världsbilder som ruckas, politik.

“I barnens värld rör sig mycket mer än vi tror”, säger Lundkvist. “De är sensitiva och fiffiga. Vi behöver personal inom dagvård och förskola som kan lyssna och hjälpa barnet att förstå - om barnet själv vill.”

Barnen är inte bara framtid, de är NU.

Hon anser att man inte heller kan säga att vissa frågor är sådana att bara vårdnadshavarna borde tala om dem med barnen.

“Barnen är så up-to-date. Ibland tänker man: Du är fem år! Behöver du fundera på det här? Men att ignorera barnets oro är att inte ta sitt ansvar.”

Utbildning i att hantera det svåra

Svaret på barnens oro är inte att införa samlingar där man presenterar politik och hotbilder. Ett svar är däremot att ge småbarnspedagoger mera utbildning i hur man hanterar svåra frågor. Marina Lundkvist konstaterar att det här är något man satsar på inom småbarnspedagogiken vid Helsingfors universitet. Bland annat utforskar man hur frågor om social rättvisa och mångfald kan tas upp inom olika ämnen tillsammans med barn.

I samband med sin forskning har Lundkvist sett att det uppstår situationer där personalen kan förefalla att prioritera ordningen på dagis framom att ge sig in i diskussioner som barnen tar initiativ till. Det kan bero på att man prioriterar sitt dagsschema, men det kan också handla om osäkerhet.

Därför är det viktigt att lära ut metoder som hjälper den vuxna att bemöta också frågor där man själv känner sig osäker - döden, livsåskådningar - utan att vare sig plädera för en viss åsikt eller nonchalera barnet. Ofta behöver barnen först få ord för det man grubblar på. Sedan kan barnet ta emot hjälp att se det i ett sammanhang, kontextualisera.

Våra studerande borde rustas för att stöda barnen och finna dem där de är.

Genom att lyssna på barnens frågor och ta deras initiativ på allvar kan de vuxna bidra till att barnets rädsla minskar. Lundkvist betonar att barnet måste få känna att det finns lösningar, att det finns hopp.

“Vi ska inte lämna dem ensamma. Flera barn än förr är medvetna om det mörka i världen.”

Får barnprogram visa det trasiga?

Samma frågor om hur man ska bemöta barns medvetenhet om tillvarons hotbilder diskuteras också på Svenska Yles redaktion för småbarnsprogrammen. Vilka vardagsbilder ska programmen spegla? De som har jobbiga erfarenheter behöver berättelser som speglar deras erfarenheter och hjälper dem vidare. Men blir andra barn då uppskrämda och oroliga?

Jan-Ulrik Lindberg, producent för BUU-klubben och det övriga svenskspråkiga småbarnsutbudet, säger att svåra ämnen måste kunna behandlas, men det är viktigt att de behandlas med eftertanke.

“Vi som jobbar med småbarnsinnehåll på Svenska Yle drar oss inte för att också ta upp svåra ämnen i barnprogrammen. Vi ber experter om råd och gör gedigen research för att veta att vi tar upp ämnena på rätt nivå och så att det inte skrämmer publiken.”

Lindberg påpekar att man alltid strävar till samverkan med de vuxna som finns i barnets vardag, fastän man i programmen enbart talar till barnet.

“Vi tycker ändå att man alltid ska försöka titta på barnprogram tillsammans med barnet, oberoende vad det handlar om.”

Vi lär oss av kontraster

Marina Lundkvist anser att det är viktigt att också i barnmedia visa upp variationer och alternativ. Hon säger att det just i motsatser finns ett lärande att hämta.

Om du ska förstå vad en ros är måste du veta vad en blåklocka är.

Den här metoden stöder sig på Ference Martons variationsteori. Den används vanligen inom andra områden, men ger aha-upplevelser också inom värdefostran. Hur ska man förstå vad rättvisa är om man inte får berättelser om orättvisa? Hur kan du lära dig respekt om du inte har sett respektlöshet?

Delaktighet en nyckel, lek en metod

Inom småbarnspedagogiken är ett nyckelbegrepp idag delaktighet. Det lyfts fram i styrdokumentet för småbarnspedagogik från 2016. Delaktighet handlar om att barns önskemål och initiativ ska beaktas, till exempel när man planerar verksamheten på dagis.

Samma delaktighet strävar barnredaktionen till när man ständigt via sociala media och vid evenemang frågar vad barnen och föräldrarna önskar. Jan-Ulrik Lindberg berättar att den här dialogen har bekräftat att man inte ska skygga för svåra ämnen.

“Då vi har tagit upp saker som våld eller barns rätt till sin egen kropp har vi fått nästan uteslutande positiv respons, så jag tror att vi är inne på rätt spår.”

Marina Lundkvist framhåller att lek är en utmärkt metod när man vill behandla värdefrågor med barn. “Pedagogik handlar fortfarande om att leda barn. Därför är fri och ledd lek lika viktiga. I en ledd lek kan barnet till exempel lära sig respekt, eller att vara en kompis.”