"Det är fint om riksdagen så småningom börjar se mer ut som Finlands befolkning"

Det var fullsatt på minoriteternas valdebatt på kulturhuset Caisa i Helsingfors i går - en valdebatt vikt för kandidater som är rasifierade, alltså tillhör någon etnisk minoritet.

När riksdagskandidater av en etnisk minoritet drabbar samman inför valet är det samma frågor som under vilken
valdebatt som helst som tas upp: klimatförändringen, basinkomst, ungdomarnas utslagning och den låga nativiteten.

Länge debatterar partierna hur Finland ska se till att ha arbetstagare och skattebetalare i framtiden, med den åldrande befolkningen.
De flesta partier vill öka på arbetskraftsinvandringen.

Vänsterförbundet poängterar att Finland måste vara attraktivt så att unga människor vill stanna här och bilda familj.

Det här landet måste vara sådant att unga människor vill stanna här och också föda barn här

Ajak Majok (VF)

- Det här landet måste vara sådant att unga människor vill komma hit, vill stanna här och också föda barn här, bilda familj här, säger Ajak Majok (VF).

Samlingspartiet lyfter fram att behovsprövningen ska bort, staten ska inte lägga sig i om ett företag vill anställa någon som kommer från ett annat land:

- Om någon vill komma hit till Finland och någon arbetsgivare vill anställa den personen så ska inte staten gå emellan, säger Rahman (Saml).

Om någon vill komma till Finland och en arbetsgivare vill anställa den ska inte staten gå emellan

Daniel Rahman (Saml)

Han föreslår också att hela Finland gör som Esbo och inför engelska som officiellt andra språk för att locka utländsk arbetskraft.

För att höja sysselsättningen slänger De grönas Ozan Yanar fram både basinkomst, familjeledighetsreform och en reform av företagsstöden.

Nedskärningar i utbildningen upprör

Kandidaterna är rörande överens om att regeringens nedskärningar i utbildningen har varit alldeles fel riktning. Det håller också debattens enda regeringsrepresentant med om.

- Jag kan inte skriva under nedskärningarna i utbildningen, säger samlingspartisten Rahman, men säger också att allt är relativt:

- Vi har fortfarande de bästa grundskolorna i världen, inte ens den sämsta skolan i Finland är dålig.

Diskussionen går sedan in på utslagning och skolshopping, som Vänsterförbundets Ajak Majok och Feministpartiets Elina Sagne-Ollikainen säger måste få ett slut. De protesterar mot Rahmans uttalande om att finländare har fritt fram att bosätta sig var som helst och på det sättet välja skola.

Föräldrar planerar redan tidigare var de ska bo. Vad de väljer beror på vad de får för banklån eller vad de har för resurser

Elina Sagne-Ollikainen (Fem)

- Fri rörlighet, visst, men en del har mer pengar i sin ficka att röra sig med och bostadsområdena är starkt segregerade, säger Majok.

- Föräldrar planerar redan tidigare var de ska bo. Vad de väljer beror på vad de får för banklån eller vad de har för resurser från början, säger Sagne-Ollikainen.

Tryggt rum för att dela upplevelser behövs

Det låter alltså olika till höger och till vänster också i kväll. Så varför behövs det en valdebatt för enbart rasifierade kandidater? Ser man på publiken är svaret tydligt: det finns en beställning, salen är fullsatt och försvinnande få i publiken är vita.

Kandidaterna och andra som talar under kvällen tackar för möjligheten att prata i ett tryggt rum och med människor som kanske hör till olika partier, men har liknande upplevelser, perspektiv och förståelse.

Elina Sagne-Ollikainen (Fem) hade höga förväntningar på debatten redan innan den började och såg fram emot att diskutera diskriminering och rasism och se vad det finns för likheter och skillnader i synsätten hos kandidaterna.

Hon tror det är viktigt för kandidaterna att mötas också för att dela med sig av personlig erfarenhet.

- Att kunna dela med sig av det man bär i ryggsäcken så att säga, och hur man kanske analytiskt har sett på saker och ting och vilken förändring man vill se i Finland och hur man kan genomföra förändring, säger Sagne-Ollikainen.

Den enda i rummet med annan hudfärg

De grönas Jani Toivola öppnar kvällen med ett tal som får mycket medhåll från publiken. Han ställer inte upp i valet men har suttit i riksdagen i åtta år. Där har han ofta fått återuppleva samma sak som i högstadiets klassrum: att alla andra som närvarar är vita, både i plenisalen, på pressläktaren och till och med på publikläktaren.

Ozan Yanar (Gröna) kan relatera. Yanar är invald både i riksdagen och i Helsingfors fullmäktige - salar där det fortfarande är ovanligt med någon annan hudfärg än vit.

Yanar poängterar att kvällen lyfte fram den diversitet som finns också bland minoriteterna - att inte alla med annan bakgrund än finsk och vit kan slås ihop till en grupp:

- Ofta när man talar om invandrare eller människor med invandrarbakgrund så talar man om stora grupper människor som man slår ihop till en enda och kopplar ihop med stereotypier. Det att här var fyra kandidater med olika åsikter om saker och ting säger något om mångfalden som finns.

Ofta när man talar om invandrare så talar man om stora grupper människor som man slår ihop till en enda, och kopplar ihop med stereotypier.

Ozan Yanar (Gröna)

Ännu är det för tidigt att säga om de slutliga kandidatlistorna för årets riksdagsval kommer att visa upp en pluralism som motsvarar väljarnas. I tidigare val har det i Finland varit ont om kandidater med invandrarbakgrund eller en annan hudfärg - och bland de invalda har deras representation varit närmare noll.

Ozan Yanar är ändå hoppfull och tror det här håller på att vända, när unga inom minoriteter i Finland i dag har fler och fler förebilder inom politiken:

- När jag var liten såg jag ingen som såg ut som jag på tv, unga i dag ser en mycket större mångfald på tv. Jag tror det här går framåt och olika människor börjar med politik. Jag tycker det är fint om riksdagen, förhoppningsvis, börjar se mer och mer ut som befolkningen.

Elina Sagne-Ollikainen, som jobbar som sakkunnig på FDUV, påminner om att det finns plats för mångfald inom politiken på mycket fler fronter än gällande till exempel hudfärg.

- Fortfarande finns det ju en massa människor som inte är med i politiken, som hör till marginaliserade grupper och inte får sin röst hörd. Jag tänker på Pertti Kurikan Nimipäivät som fick representera Finland i Eurovisionen och hur mycket diskussion det väckte. Vi ser inte så många kandidater med en funktionsnedsättning i den här kandidatuppläggningen.