Finländska Riitta Kuismas duvor glädjer Hongkongbor - nu pumpar den ultrakapitalistiska staden pengarna till konsten

Hongkong ansågs länge vara något av en kulturell öken. Konstnärerna försummades och de hade svårt att livnära sig. I dag pumpas mer och mer pengar in i kulturlivet, och också en finländsk konstnär har lyckats dra nytta av det.

En jämn ström av människor är på väg till en metrostation vid en gågata nära Hongkongs finanscentrum. Innan de hinner fram väntar en glad överraskning.

De som inte har bråttom kan stanna upp för att beundra nya väggmålningar. De största konstverken når upp till bostadshusens fjärde våning.

Rik sponsor, ovanlig ära

De populäraste målningarna har skapats av den finländska konstnären Riitta Kuisma som har bott i Hongkong i 20 år. Hon är specialiserad på porträtt och väggmålningar, och hon är glad över att ett av Hongkongs största byggbolag har gått med på att finansiera projektet.

- Idén är att det inte enbart ska vara frågan om väggmålningar utan också om bland annat musik. Det är frågan om ett stort konstprojekt som livar upp ett gammalt och intressant bostadsområde, berättar Kuisma.

För Kuisma är det en ära att ha fått delta. Hon säger att det känns fint att veta att hon har skapat konst som varje dag glädjer tusentals människor.

Viktiga selfier, populära objekt

Kuisma har tagit i beaktande att kineserna älskar att ta selfier med något intressant eller berömt i bakgrunden. Hennes målningar lockar dem att göra det.

- Mina arbeten är sådana att man kan bli en del av dem genom att posera framför dem. Det har fungerat bra, säger Kuisma.

Mycket riktigt behöver man aldrig vänta länge på att någon blir fotograferad framför målningarna. Framför den största kan flera personer posera samtidigt.

Omtyckt motiv, symbolisk frihet

Kuisma är särskilt nöjd med en av sina målningar. Den föreställer duvor och två unga kvinnor som flyger uppåt i riktning mot toppen av Hongkongs högsta skyskrapa.

- Det här motivet är ett centralt tema i Hongkong. Det är ett mycket bra konstverk, kommenterar Li Wei-chuk efter att han har fotograferat sin hustru framför målningen.

Hustrun är av samma åsikt. Både hon och Li tycker att målningen beskriver Hongkongbornas dröm om frihet och harmoni.

Mycket intresse, långväga besökare

Gatukonstprojektet har fått mycket uppmärksamhet i Hongkong. Också i andra delar av Kina är projektet känt.

- Jag läste om projektet i en tidning, kollade upp det på Instagram och kom sedan hit. Målningarna är fina, så det var värt att göra resan, konstaterar Luk Chong-nan som bor i den förra portugisiska kolonin Macau.

Luk hade tillsammans med två vänner tagit sig till Hongkong med en jetdriven båt enkom för att se gatukonsten. Båtfärden från Macau tar ungefär lika länge som den mellan Helsingfors och Tallinn.

Ny erkänsla, många konstnärer

Det är inte överraskande att väggmålningarna väcker intresse bland folket. Under de senaste åren har allt fler Hongkongbor börjat uppskatta olika konstformer.

Fler och fler förmögna kineser sätter ner enorma summor på konstverk i Hongkong. Tack vare det har det uppstått en betydlig efterfrågan på konst

Celia Ko

Förr hade få Hongkongbor tid och ork att efter sina ofta överlånga arbetsdagar ägna sig åt konst och kultur. I den förra brittiska kolonin gällde det att koncentrera sig på att förtjäna pengar för att kunna överleva.

Nu har kulturlivet ändå vaknat till liv. Också antalet konstnärer har mångdubblats.

Trista omgivningar, annorlunda grannar

Största delen av konstnärernas ateljéer finns i massiva före detta industribyggnader i några av Hongkongs förorter. Förutom ateljéer inhyser de här byggnaderna nuförtiden bland annat verkstäder och logistiskföretag.

Också Kuisma har länge fungerat i en sådan industribyggnad. Hennes nuvarande ateljé finns på tjugonde våningen.

- För mig är det viktigt att jag kan jobba i naturligt ljus. Jag har varit tvungen att flytta min ateljé tre gånger, och jag hade tur när jag fick hyra det här utrymmet, berättar hon.

Hård kapitalism, grymma hyror

I det ultrakapitalistiska Hongkong finns det ingen hyresreglering, vilket betyder att fastighetsägarna kan höja på hyran med hur mycket som helst när hyreskontraktet tar slut.

Vanligen är det frågan om bara två år långa kontrakt, så hyresgästerna kan aldrig vara säkra på hur länge de har råd att stanna kvar i sina bostäder - eller i konstnärernas fall i sina ateljéer.

- I Hongkong är hyrorna dessutom ohyggligt höga. Det orsakar svåra problem också för konstnärerna, kommenterar Kuisma.

Hittills har Kuismas nuvarande hyresvärd varit resonlig. Ändå betalar hon mer i hyra för sin ateljé än vad hyresgästerna i medeltal betalar för en rymlig tvårummare nära centrum av Helsingfors.

Framgångsrik vän, ovanliga föräldrar

Kuisma har trots allt klarat sig på ett berömligt sätt. Hennes goda vän, den ansedda konstnären Celia Ko, har likaså gjort bra ifrån sig.

- När jag gick i skolan bad mina klasskamrater mig teckna olika populära figurer som jag sedan gav åt dem. Ända sedan jag var ett litet barn har jag älskat att teckna och måla, berättar Ko.

Ko är tacksam för att hennes föräldrar gick med på att hon började studera konst i USA. På den tiden ville Hongkongborna inte att deras barn skulle bli konstnärer, för det var allmänt känt att deras inkomster var låga.

Ny efterfrågan, ingen expertis

Ko återvände till Hongkong på 1990-talet. Sedan dess har hon kunnat följa med hur det lokala kulturlivet har omvandlats.

- Fler och fler förmögna kineser sätter ner enorma summor på konstverk i Hongkong. Tack vare det har det uppstått en betydlig efterfrågan på konst, säger Ko.

Köparna är inte nödvändigtvis särskilt sakkunniga. I stället utgår de från att konstverken är goda investeringar.

Ny frikostighet, byråkrater bestämmer

Utvecklingen har i sin tur fått Hongkongs ledning att förändra sin tidigare skeptiska inställning till konst och kultur. Anslagen till kulturlivet har skjutit i höjden.

- Hongkong är lustigt på så sätt att administrationen pumpar in en massa pengar i kulturlivet utan att lösa konstnärernas problem. Det beror på att byråkraterna inte alltid vet vad de gör, säger Ko.

Anslagen riktas i första hand till projekt som byråkraterna tycker att är trendiga. Många skickliga, nyskapande konstnärer har däremot svårt att få understöd.

Tvivelaktiga resultat

Både Ko och Kuisma anser också att de aldrig förr skådade medlen som nu cirkulerar inom kulturlivet redan har lett till att konsten har kommersialiserats. En hel del unga konstnärer vill nu göra så mycket pengar som möjligt i stället för att utveckla sig.

- Det är en ironisk följd av att Hongkong nu är en av de få platserna i världen där administrationen frikostigt stöder kulturlivet, konstaterar Ko.

Kuisma är av samma åsikt. Samtidigt är hon ändå glad över att det inte längre är lika svårt som förr att få hennes målningar sålda.

Björn Ådahl, Hongkong