Därför är Estland bäst: Trygghet, ekologisk hållbarhet och djärva väggar

En korrespondent talar ofta negativt om det land hen bevakar - det ligger i arbetets natur. Jobbet handlar om att se på omvärlden med ett kritiskt öga. Det här kan tyvärr gå ut över familjefriden.

- Varför talar du alltid bara illa om Estland, hela tiden? Varför är det alltid Finland som är bra och Estland som borde göra som Finland?

Den här nästan tårögda tiraden av min dotter Ellie fick mig nästan att tappa balansen i söndags när vi var på väg hem från butiken med bakpapper och vaniljsocker i handen.

Jag hade just klagat på halkan. Gatorna i Tallinn hade varit spegelblankt isiga i flera dagar, och så hade jag klagat på estnisk språkpolitik och sedan ännu på något annat.

Och så hade jag antytt att allt det här är bättre i Finland, vilket det i och för sig också är.

Fler än tre saker är bättre i Estland

Nåja, för Ellies skull har jag nu funderat ut tre saker som definitivt är bättre i Estland än i Finland, enligt mig.

Listan kan göras mycket längre än så, kan jag lova, men mitt mål är att ni ska läsa artikeln till slut.

Den första är att jag åtminstone där jag bor, nära Tallinns centrum, alltid känner mig trygg. Dygnet runt.

Tallinn idag känns och är tryggare än Helsingfors idag. Risken att bli påhoppad på grund av mitt modersmål är dessutom definitivt lägre här än den var när jag växte upp på 1980-talet i Helsingfors.

Ryskspråkiga vänner behöver inte heller de vara rädda för att bli påhoppade.

Jag kan också låta min 10-åriga Ellie ensam ta tåget till sin kurs i animationsfilm under mörka vintereftermiddagar utan att behöva oroa mig för att något ska hända henne.

Tallinn idag känns och är tryggare än Helsingfors idag. Risken att bli påhoppad på grund av mitt modersmål är dessutom definitivt lägre här.

Och mina femåringar leker på gården utan att jag behöver sitta bredvid. Så länge de syns genom fönstret är allt bra.

En andra sak som är extra fin i Estland är pensionärerna på landet.

Inte så mycket i Tallinn alltså, där spårvagnarna och bussarna är fulla med sura tanter som tränger sig förbi vid hållplatserna och tar upp en extra plats för sina handväskor.

Med tanke på vad de har fått uppleva under den sovjetiska tiden är de förlåtna, men min beundran för estniska pensionärer utsträcker sig inte till dem.

Pensionärerna på landet och i mindre städer lever föredömligt ekologiskt. De odlar ofta alla sina grönsaker, rotsaker och frukter själva och de lever anspråkslöst.

Tyvärr är deras livsstil till stor del påtvingad - Estlands pensionärer hör till EUs fattigaste - men hur som helst visar de att vi inte behöver rusa efter mer, mer och mer hela tiden.

Pensionärerna på landet lever föredömligt ekologiskt. De odlar ofta sina grönsaker, rotsaker och frukter själva och de lever anspråkslöst.

Som tredje och sista punkt tycker jag om hur det offentliga rummet ser ut i Tallinn.

Det handlar inte bara om alla smakfullt nyrestaurerade medeltida byggnader i Gamla stan utan lika mycket om den intressanta och ofta modiga och experimentella arkitektur som dominerar nybyggen.

Här bygger man för framtiden. Varje ny byggnad förväntas stå kvar i decennier och därför är det viktigt för arkitekten att arkitekturen både passar in idag och långt in i framtiden.

Det är roligt att gå ut med hunden på kvällarna.

I vilken riktning jag än går finns det något spännande nybygge - ofta bara ett lågt hus med fem till femton lägenheter - som fascinerar med sina vinklar, färger och material.

Och så här är det inte bara i ett eller ett par kvarter i Tallinn, utan runtom växer staden på ett mysigt sätt. Det byggs mycket, kanske för mycket, men byggtakten går åtminstone inte ut över estetiken.

Nästa gång jag går till butiken med Ellie så ska jag bara prata gott om Estland.

Jag ska berätta för henne att jag varje dag när jag vandrar hem från jobbet förundrar mig över hur jag kan älska Tallinn så mycket.

Hur stolt jag är över att få leva med det ödmjuka folk som kallar sig ester och hur glad jag är att mina barn får växa upp här.

Och sen, när hon säger att hon vet, att jag har sagt det tusen gånger förr, tänker jag säga att ingenting ändå är lika bra som sommaren på landet i Pernå.