Syreläget i Finska viken dåligt - havsbotten helt syrefri på vissa ställen

Syreläget i Finska viken är just nu exceptionellt dåligt, rapporterar Finlands miljöcentral Syke. De undersökningar som i slutet av januari gjordes av havsforskningsfartyget Aranda visar att botten på många ställen är helt syrefri.

Orsaken till syrebristen är att salt- och syrefattigt djupvatten från Östersjöns huvudbassäng strömmat in i Finska viken. Hög salthalt ger vattnet ökad densitet och större tyngd, och det bildas ett skikt av saltvatten på havets botten.

Stark skiktning och dåliga syreförhållanden gör att fosfor frigörs från Finska vikens botten, och det ökar mängden näringsämnen ytterligare.

Enligt miljöcentralen är Finska vikens djupa bottnar på många ställen syrefattiga eller helt syrefria. På vissa platser finns dessutom giftigt svavelväte.

Så här dåligt brukar syreläget i Finska viken vara en eller två gånger per årtionde.

Inhemska insatser hjälper föga

Miljöcentralens havsforskningsfartyg Aranda gjorde under perioden 22 januari-1 februari en expedition för att studera vattenkvaliteten i Finska viken, norra Östersjön, Skärgårdshavet och Bottenhavet. Isläget gjorde att fartyget inte kunde ta sig till Bottenviken.

Även i norra delen av Östersjöns huvudbassäng noterades under expeditionen sämre syreförhållanden. I Skärgårdshavets yttre delar var syreförhållandet normalt för årstiden.

Men i Bottenhavet hade syreläget i de djupaste områdena försämrats, och i ytskiktet var fosforhalterna högre än under tidigare år - ett tecken på långsam eutrofiering av Bottenhavet.

Miljöcentralen framhåller att Finska vikens tillstånd är helt beroende av hur det ser ut i Östersjöns huvudbassäng. Det är endast i viss utsträckning som Finland ensamt kan vidta åtgärder för att förbättra situationen på sina havsområden. Långsiktigt internationellt samarbete är därför av nöden.

- Det finns ingen genväg för att lösa situationen, men att minska näringsämnena från land är det enda sättet att förbättra havets tillstånd, säger resechefen och specialforskaren Harri Kankaanpää.