Nu också på Arenan: Slovenska Maria gifte sig med en stilig finlandssvensk man som sjöng i Akademen, men fick en kulturchock i Finland – ”Jag kände mig osynlig”
Om du flyttat till en ny stad vet du hur ensamt det kan vara innan man hittar nya vänner. Tänk dig ännu att du inte bara flyttar till en ny stad, utan till ett helt nytt land!
Maria träffade sin man i Slovenien för nästan tio år sedan. Akademiska sångföreningen, den finlandssvenska manskören från Helsingfors deltog då i en internationell körtävling och Maria deltog i en middag med några körer.
Hon satt vid samma bord som en stilig finlandssvensk man som hon fattade tycke för. Efter middagen blev de vänner på Facebook och skrev till varandra dagligen.
Efter en tid besökte han henne på nytt i Slovenien och hon blev inbjuden till hans sommarställe på Kumlinge. På Åland insåg de två att de var kära i varandra.
Efter ett år av distansförhållande flyttade mannen till Slovenien. Landet levde ändå mitt i en recession så för fem år sedan blev det aktuellt att flytta hela familjen till Finland i stället.
De inåtvända finländarna
- Många av mina vänner ifrågasatte flytten. De hade hört att Finland var kallt och mörkt och att finländare är inåtvända och dricker mycket. Det skrämde ändå inte mig, säger Maria Kramar von Numers.
I början gick allt riktigt bra. Hennes man introducerade Maria till en kvinna som hade ett barn i samma ålder och genom henne träffade Maria många andra mammor som hon blev vän med.
Bekanta i Slovenien fortsatte fråga Maria om det inte var väldigt kallt, mörkt och ensamt i Finland. Men hon märkte inte av det utan hon var lycklig och hade sina vänner och en vardag som rullade på.
Ett år senare återvände ändå alla nya vänner till sina arbeten och Maria blev ensam om dagarna. Hon ville satsa på att lära sig svenska och började gå på kurs två dagar i veckan.
- Då tänkte jag att jag kan gå ut och träffa nya mammor i parkerna, för det finns så många mammor här. Och jag såg samma ansikten i parkerna varje dag men aldrig under hela året fick jag tala med en enda mamma, säger Maria.
Det kändes väldigt svårt för Maria att inte bli sedd. I hennes hemland Slovenien småpratar man hela tiden med folk i ens närhet och hälsar när någon kommer in i rummet, trots att man inte känner personen.
En dag stötte Marias barnvagn ihop med en annan barnvagn på gatan och Maria märkte att det var en bekant mamma från parken, de hade många gånger öppnat porten för varandra.
Medan Maria förberedde sig på att hälsa med ett leende och titta kvinnan i ögonen märkte hon att den andra mamman bara tittade rakt igenom henne och fortsatte vidare.
- Då stannade jag på gatan och var helt överraskad. Då började jag se kulturella skillnader.
Maria berättar att hon brukade säga hej då hon exempelvis kom in i ett vänterum, men hon möttes alltid av tystnad. Hon började känna sig osynlig och ignorerad.
- Det var en svår tid, jag var verkligen besviken och arg på samhället. Då började jag känna av långa vintrar och mörka dagar.
"Jag grät hela vägen hem"
En händelse som etsat fast sig i hennes minne var då hon en dag var i ett väntrum hos läkaren. I rummet satt också en mormor med sina barnbarn och Maria förväntade sig att hon skulle bli ignorerad igen då hon satte på sig rocken.
- Jag tittade på henne och till min förvåning tittade hon tillbaka och sade på engelska hej då och ha en bra dag. Och jag var chockad! Hur är det möjligt att någon faktiskt märkte mig?
Maria sade hej då tillbaka men genast utanför dörren började hon gråta. Hon grät hela vägen hem.
- På kvällen fortsatte jag gråta till min man och undrade i vilket sorts samhälle vi egentligen bor i. Hur är det möjligt att det som är så vanligt i mitt hemland är så annorlunda i Finland.
Då märkte Maria hur mycket hon faktiskt hade saknat den sortens kontakt med människor.
Svenskakurserna på Arbis tog också slut och Marias dagar var verkligen tomma. Hon gick på arbetsintervjuer, men fick inte jobb eftersom hon inte kunde finska.
Då försökte hon gå på finskakurser istället, men de fylldes snabbt och hon rymdes inte med.
I Slovenien hade hon jobbat som pilates- och aerobicinstruktör och erbjöd sina tjänster till Arbis. Det hjälpte mycket då hon fick börja leda timmar där.
Hon hade också gått en kurs där man lärde sig om historia genom visor. Då märkte hon att hon tycker om att sjunga och hennes lärare hjälpte henne hitta en kör som hon kunde gå med i.
- Jag försökte hela tiden hitta något att göra så att det inte skulle kännas så ensamt, säger Maria.
Det är också hennes råd till alla som känner sig ensamma: försök hitta någon sysselsättning!
- Sitt inte ensam hemma med dina tankar, då kommer många negativa tankar. Försök vara aktiv, ge inte upp och försök hitta vägar på samma sätt som jag gjorde, säger Maria.
Också finländare skulle kunna beakta varandra och främmande bättre.
- Ens ett litet leende och ögonkontakt kan betyda så mycket och göra din dag bättre. Om du möter någon, titta inte genast bort utan möt personen med ögonen.
Maria Kramar von Numers känner att hon nu efter fem år i Finland har fler vänner och är mera en del av samhället, men hon inser att det är en lång process att bli riktigt integrerad i samhället.
Videon är gjord av Hamza Amarouche och Ellen Tammisto.