Kunde inte röra sig och ringde hem och grät – värken lamslog Andrea Julin som låg på golvet i skolan, men familjens stöd räddade karriären: "Jag skulle säkert ha gett upp"
”Det var som om allting togs ifrån en”
Andrea Julin berättar om skadevintern som till slut ledde till operation och en omstart
Nästan dagligen nås vi av nyheter om idrottare som tvingas vara borta en kortare eller längre tid på grund av skada. Själv ska idrottaren ändå på något vis ta sig genom varje ny dag, ofta med ständig värk och ovisshet om framtiden. I andra avsnittet av Sportliv berättar Andrea Julin sin historia.
Då tävlingssäsongen tog slut för två år sen var Andrea Julin mycket nöjd med sin vinter. Inför den annalkande OS-säsongen var motivationen på topp.
Hon hade tagit sina första världscuppoäng och fått tävla i hemma-VM i Lahtis. I OS i Pyeongchang skulle dessutom klassisk sprint stå på programmet, vilket passade Andrea utmärkt.
Men det skulle inte bli något OS för IF Minken-åkaren. I stället fick hon börja om på nytt från början. Andrea Julin berättar om resan i Sportliv (se minidokumentär nedan).
– Det började med att jag hösten 2017 fick känningar i nedre ryggen på ett landslagsläger i Planica. Nästan direkt efter det for jag iväg på läger till Ramsau och näst sista dagen där fick jag en ordentlig kramp och kunde inte träna.
Misstag att åka på nytt läger
Med facit på hand vet Andrea att hon borde ha stannat hemma i stället för att åka till Ramsau, men just då kändes lägret oerhört viktigt. Det hade alltid gått så bra i Ramsau och hon hade alltid varit i skick då hon kom hem därifrån.
Men inte den här gången.
Fysioterapeuten som var med på lägret uppmanade Andrea att gå på magnetröntgen genast då hon kom hem. Magnetröntgen visade två diskutbuktningar.
Hon fick värkmedicin mot smärtorna och trodde att läget skulle lugna sig, men bara två veckor senare blev situationen värre och hon började till och med halta. Då beordrade Andreas fysioterapeut Mika Kivelä en paus.
Frustration över att inte få visa sin form
– Jag visste ju att jag hade tränat jättebra hela sommaren och var i bra form när problemen kom. Så det var väl det som harmade mest just då, att jag inte fick visa i vilken form jag var. För jag var i jättebra form.
Sin OS-dröm gav Andrea upp först efter de sista uttagningarna i februari 2018. Före det skulle läget först bli bättre – men senare ännu värre.
I mitten av december 2017 hade hon fått ställa sig på skidor för första gången på länge.
"Det var känsligt. Då var jag otroligt glad faktiskt. Det var en häftig känsla. Jag har också tidigare tänkt att ”yes, så roligt det är att skida!”, men då var det verkligen roligt."
-Andrea Julin
Men glädjen blev kortvarig. I slutet av januari stod en helt vanlig, lätt cirkelträning på programmet hemma i Vörå.
– Efter andra övningen fick jag en ordentlig kramp. Jag minns att jag ringde hem och grät, och jag ringde till lillebror och sa att du måste komma efter mig. Jag kan inte röra mig.
Samtidigt var det andra människor på gymmet och Andrea ville inte att någon skulle se hur svag hon var.
– Det var nog första gången som jag tänkte om vi måste fara till akuten? Jag kan inte röra mig, det krampar, krampar, krampar.
Värken ständigt närvarande
Andrea minns inte själv så mycket av veckorna som följde. Hon fick medicin mot smärtan, men fick inte träna.
– Det jag minns är att jag var i skolan i några dagar för att få tänka på något annat. Men jag låg på golvet på lektionerna, för jag klarade inte av att sitta och kunde inte stå.
– Hela tiden hade jag värk. Jag sa åt mamma att bara jag får bort den här värken så blir det nog bra. Bara jag får bort den här värken, för jag orkar inte ha ont!
"Det var som om allting togs ifrån en, man kunde inte ens leva ett vanligt liv. Det var jobbigt, psykiskt. Samtidigt som jag tänkte att jag vill ju tillbaka och skida, för det är så otroligt roligt. Jag måste ju tillbaka."
-Andrea Julin
Utan stöd av sina närmaste hade hon kanske inte varit där hon är idag.
– Jag skulle säkert ha gett upp. Jag har så otroligt bra människor runt omkring mig, som alla har sin uppgift.
Familjen, tränaren och fysioterapeuten
Sin tränare Roland “Rolle” Villför är Andrea Julin i kontakt med dagligen.
– En halv timme efter en träning kan han ringa och säga att det här gjorde vi jättebra idag, det här måste vi komma ihåg. Kontakten jag har till honom är ovärderlig. Jag är lyckligt lottad då vi har en så bra kontakt och att jag faktiskt känner att vi är ett team.
Men den person Andrea ringer först om nånting händer är tvillingsystern Anna. Anna Julin är friidrottare och har själv under de senaste åren genomgått två akillesoperationer.
– Anna finns alltid där, jag kan alltid ringa Anna. Speciellt då jag gjorde rehaben var Anna den person som kunde säga att det är okej att jag tänker och känner som jag gör. I och med att hon haft bakslag i sin rehab, har hon också kunnat påminna om de misstag hon gjort. Så jag har haft jättestor nytta av Anna, mest psykiskt.
Även om det blivit mycket gråt de senaste åren, har tvillingarna inte tröttnat på varandras problem.
"Rolle har ibland sagt att han märker på min träning om det går bra för Anna. Eller tvärtom. Då det gick dåligt för Anna förra sommaren hade också jag en sämre period."
-Andrea Julin
Men familjestödet tar inte slut där.
– Mamma och pappa lägger nog ner mer tid på min sport än på något i sina egna liv. Så har jag en storasyster som vet mer om världscupen och olika tävlingar än vad jag vet. Och en lillebror som alltid är jätteglad då det går bra för mig, men som också finns till hands då jag behöver jag nån som kan prata om något annat än skidåkning.
Sprint-FM blev vändpunkten
Under vårvintern 2018 var Andrea Julin sakta på väg tillbaka, men det kändes fortfarande inte bra på träningarna. Hon hade inte tävlat sedan slutet av januari, men siktade in sig på att stå på startstrecket i sprint-FM i början av april.
Det skulle komma att bli vändpunkten.
– Efter kvalet sa jag direkt åt pappa att vi gör en operation. Vill jag vara elitidrottare så går inte det här. Visst, om jag vill vara motionär, men jag vill inte vara motionär, jag vill vara elitidrottare. Det var en otrolig lättnad då jag hade tagit beslutet.
Operationen mer komplicerad än väntat
Då operationen gjordes några dagar senare visade det sig att det lossnat en bit från ena disken. Den lösa biten hade fastnat i nerven. Det gick inte att få bort hela biten men kontakten till disken är borta, så den borde torka bort av sig själv.
– Innan operationen sa jag till Rolle att nu kommer jag att lägga en satsning på fyra år framåt. I Peking 2022, då ska jag vara i bra skick. För då visste jag att okej, nu blir det en omstart. Vi börjar med vattengång, sen vattenlöpning och -gympa. Så bygger vi upp det därifrån sen.
Under sommaren oroade sig Andrea över huruvida hon skulle hitta tillbaka till skidåkningen igen. Dessutom hade hon dåligt samvete för att hon inte tänkte på längdåkning hela tiden.
– Då var det skönt att Anna kunde säga att det är normalt, du får tänka på annat. Att jag nog hittar tillbaka, men att det är skönast att stänga bort skidåkningen nu.
Andrea Julin, 24, är uppvuxen i Jeppo och numera bosatt i Vörå. Vid sidan av skidåkningen studerar hon till hushållslärare vid Åbo Akademi i Vasa.
Hon gjorde världscupsdebut som 18-åring 2013 och har representerat Finland vid VM i Lahtis 2017 samt junior-VM 2013 och 2014. Hennes bästa individuella världscupplacering är 18:e från Otepääs klassiska sprint i januari.
Då operationen blev mer komplicerad än man trott fick Andrea under sommaren glömma både rullskidåkning och landslagsläger.
– På något sätt tyckte jag ändå att jag fick en ganska bra flow på. Jag fokuserade på det jag skulle göra just den dagen och inget annat.
– I stället för att hålla koll på hur andra åkte testlopp medan jag låg och gjorde mina små övningar, så tänkte jag att okej, nu ska jag göra de här femton repetitionerna så bra som jag bara kan och så räcker det för idag.
Samtidigt ringde tränaren Villför dagligen och kollade hur träningen hade gått, även om det för Andrea kändes som om hon inte gjort något alls.
– Det har betytt så otroligt mycket att jag fått göra den här resan och rehabiliteringen tillsammans med honom. Och att jag haft min fysioterapeut Mika, som verkligen satt sig in i min situation och som jag kunnat vara i kontakt med alltid då det känts så.
Blivit mer eftertänksam
Det är inte ovanligt att skidåkare får ryggproblem. Alltid vet man inte exakt vad de beror på och i Andreas fall kan orsakerna vara många. Ofta handlar det ändå om överbelastning.
– Innan jag fick den här skadan var det fullt ös hela tiden. Det var ingen skillnad om det kändes lite sjukt nånstans, huvudsaken var att jag fick träningen gjord.
"Jag är otroligt målmedveten. Lägger Rolle åt mig två timmar skidåkning, så är jag ju inte en minut under två timmar. Och lägger han pulsslag, så är jag inte under de pulsslagen."
-Andrea Julin
Men visst har Andrea blivit mer eftertänksam. Till skillnad från hur det var innan skadan kan hon idag lämna en dragträning ogjord om det känns så. Fast bara om hon diskuterat saken med Rolle först.
Om Andreas utdragna skadeperiod varit jobbig för henne själv, har den inte varit lätt för Roland Villför heller. Också tränaren är tvungen att handskas med jobbiga saker.
– Det är en sak vad du kan göra för idrottaren, men också människan lider ju. Då är det viktigast att se till att människan mår så bra som möjligt, så klarar man också det idrottsliga på ett bättre sätt, säger han.
Viktigt att inte ha bråttom
Trots att det är mindre än ett år sedan Andrea Julins ryggoperation, har hon i vinter tagit sin bästa världscupplacering i karriären. Och hade det inte varit för en kraftig förkylning i de två avgörande granskningstävlingarna hade hon kanske tävlat också i VM i Seefeld.
Just nu är blickarna ändå riktade betydligt längre fram i tiden, mot OS i Peking 2022.
– Det är viktigt att det finns ett långsiktigt mål, så att det inte blir bråttom. Det får inte bli bråttom med idrott. För har du bråttom, då gör du ofta dåliga beslut, påminner Villför.
Andrea håller fortfarande på med rehabilitering och bygger så småningom upp en kropp som ska klara av belastning. Den här säsongen är målet att delta i och komma i mål i 30 tävlingar.
"När jag är stressad över nånting jag inte kan göra så säger Rolle alltid: Andrea, kom ihåg vår plan, Peking 2022. Vi har otroligt mycket tid fram till det."
-Andrea Julin
Se Andrea Julin i det andra avsnittet av Sportliv på Yle Arenan. Ett nytt avsnitt publiceras varje lördag på Yle Sportens webbplats och Yle Arenan, och sänds också på Yle Fem söndagar klockan 19.50. Läs mer om Sportliv här.
' /%3E%3C/svg%3E)
”För mycket, för tidigt och för ensidigt” – ryggont skrämmer, men går oftast att undvika
Orsaken ligger ofta i grenens ensidiga belastning.
' /%3E%3C/svg%3E)
