Osynliga Ninni är med sina 270 000 följare Finlands största modeinfluencer – till vardags serverar hon vårrullar åt hungriga Jakobstadsbor

22-åriga Ninni Nguyen lever ett dubbelliv av rang. Hon är en modeförebild för hundratusentals människor, hon är företagare och hon gör samarbeten med internationella klädbutiker. Utöver det går Ninnis vardag ut på att jobba i köket i föräldrarnas vietnamesiska restaurang.

– Allihop frågar mig alltid att vem är det som fotar dig, har du nån fotograf? Och jag svarar bara att nä, det är min mamma!

Ninni Nguyen skrattar och jag kan inte låta bli att göra det heller. Vem behöver proffsfotografer liksom, det finns ju mammor?

Vi sitter i Ninnis föräldrars lägenhet och dricker finskt filterkaffe, ett gammalt ur tickar rytmiskt och högljutt på väggen. Det är varken Milano, New York eller Paris vi befinner oss i, utan gamla goda Jakobstad.

Ninni har ett problem: hennes eget hem är översvämmat av kläder. Trots att hon har en klädkammare har kläderna ändå lyckats bilda skrangliga torn på sängen och på soffan, och i farstun ligger ytterligare modeplagg i proppfulla plastkassar. De måste på grund av utrymmesbrist skänkas bort.

– Jag får så mycket kläder via samarbeten att jag inte vet vad jag ska göra med dem, beklagar hon sig.

När vi träffas föreslår Ninni därför att vi sätter oss hos föräldrarna i stället. De bor i samma hus, men är på jobb som vanligt.

Ninnis mamma och pappa Thu och Doat Nguyen kommer ursprungligen från Vietnam. Ninni, däremot, kommer från Bennäs.

Jag var deprimerad och var i den åldern då man inte riktigt vet vad man vill, det gick dåligt för mig i skolan, jag var mest bara hemma.

― Ninni Nguyen

Hon är med sina 270 000 följare Finlands största modeinfluencer. Verksamheten går ut på att hon laddar upp bilder på sig själv i diverse outfits. Hon gör betalda samarbeten med nätbutiker som säljer kläder, de flesta företagen kontaktar henne direkt, men hon har också samarbetat med en agentur i London.

Allt sker online, att bo i Jakobstad är inget hinder. Så här kan globaliseringen också se ut.

Allt började år 2013.

– När jag gick på trean i gymnasiet mådde jag inte alls bra. Jag var deprimerad och var i den åldern då man inte riktigt vet vad man vill, det gick dåligt för mig i skolan, jag var mest bara hemma.

Ninni upplevde att en ny hobby kanske kunde hjälpa henne. Hon gillade mode och att ta bilder, så hon lade ihop ett och ett och började ta modebilder på sig själv.

Hennes bilder fick både uppmärksamhet och positiv respons, och den 28 oktober samma år laddade hon upp något som förändrade allt.

En bild där Ninni står i sitt sovrum i en vit klänning och högklackade skor spred sig via sajter som Tumblr och We Heart It – ursäkta uttrycket – som en löpeld.

Hobbyn blev något annat, en influencer var född.

Sen när jag blev äldre blev jag ändå liksom förtjust i henne. Jag hade inte talat med henne en enda gång fast jag känt henne i tio år. Jag fick så stor respekt för henne för att hon ser så kylig ut i sina bilder.

― Johannes Klemets

Osynliga Ninni

Min dag börjar med ett tidigt tåg från Helsingfors till Ninnis före detta hemby Bennäs. Resan till Jakobstad fortsätter i något som vagt påminner om en buss.

Framme i “Jeppis” knackar jag på hos Ninni. Hon ler varmt när hon öppnar dörren och ger mig en kram.

Att krama en främling är väl inte så konstigt, men i vårt lilla hemland är det nog lite exceptionellt. Kramen står i bjärt kontrast till hennes bilder på Instagram: i dem har Ninni Nguyen en käck, nästan kaxig utstrålning. Hon täcker ofta sina ögon bakom solglasögon eller telefonen, hon ler sällan.

Hon ser inte ut som en person som kramar främlingar.

Modeinfluencern, varumärket och Instagramkontot @ninninguyen är ändå inte samma sak som 22-åriga Ninni från Bennäs. När jag senare träffar pojkvännen Johannes Klemets – som numera är Ninnis hovfotograf i stället för mamman – är han inne på samma spår.

Han hade i de tidiga tonåren blivit vän med Ninni via Bilddagboken, en sorts svensk motsvarighet till IRC-galleria.

– Sen när jag blev äldre blev jag ändå liksom förtjust i henne. Jag hade inte talat med henne en enda gång fast jag känt henne i tio år. Jag fick så stor respekt för henne för att hon ser så kylig ut i sina bilder.

När Johannes och Ninni väl träffades fick han precis som jag se en annan verklighet. “Kylig” är ungefär det sista adjektivet som man skulle beskriva Ninni med.

Men kontot handlar uttryckligen om mode och där kan kylighet eller kaxighet vara en del av varumärket. För Ninni är det viktigt att följarna vet vad de får. Ninnis egentliga personlighet får inte så mycket utrymme, för det är inte hon som är i fokus utan kläderna.

– När man har ett Instagramkonto och vill bli större så är det bra att ha en nisch och att hålla sig vid den. Det skulle inte gå om jag mitt i allt lade upp en massa fitness, det är inte vad mina följare vill se.

– Jag vill hålla mitt flöde rent, menar Ninni.

Jennifers eller Ninnis liv är för många ungdomar den ultimata drömmen, men framgången kommer inte utan sitt pris.

Ninni hör till den första generationen influencers av många.

Det är bara ett år sedan som Ninni började ta betalt för sina tjänster. Branschen är i kraftig utveckling och framtiden är oviss, men sannolikt ljus. Personer som Ninni håller på att ta över världen: “vanliga” människor med “vanliga” bakgrunder.

Finlands till följarantalet största influencer är 17-åriga Jennifer Käld från Kronoby, som har över fyra miljoner följare på videotjänsten Tiktok – tre gånger mer än Kimi Räikkönen på Instagram.

Jennifers eller Ninnis liv är för många ungdomar den ultimata drömmen, men framgången kommer inte utan sitt pris.

Influencerns yrkesbild är i slutändan identisk med den för andra egenföretagare. Arbetsdagarna är långa och oregelbundna, och gränsen mellan fritid och arbetstid är suddig.

Det finns inga garantier på några inkomster och Ninni måste sköta allt själv: förhandla med kunderna, samtala med följarna, skapa innehållet, välja ut outfits och beställa kläder, sköta bokföringen, allt.

– Det ligger så mycket arbete bakom kontot som andra inte ser. Många tror att det är jättelätt att vara influencer, att det bara handlar om att ta bilder och lägga upp dem.

Ninnis bilder får ofta hundratals kommentarer. Hon försöker svara på alla.

– Det finns ju sådana som inte alls svarar, men jag vill ju visa kärlek tillbaka. Jag uppskattar dem för att de stöder vad jag gör.

Familjen Nguyens farliga väg till Jakobstad

Det är kanske för det bästa att Ninnis mamma inte längre behöver extraknäcka som fotograf. Föräldrarna Thu och Doat har nämligen gott om jobb: de äger en vietnamesisk restaurang i centrala Jakobstad.

– De har i 22 års tid jobbat sex dagar om veckan och tolv timmar varje dag. De kommer hem jättetrötta, men ändå är de positiva och stöttande i stället för att visa sin trötthet. Och just för att de har haft ett så hårt liv i Vietnam när de var unga så jobbar de också så hårt, de vill att min syster och jag ska få ett så bra liv som möjligt.

Mamma har berättat att det var så fullt på båtarna att de ibland slumpmässigt tog personer och dödade dem.

― Ninni Nguyen

Det har gått många år sedan Ninnis föräldrar Thu och Doat under dramatiska omständigheter flydde från Vietnam.

De är så kallade båtflyktingar, en term som används för de drygt två miljoner vietnameser som med båt eller andra medel 1975-1995 flydde från Vietnam.

– De åkte iväg utan att ens berätta för sin familj. Båten var kanske tolv meter, och det var över hundra personer ombord så de fick nog trängas där på båten. De visste inte vart de var på väg, de var fem dagar utan mat eller vatten. Mamma har berättat att det var så fullt på båtarna att de ibland slumpmässigt tog personer och dödade dem. Och mamma var gravid med min syster då och hon hade redan förlorat ett barn, det var min bror. Så hon var förstås jätterädd att förlora henne.

Båten förde Thu och Doat till Malaysia. Efter ett eländigt år på ett flyktingläger flög de slutligen till Finland. Den 17 oktober 1989 började deras nya liv då de för första gången satte sin fot på finsk mark.

– Min mamma hade en sommarklänning, så det var ju helt chock för henne att landa i Finland. De visste inte något om Finland när de kom hit och inte kunde de ju något språk heller. Men de hade ju varandra.

Också Ninnis syster överlevde. Hon gifte sig förra sommaren i Helsingfors.

Den förvånansvärt spännande gurk- och tomatsalladen

Trots att Ninni är född och uppvuxen i Finland ser hon också Vietnam som sitt hem. Hennes modersmål är vietnamesiska, släkten finns ännu i Vietnam och hon har besökt landet ett halvdussin gånger.

Varken hon eller föräldrarna har några planer på att flytta dit. Mamma och pappa Nguyen trivs i Finland och har händerna fulla med sin restaurang.

Det bor över 700 vietnameser i Närpes. Stadens vanligaste efternamn är Nguyen.

Den fick sin början i form av en liten grillkiosk på Jakobstads torg. Året var 1996 och Ninni var bara åtta månader gammal.

Nu är hon en del av restaurangens personal.

När jag kommer på besök är jag inte den enda kunden. Det vietnamesiska köket tycks ha gått hem bland Jakobstadsborna.

Restaurangen serverar bland annat vietnamesiska vårrullar, som blivit något av en nattmatsklassiker i staden.

Vårrullarna lämnar mig inte besviken. Något överraskad blir jag däremot av att portionen också inkluderar en typiskt finsk gurk- och tomatsallad.

Tanken att en vietnamesisk restaurang endast borde servera “vietnamesisk” mat är hopplöst förlegad, men trots det känns salladen lite malplacerad. Ju mer jag tänker på saken inser jag ändå att det ju är precis tvärtom.

Inget kunde vara mer rätt.

En betydande andel av Finlands gurkor och tomater odlas nämligen i Närpes, vars växthus i dag är totalt beroende av en omfattande arbetskraftsinvandring från Vietnam.

Det bor över 700 vietnameser i Närpes. Stadens vanligaste efternamn är Nguyen.

Med andra ord handlar gurk- och tomatsalladen om en finländsk rätt, vars ingredienser har plockats av vietnameser, som sedan har inkluderats i en vietnamesisk måltid och som slutligen blivit konsumerad av finländska kunder.

Inte nog med det: det var också i Närpes som familjen Nguyens saga i Österbotten egentligen började.

En centralfigur i denna osannolika berättelse är vårdsamkommunen K5:s integrationskoordinator Lilian Ivars. Hon säger per telefon att det var hon och sex andra kvinnor som år 1988 lämnade in en motion i Närpes kommunfullmäktige om att staden borde ta emot kvotflyktingar från Vietnam.

Ett enhälligt principbeslut fattades och staden tog emot fyra flyktingfamiljer. År 1989 beslöt sju andra kommuner i Österbotten att gå i stadens fotspår.

– Jag vill tro att de blev inspirerade av oss. Vi åkte runt i Österbotten och berättade, eller “missionerade” som vi kallade det. Vi kände väldigt starkt för vad vi gjorde och berättade gärna hur vi gått tillväga, säger Lilian Ivars.

Tack vare hennes och många andras engagemang fick ett hundratal vietnamesiska båtflyktingar, däribland familjen Nguyen, ett nytt hem i Österbotten.

Den anspråkslösa gurk- och tomatsalladens symboliska betydelse ska med andra ord inte underskattas. Dess plats bredvid de vietnamesiska vårrullarna är given.

B2B-förhållande med pojkvännen

Det enda som egentligen är malplacerat i restaurangen är Ninni själv. Att Finlands största modeinfluencer jobbar i ett restaurangkök är – hur mysigt det än låter – ett ohållbart arrangemang.

En del av mig jobbar så hårt för att jag ska kunna ge något tillbaka till dem någon dag, så att de inte skulle behöva jobba mera.

― Ninni Nguyen

Hon och pojkvännen Johannes planerar att flytta, troligtvis till Helsingfors. Ninni blir ofta bjuden till diverse evenemang i utlandet eller i huvudstaden. I nuläget tvingas hon oftast skippa dem.

Vill man skapa nya relationer, nätverka och utveckla sin verksamhet är det svårt att göra det från Jakobstad.

– Men mamma och pappa har svårt att hitta någon som de kan lita på till restaurangen. Vi har försökt få min kusin hit från Vietnam men det är en jättelång process och vi väntar på svar. Så jag hjälper dem tills det, de har så mycket jobb så det är det minsta jag kan göra.

Medan jag besöker restaurangen kommer pojkvännen Johannes Klemets på besök. Han äter där så gott som varje vardag.

Johannes arbetar som grafiker och har sin egen Youtube-kanal. Han kommer snart att sluta på sitt jobb och vet redan vem hans nästa arbetsgivare blir: flickvännen Ninni.

Johannes är via sina studier och grafikerjobbet en erfaren fotograf. Tanken är att de nu ska resa tillsammans, Ninni som modeinfluencer och Johannes som hennes anställda fotograf och självständiga resevloggare.

– Det blir liksom “business to business”, förklarar han.

Att kombinera kärlek med ett professionellt samarbete kan vara minst sagt utmanande, men varken Johannes eller Ninni verkar oroade.

– Vi är bra på att reda ut saker tillsammans, säger Johannes.

Han avslöjar att de båda är högkänsliga och att de ibland får panikattacker. Johannes bodde redan ett tag i Helsingfors, men han klarade inte av de stora folkmassorna och trängseln i kollektivtrafiken.

Han tror att det kan vara lättare om han flyttar dit tillsammans med Ninni.

Ninni Nguyens karriär som modeinfluencer har bara börjat. Jag frågar henne om hon har några förebilder i modebranschen, men hon vill inte nämna några andra förebilder än sin mamma och pappa.

– De har jobbat så mycket. En del av mig jobbar så hårt för att jag ska kunna ge något tillbaka till dem någon dag, så att de inte skulle behöva jobba mera.

Ninni tror ändå inte att hon kommer att vara en influencer för evigt.

– Absolut inte, nej nej nej. Jag hoppas att jag får jobba inom mode, men influencer kommer jag absolut inte att vilja jobba som sen när jag har barn och familj.

Kommer du någonsin att radera ditt konto?

– Jag vet inte. Vi får se. Kanske!