"Det här är som ett experiment i överlevnad" - ilskna ryssar ryter till om blixthalkan

Vilket underbart ljud hörde jag inte utanför mitt fönster en morgon i februari. Snöskottning, iskrossande och en hjullastare som förde bort snö!

Det hade vi väntat på. Snöhinder och halka har nämligen gjort utomhuslivet också i absoluta paradcentrum av Sankt Petersburg till en livsfarlig utmaning.

Då jag en dag till min överraskning såg en skottad och sandad trottoar i en stadsdel längre bort kände jag hur jag bara ville vandra fram och tillbaks längs den och inte gå vidare förrän snön och isen har smält.

Tunga istappar hotar nämligen när som helst falla ned i skallen på en.

Halkan här i Sankt Petersburg är svår den här vintern, och inte blir det bättre av att de som arbetar i snösvängen överhuvudtaget inte har hunnit med. Snödrivorna ligger höga vid gatorna, till och med inne i stadens historiska turistcentrum.

Då man rör sig på stan får nackmusklerna god motion, eftersom man både är tvungen att noga se sig för inför varje steg men samtidigt också måste hålla koll uppåt. Tunga istappar hotar nämligen när som helst falla ned i skallen på en.

Och det är inget att skoja om, en ung man dödades nyligen av isklumpar som föll ned från ett tak.

Halkan beror delvis på att trottoarerna inte putsas utan snön får ligga kvar och då temperaturen växlar bildas det tjock is. Värst är det då isen förrädiskt gömmer sig under ny snö.

För några år sedan beslöt Petersburgs stad att upphöra med saltningen av gator och trottoarer. Det gjordes av miljöskäl, för vägsaltet förorenar vattendrag och är skadligt för bland annat hundtassar och skor.

Det dumma i sammanhanget är att man nog upphörde med saltningen men inte tog till sandning i stället. Gator och trottoarer fick ligga för fäfot och en snörik vinter som den här är stadsborna upprörda.

Det här är som ett experiment i överlevnad

Oskicket på gatorna har en god sida: Obekanta enas i samtal om hur illa staden sköter snöbekämpningen. Jag mötte härom kvällen en dam som ilsket talade om hur det här är som ett experiment i överlevnad.

Det är som om vi återupplevde blockaden, sa hon och hänvisade till den nästan 900 dagar långa blockaden av Leningrad under andra världskriget.

En annan dam hade vanliga skor på fötterna och det var omöjligt för henne att ta sig upp för minsta motlut. Jag gick med henne en bit, så hon fick stöda sig på mig, men sedan fick hon fortsätta sitt vinteräventyr ensam.

Ett irritationsmoment som snöplågan visar också, med all önskvärd tydlighet, hur toppstyrt varje ryskt samhälle är.

Sankt Petersburgsborna klagar nämligen nu på stadens guvernör och tycker att han borde göra något åt saken.

Det kan inte vara guvernörens eller andra stadsdirektörers uppgift att rent praktiskt svänga spadar i en stad med fem miljoner invånare.

Och visst skulle den tillförordnade guvernören Aleksandr Beglov ju kunna ta sin spade med och gå ut och röja trottoar några timmar, det skulle ge honom politiska poäng.

Och det gjorde han i själva verket också.

Han röjde själv snö en stund och gav dessutom en spade till var och en av stadens arton stadsdelschefer med en uppmaning att de också skulle ut och röja.

Det är samtidigt absurt. Det kan inte vara guvernörens eller andra stadsdirektörers uppgift att rent praktiskt svänga spadar i en stad med fem miljoner invånare.

Det hör självklart till stadens centrala uppgifter att sköta just sådana saker, men det arbetet ska organiseras och utföras av en myndighet som har ansvar just för det.

Den högsta ledningens jobb måste vara på en annan nivå. De ska bland annat leda stadens förvaltning och se till att det finns förutsättningar för medarbetarna att sköta sitt jobb.

Som finländare lägger jag förstås också märke till att fastighetsägarna inte har ansvar för trottoarerna.

Det har de ju i Finland. Här blir jag positivt överraskad då jag någon gång råkar promenera på en snö- och isfri trottoarstump.

Och varför ska jag egentligen tala om trottoarer, ofta går jag på gatan istället. Dels är där ibland mindre halt, dels kanske istapparna från taken inte ramlar dit.

På tal om istappar, jag lovar att jag blev mycket överraskad en förmiddag då jag lyfte blicken från mitt arbete och såg en fyrtiofyrans vintersko hänga utanför mitt fönster.

Skon satt på en man som hade skuffat ned snö och is från taket, nu hängde han i en lina och putsade den smala avsatsen utanför min bostad.

Ryssarna vore inte ryssar om de inte hade kommit på en massa skämt kring snö- och isplågan.

Så frågade sig bland annat en kåsör i en dagstidning om snön verkligen har stadens tillstånd att samlas på centrala platser.

Andra har undrat om snön kanske borde sättas in på listan över oönskade organisationer och helt enkelt förbjudas.