NHL-kolumnen: De senaste veckornas hetaste finländare grovjobbar i kostym – resulterar Jarmo Kekäläinens höga spel i jackpot eller pannkaka?
Columbus general manager Jarmo Kekäläinen beslöt sig för att spela rysk roulette och satsade djärvt på att Blue Jackets kämpar om Stanley Cup i vår. Först måste laget ändå ta sig till slutspel. Insatserna är enorma för mannen vars frisyr och beslutsamhet för tankarna till Urho Kekkonen.
HIFK:s trupp säsongen 1997–98 är utan dess like i finländsk hockey. Mästarlaget var den 31-årige sportchefen Jarmo Kekäläinens hantverk. Tre år av amerikansk universitetshockey med en akademisk examen som biprodukt och 55 NHL-matcher hade lärt Kekäläinen att tänka stort.
Nordenskiöldsgatans kungar fyllde 100 år i oktober 1997 och Kekäläinen gick ”all-in” för att bygga ett lag som skulle lyfta Kanada-pokalen våren 1998.
Kaptenen hette Christian Ruuttu, poängkungen Jan Caloun, bästa backen Brian Rafalski och förstemålvakten Tim Thomas. Stödtrupperna inkluderade Jere Karalahti, Johan Davidsson, Kimmo Timonen, Jarkko Ruutu – och så klart Olli Jokinen.
Inte en chans i världen att en sådan uppställning kunde överleva sommaren tillsammans. Inte trots att hela bunten – förutom Ruuttu – fortfarande var rätt så oskrivna blad på den tiden. Att laget var ett engångsprojekt insåg alla med ens lite hum om hockey och ekonomiska realiteter.
21 år senare, under vintern 2019, beslöt sig den nu 52 år gamla Kekäläinen i egenskap av general manager för Columbus Blue Jackets att igen spela ett högt spel under rubriken nu eller aldrig.
Det eviga valet av perspektiv: är glaset halvfullt eller halvtomt?
I månader har det verkat klart att Columbus ryska duo, målvakten Sergej Bobrovskij och forwarden Artemi Panarin, ska trejdas innan transferfönstret stängs.
Bobrovskij har vunnit Vezina-priset två gånger. Han hör till den exklusiva skaran som tävlar om den inofficiella "världens bästa målvakt"-titeln. Och Panarin är en av NHL:s fem bästa vänsterforwardar.
Bådas kontrakt löper ut efter säsongen och de är fria att skriva på med vem som helst – utan att Columbus får en cent i kompensation. Båda har också under säsongen varit ovilliga att förhandla om ett nytt kontakt med Blue Jackets och därför ses det som klart att de är på väg bort.
Med andra ord var den enda chansen för Kekäläinen att förtjäna någonting på ryssarna att trejda bort dem. Inget snack om saken.
Kekäläinen gick sin egen väg. Han beslöt sig för att ”casha in” här och nu.
Förutom att Kekäläinen gick sin egen väg. Han beslöt sig för att ”casha in” på Bobrovskij & Panarin i form av framgång här och nu.
Framgång är alltså valutan som gäller. Rysk roulette av den gode Kekkonen, ursäkta Kekäläinen.
Han valde att inte leva i framtiden, vilket majoriteten av NHL:s klubbchefer nästan krampaktigt tycks göra. Istället skaffade han hela ”vintermarknadens” största fisk, elitcentern Matt Duchene. Och därtill mångsidiga allroundforwarden Ryan Dzingel. Båda två från från Ottawa.
Inga solnedgångens ryttare
28-årige Duchene och 26 år gamla Dzingel är båda inne på sina bästa år som spelare och båda håller dessutom på att göra sina poängmässigt bästa säsonger. Duchene kom till Columbus med 58 poäng på 50 spelade matcher i bagaget, medan Dzingels saldo i Ottawa var 22 + 22 på 57 matcher.
49 mål och 102 poäng fördelat på två spelare skulle smaka vilken organisation som helst. Och då herrarna kommer från samma lag så kunde coachen John Tortorella direkt placera in dem som ett färdigt bekant paket i Blue Jackets andrakedja.
Nu har Blue Jackets hela sex stycken spelare som redan gjort 20 mål den här säsongen. Lägg till en kommande Norris Trophy-vinnare i Seth Jones och som sagt ligans potentiellt bästa målvakt.
Då Kekäläinen dessutom slängde in ännu mera kryddor i soppan genom att hämta in en gångbar andramålvakt i Keith Kinkaid (Joonas Korpisalo är smått darrig) och den defensivt stabila backklippan Adam McQuaid (193 cm, 96 kg), så ser laget faktiskt rätt så komplett ut. Åtminstone på pappret.
Risken för att det höga spelet misslyckas är ändå uppenbar. Då är kanske inte Kekäläinen mannen som börjar bygga om.
Risken för att det höga spelet misslyckas är ändå uppenbar och Columbus kan bli helt utanför slutspelet. Eftersom Panarin, Bobrovksij, Duchene och Dzingel alla har utgående kontrakt och i sommar kan gå vart de vill kan det hela sluta i ett verkligt antiklimax. Och ett katastrofalt slut på Kekäläinens hasardspel. Då är kanske inte Kekäläinen mannen som börjar bygga om.
Men Urho, förlåt Jarmo, har redan visat det många gånger: han tror på sitt eget omdöme och vågar gå sin egen väg. Till exempel när han reserverade Pierre-Luc Dubois istället för ”måstevalet” Jesse Puljujärvi, eller när han grävde fram coachfossilen John Tortorella från Jurassic Park.
Det här laget måste väl klara biffen?
I skrivande stund har lagen under 20 matcher kvar av grundserien och kampen om de sista slutspelsplatserna i öst är grym. Columbus är i inblandad i en verkligt thrilleraktig poängjakt.
Både beträffande tredjeplatsen i den egna Metropolitan-divisionen och i kampen om de två wild card-platserna.
Montreal, Carolina, Pittsburgh och Columbus växlar placeringar från omgång till omgång och det är faktiskt bara ett av lagen som inte går till slutspel. Lagen framför är på rymmen och de närmast jagande har tappat för mycket terräng.
Faktum är ändå att Columbus nu har en trupp som bara inte ska kunna vara den i kvartetten som drar kortaste strået. Egentligen är det förvånande att läget har blivit så här tufft.
Blue Jackets såg länge ut som ett säkert slutspelslag och ledde till och med divisionen under hösten. Något hände med kemin då transferfönstret närmade sig och den ryska duon verkade vara på väg bort. Samtidigt underpresterade Bobrovskij som inte visste vart han var på väg och när.
Blue Jackets har just nu en struktur i truppen som är ytterst svår att skapa i dagens lönetaksvärld.
Nu är laget spikat för säsongen och alla vet vad som gäller. Månne inte alla nyckelspelare också förstår att Blue Jackets just nu har en struktur i truppen som är ytterst svår att skapa i dagens lönetaksvärld.
Kekäläinen har gett Tortorella fantastiska byggklossar
I och med att transferfönstret stängdes har Kekäläinen gjort sitt för säsongen. Nu är det dags för Tortorella att använda huvudet och göra det bästa av ingredienserna som hans chef har lagt fram.
Ska han hålla den väldigt starka förstakedjan med Artemi Panarin (71 poäng), Pierre-Luc Dubois (54 poäng) och Cam Atkinson (59 poäng) intakt?
Ska han lita på att nykomlingarna från Ottawa, Duchene och Dzingel, fungerar bra ihop och slänga in grovjobbande dansken Oliver Bjorkstrand med dem för att bilda en andrakedja som få lag kan matcha?
Om ”Torts” tappar sömnen på grund av de valen så handlar det om något så ovanligt som positiv sömnlöshet.
Tredjekedjan med lagkaptenen Nick Foligno, Boone Jenner och Josh Anderson behöver han i alla fall inte grubbla över.
Liksom inte heller de två första backparen: Seth Jones – Zach Werenski och Markus Nutivaara – David Savard. Förstavalet i mål ska också vara korvspad.
Och vad sägs om Panarin (25 mål), Duchene (28 mål) och Cam Atkinson (35 mål) i samma powerplayformation?
Ingenting för den som vill lugna ner sig inför en god natts sömn. Räkna hellre fjärde kedjans vänsterforwardar.
Kan Kekäläinens ”all-in” räcka hela vägen?
Ju mer jag vrider och vänder på det här, så känns det som att Columbus har både sandpappret och kirurgkniven för att eliminera regerande mästarna Washington. Liksom djupet, tempot och effektiviteten för att slå ut Pittsburgh.
Ju mer jag vrider och vänder på det här, så känns det som att Columbus har både sandpappret och kirurgkniven för att eliminera regerande mästarna Washington.
Det vill säga de mest sannolika motståndarna den i första och andra rundan av slutspelet.
När det sedan gäller en konferensfinal mot antagligen Tampa Bay Lightning så känns det mindre bra. Men inte omöjligt. I en eventuell Stanley Cup-final förändras sedan hockeyn totalt då motståndet kommer från väst.
De fyra senaste åren har östra konferensens mästare ändå tagit hem bucklan.
Hittills har Columbus aldrig vunnit en enda slutspelsserie under sina 18 år i NHL. Alla tiders framgång kräver alltså inga överdåd. Lyckas laget öppna det låset så kan det verkligen bli åka av.
Kanske Kekäläinen så småningom får en nationalpark uppkallad efter sig i Ohio och blir synonym med general manager för ett par generationer?
Först gäller det i alla fall att ta sig till slutspel.