DJ-pionjären och Polarpristagaren Grandmaster Flash bjöd upp till fest och historielektion i hiphop

”Flash is fast, Flash is cool”, rappade Blondie år 1982 på Rapture, den första raplåten som visades på MTV.

Han har kallats både hiphopens fader och gudfader, Grandmaster Flash. Själv kallar han sig helst hiphopens chefsarkitekt.

Inte först, men kanske störst

Även om han kanske strängt taget inte kan räknas som den allra första, hör han definitivt till de stora DJ-pionjärerna tillsammans med DJ Kool Hec och Afrika Bambaata. Rent DJ-tekniskt var han nog den mest innovativa, bland annat i det hur han utvecklade scratch-tekniken.

Så det att mannen är en formidabel DJ har jag vetat, det står utom tvivel och det behöver han inte längre bevisa. Men ärligt talat visste jag på förhand inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av gårdagens spelning.

Ett DJ-set blir till en historielektion i hiphop

Att han också är en både humoristisk och karismatisk underhållare kom liksom på köpet, lite som en överraskning och jag kan bara tacka och ta emot.

Men det var alltså ett slags DJ-set som Grandmaster Flash levererade och utan någon MC – men visserligen med en kameraman och en annan funktionär på scenen – var han ensam kvällens obestridlige stjärna. Det unnar man honom så gärna.

För samtidigt var showen så mycket mer än ett DJ-set. Med en stor bildskärm bakom sig, som lade an en slående visuell ram, tog oss kvällens musikaliska föreläsare med på en formlig historielektion i hiphop.

En lång och ärevördig historia tål lyftas fram

Då det nu har gått cirka fyrtio år sedan Grandmaster Flash var med om att revolutionera musikhistorien med hjälp av två skivspelare, ett hembyggt mixerbord och en massa vinylskivor, är det helt på sin plats att lyfta fram historien.

Det har nu gått ca 40 år sedan Grandmaster Flash var med om att revolutionera musikhistorien med hjälp av två skivspelare, ett hembyggt mixerbord och en massa vinylskivor.

Och vem är väl en bättre docent än den 61-årige Joseph Saddler, aka Grandmaster Flash? Med tanke på det perspektivet var det också glädjande att se så pass många yngre skallar i publiken, som tycks uppskatta och värdesätta genrens historia.

Polarpriset åt en vetenskapsman och virtuos

En ytterligare poäng i sammanhanget är att hiphopen nu dessutom fått tillträde i musikens finrum. I början av året tilldelades det prestigefyllda svenska Polarpriset denne hiphopikon.

Grandmaster Flash är en vetenskapsman och en virtuos som visat att skivspelare och mixerbord kan vara musikinstrument

Polarprisnämnden motivering

Då är det också rätt och passande att prisnämnden i sin motivering betonar musikerskapet: "Grandmaster Flash är en vetenskapsman och en virtuos som visat att skivspelare och mixerbord kan vara musikinstrument", heter det.

Just det där vetenskapsmannamässiga hos Flash har också kommit fram när han har berättat om sina banbrytande innovationer kring scratch-tekniken, ”The quick-mix-theory”, som han kallar det. En metod som baserar sig mera på matematik än på ljud och intuition, förklarar han.

I begynnelsen var breaket

Ett av de grundläggande elementen inom hiphop är ”breaket”, det parti i en låt där bara trummorna hörs. Det var nämligen här som dansarna gjorde sina tricks på golvet, vilket i sin tur höll festerna igång.

Det som Flash kom på var att, för att kunna kontrollera skivan på skivtallriken, var han tvungen att helt enkelt lägga handen på skivan och stoppa upp den.

Så det gällde för de tidiga DJ-pionjärerna inom hiphop att hitta, lokalisera dessa breaks och så att säga förlänga dem. Därför gick man över till två skivspelare för att kunna spela samma sekvens om och om igen genom att skifta – ”hip-hoppa” - från den ena skivspelaren till den andra.

Det som Flash kom på var, att för att kunna kontrollera skivan på skivtallriken, var han tvungen att helt enkelt lägga handen på skivan och stoppa upp den. Tidigare hade DJ:n bara rört vid skivspelarens tonarm, eftersom man inte ville ”förstöra” skivan. (Klicka på bilden nedan.)

Vidare märkte Flash med en krita ut breakpartiet i en låt, för att exakt kunna lokalisera det, stoppa upp skivan, gnugga tillbaka och släppa iväg skivan igen. Medan den ena skivan snurrade fritt, kunde han alltså tack vare kritmarkeringen räkna varv och stoppa upp den, för att sedan i sin tur släppa iväg den andra. Fram och tillbaka.

Två hörnstenar inom hiphop

Till saken hör att Grandmaster Flash alltid hade haft ett intresse för elektronik. Hans mor uppmanade honom också att studera ämnet och hade väl önskat att pojken blivit ingenjör.

Sitt ingenjörskunnande kom han hur som helst åt att använda i konstnärligt syfte då han år 1981 skapade The Adventures of Grandmaster Flash on the Wheels of Steel, en av de mest legendariska mixsinglarna som gjorts på skiva.

Bland de essentiella byggklossarna hör vi inledningsvis till exempel Queens Another One Bites the Dust och för att få ett bevis på mannens virtuositet och färdigheter som musiker, är det bara att lyssna på hur basfiguren vid cirka en minut vävs in i Chics Good Times. (Klicka på bilden.)

Tillsammans med sitt band The Furious Five med rapparen Melle Mel i spetsen kom han också ett år senare att stå för en av de tidiga – och genom tiderna vikigaste - hiphophittarna, The Message. Här övergår rap från att vara rimmat nonsensprat och partyjargong till socialt engagerad protestlyrik, som tar upp missförhållanden och lyfter fram samhällets avigsidor.

Allsång och party

The Message fick vi förstås höra igår på Tavastia. Och det visade sig att de genialiska textraderna hade fastnat rätt bra hos den mer eller mindre fulltaliga publiken.

Inte bara refrängens ”It’s like a jungle, sometimes it makes me wonder, how I keep from goin’ under”, utan också verserna hördes ljudligt när Flash dämpade musiken och riktade micken mot publiken.

Alltid var han emellertid inte lika nöjd med allsången. I ett skede då reaktionen i hans tycke var väl lam då han spelade KC & The Sunshine Bands discodänga That’s The Way, stoppade han upp partyt och vände sig till någon i främsta raden för att få lite hjälp.

Det visade sig att han ville lära sig det finska ordet för ”shit”. För när han sedan stegade tillbaka till sitt DJ-bås upprepade han uppenbart belåtet några gången ”that was paskaa”. Omtagningen gick betydligt bättre.

En guidad tur och en hyllning till genrens bortgångna storheter

Så det blev ju en del ”händerna i vädret” och ”gör oljud” i bästa hiphop-partystil. Men i grunden låg historielektionen.

Med musiken ständigt i centrum tog han oss till hiphopens födelsetrakter och guidade oss genom stadsdelarna i New York; ”the five boroughs of NYC”, Bronx (där han själv växte upp), Queens, Brooklyn, Manhattan (Harlem) och Staten Island.

Han förevisade skivorna med de viktiga breakbeatsen och ställena där man jagade dem. Att rota i skivbackar på loppisar i jakt efter fynd (”crate digging”) hör till hiphop-dj:ns centrala verksamhetsroll.

Och inte minst hyllade han hiphopens bortgångna stjärnor. Snuttar av kända hitlåtar mixades medan snygga porträtt av ikoniska nunor som Heavy D, Phife Dogg, GURU, Eazy E, Notorious B.I.G. och Tupac passerade revy på bildskärmen.

Namn som har varit med om att lyfta upp hiphopen till vår tids kanske största och mest inflytelserika musikstil – på gott och på ont.

- Aldrig någonsin, berättar Flash, hade jag kunnat föreställa mig att det jag i min ungdom på 1970-talet sysslade med bara för rena skära nöjets skull, en dag skulle utvecklas till vad det är idag.