Ankaret Hyvärinen förlorade spurtstrid om bronset – Finlands medaljtorka fortsätter i herrstafett
Medaljmanuset höll – nästan. Taktiken gick helt enligt planerna – så när. Alla ingredienser fanns för en finländsk medalj i herrstafett, men till slut blev det en försmädlig fjärde plats.
Finlands senaste stortävlingsmedalj i herrstafetten i längdskidåkning togs 2009, och väntan fortsätter. Men i hällregnet i Seefeld var det nära att den medaljlösa sviten hade brutits.
Bronskampen avgjordes på slutmetrarna då Finlands Perttu Hyvärinen fick ge sig mot den franska sprintspecialisten Richard Jouve i kampen om tredje plats.
– Det var kul att få vara med på den här scenen och slåss om medalj. Killarna hade bäddat bra för mig. Målet var att grilla honom, men jag lyckades inte rycka, sammanfattar Hyvärinen för Yle efter bronskampen.
Guldet gick till Norge före Ryssland efter att den emotsedda slutduellen mellan norrmannen Johannes Hösflot Kläbo och Sergej Ustiugov kommit av sig. Duon som rök ihop under sprinttävlingen tidigare under VM åkte mot varandra på den sista stäckan, men Ustigov tvingades släppa överraskande tidigt och Kläbo kunde ta en enkel seger.
En bit efter snuvade alltså Frankrike den finländska kvartetten på bronset i en tävling där det mesta annars gick enligt manuspriptet som Finland på förhand ritat upp.
– Taktiken gick ut på att hålla kontakten med Norge och Ryssland så länge som möjligt, och det höll i nästan tre sträckor. På slutsträckan gällde det att försöka skaka av sig Jouve innan upploppet men det gick inte, säger Finlands tränare Teemu Pasanen, som inte tycker att Finland taktiskt kunde ha lyckats bättre.
Händelselös första sträcka
Under en väldigt händelselös första etapp gjorde Ristomatti Hakola sitt och såg till att det finländska laget höll tätkontakten. Hakola växlade i och för sig bara som nionde man, men Finland var efter den första stafettsträckan inte mer än åtta sekunder från täten. Andrej Larkov var piggast på första tian och såg till att det var knapp rysk ledning efter den första etappen.
– En kämpaseger för mig. Det var ingen dans på rosor men jag punktmarkerade Sverige och Frankrike och tänkte att de ska jag åtminstone inte släppa. Lyckligtvis höll jag mig med i täten. På första etappen kan man inte vinna tävlingen, men det går att förlora den, sade Hakola till Yle genast efter sin etapp.
På den andra etappen åkte veckans tre medaljörer i den individuella 15 kilometerstävlingen i klassisk stil: Norges Martin Johnsrud Sundby, Rysslands Aleksandr Bessmertnykh – och Finlands Iivo Niskanen. Med onsdagens bronsmedaljör Niskanen som den som drog upp tempot i täten ryckte stjärntrion ifrån de övriga tre och växlade över i klar ledning efter de klassiska etapperna.
Bronsrivalerna låg efter halvvägs
Norge var etta halvvägs, knappt före Finland och Ryssland, och i det läget var Finlands främsta bronsrivaler distanserade. Sverige var 27 sekunder efter Finland och Frankrike var 35 sekunder bakom.
– Upplägget var att åka mot Sverige. Banan är lätt och det är enkelt att hänga med. Jag hade hoppats att marginalen skulle bli större med en rytmväxling, men nu fick jag en halv minut till svenskarna. Och det var ingen vits att ge över till Heikkinen i ledning, bättre att han fick haka på i täten. Allt gick enligt planerna, konstaterade Niskanen efter sin etapp.
Också på Matti Heikkinens tredje etapp höll taktiken – åtminstone i nio kilometer av tio. Veteranen Heikkinen hängde tappert med tätduon i skiatlontävlingen tidigare i veckan, Sjur Röthe från Norge och Aleksandr Bolsjunov från Ryssland.
Men på den sista kilometern gick Heikkinen in i väggen och tappade rejält mot de två storfavoriterna. Efter den tredje sträckan växlade Norge och Ryssland exakt samtidigt i täten. Finland var 17 sekunder efter, men värre för finländsk del var att Frankrike bara var sju sekunder efter inför Perttu Hyvärinens slutsträcka.
Heikkinen saknar minnesbilder
Ett försprång som det franska ankaret Richard Jouve snabbt åkte i kapp. Bronskampen gick alltså mellan Hyvärinen och spurtkanonen Jouve, en kamp där Finland fick ge sig.
Med facit på hand var det Heikkinens insats på tredje sträckan som fällde Finland från medalj. Heikkinen borde kanske ha åkt mer med bronsrivalerna Sverige och Frankrike i åtanke, men åkte i stället mot tätduon.
Framför allt i starten av etappen borde Heikkinen ha bidragit till farthållningen, nu fick Frankrikes tredje man Clement Parisse alltför enkelt kontakt redan på de första kilometrarna. Mot slutskedet av etappen var tempot sedan minst sagt ett annat.
– Från sista uppförsbacken och framåt har jag inga minnesbilder alls. På sista varvet gick det för fort för mig. Det blev för stora skillnader, säger Matti Heikkinen.
– Vår nivå är sån här. Det är ett rått spel, över tio år sedan den senaste medaljen. Lyckligtvis har jag unga herrar runt mig som fortsätter med det här länge än, säger Heikkinen till Yle efter fjärde platsen.
Storslam för Norge på herrsidan
Finlands medaljsaldo i VM i Seefeld är fortfarande ett enda brons, det som Iivo Niskanen tog på 15 kilometer. Norge vann däremot sitt tionde guld i årets VM, och har på herrsidan varit etta i samtliga tävlingar i längdåkning.
– Det var svåra förhållanden, men vårt serviceteam lyckades perfekt och vi hade alla bra skidor, säger Johannes Hösflot Kläbo i segerintervjun på stadion efter sitt tredje VM-guld i Seefeld.
– Det här är känslosamt för nationen och känslosamt för oss. Att se Johannes krossa Ryssland på den sista etappen, det var häftigt, säger Martin Johnsrud Sundby.
Herrar, stafett, 4 x 10 kilometer
1. Norge 1.42.32,1
Iversen, Sundby, Röthe, Kläbo
2. Ryssland +38,8
Larkov, Bessmertnykh, Bolsjunov, Ustjugov
3. Frankrike +1.01,0
Backscheiner, Manificat, Parisse, Jouve
4. Finland +1.02,8
Hakola, Niskanen, Heikkinen, Hyvärinen
5. Sverige +1.39,5
6. Tyskland +1.48,3
7. Kazakstan +1.48,9
8. Schweiz +1.49,9
9. USA +4.06,4
10. Italien +4.42,7