Norrena & Frantz: "Ingen vill umgås med äckliga människor" - publikens tankar om fåfänga

Vi är väldigt olika när det gäller fåfänga.

En del av oss får att slags inre lugn då vi vet att vårt yttre är snyggt.

Vissa strävar ständigt efter ett perfekt utseende och nöjer sig aldrig med det de ser i spegeln.

Andra bryr sig helt enkelt inte. Skönhetsprodukter och ingrepp, varför då? Skönheten kommer ju inifrån! Och dessutom är det ytligt att bry sig om sitt utseende? Visst?

Nja, riktigt så enkelt är det inte. Många av er som skrivit till relationspodden Norrena & Frantz poängterar att ni får ett starkare självförtroende av att klä er representativt och se till att göra det bästa av kalufs och nuna.

Tampas man t.ex. med problemhy kan en bra foundation vara det som får en att våga sig ut genom dörren.

Och inte att förringa: många tycker locktången, ögonskuggan och krämerna är en kul hobby som gör vardagen roligare.

Hur fåfäng är du och varför, frågade vi. Här är era berättelser.

Sminket stärkte mig själv när jag hade cancer

För cirka fem år sedan insjuknade jag i cancer och tappade håret och såg allmänt skit ut. Försökte dock alltid göra det "bästa" av situationen och hade med sminket och mina vanliga kläder till sjukhuset, detta gjorde jag endast för min egen skull. Det var ett sätt för mig att stärka mig själv och undvika att känna mig bara som en patient.

Det var fruktansvärt hemskt att se sig själv i spegeln och inte känna igen sig. Men makeupen gjorde att jag kunde "fake it" och jag mådde verkligen bättre då.

Jag tycker att vi allt för lättvindigt viftar bort betydelsen av fåfänga och utseende idag, eftersom samhället är uppbyggt så att ett visst utseende premieras och normaliseras. Men om man faller utanför "normen" tex pga sjukdom eller handikapp så ska man bara acceptera det och tänka på att "skönhet kommer inifrån", dubbelmoral deluxe säger jag.

J, 35

Jag ogillar hur “fat acceptance” har blivit något populärt i dagens samhälle.

Musklerna måste synas

Jag bryr mig inte så värst mycket om vilka kläder jag har på mig så länge de uppfyller ett krav, visar mina muskler. Tex. en t-skjorta som passar bra, eller en flanell-skjorta med uppkavlade ärmar kan göra mycket för utseendet, om man har en kropp för det.

Jag kopplar min självkänsla med hur jag ser ut fysiskt, det motiverar mig att leva ett hälsosammare liv och jag ser inget negativt med det.

Jag ogillar speciellt i dagens läge hur “fat acceptance” har blivit något populärt. Ingen bryr sig om du är lite kurvig, seriöst ingen bryr sig. Men när man börjar bli så fet att det skadar ens hälsa kanske man borde se sig i spegeln och tänka att det kanske är dags att göra något åt saken.

William, 21

Äntligen slutat drömma om att gå ner i vikt

Efter att jag länge kämpat med känslor av att inte vara tillräcklig på grund av övervikt, har jag nu kommit till ett stadie där jag är nöjd med mig själv. Jag har slutat drömma om att gå ner 20 kg.

Istället piffar jag upp det jag gillar hos mig själv och ser det som någonting roligt, istället för att fastna på saker som jag inte kan ändra på eller ens vill sätta tid på att ändra. Det har skapat en balans som får mig att må bra och även bidragit till att jag slutat bry mig om vad andra tänker om mitt utseende.
Bekväm, 32

Fåfänga eller rent förnuft?

Det är tillfället som avgör, jag har inga problem med att gå till butiken i halvskitiga arbetskläder men drar alltid på kostymen till julmiddagen. Kan det ens kallas fåfänga då, eller är det bara förnuft? En välsittande outfit och propert yttre får en att känna sig bättre, nog är det så, men alltid behöver man inte den extra självkänslan.
Vit heteroman, 48

Här är det flera faktorer som inverkar. Ifall man t.ex. jobbar med folk handlar det om respekt mot sina medmänniskor. Jag undviker även att lämna hemmet oduschad. Ingen vill umgås med äckliga människor.
Roland, 37

Alltid sminkad - även på sommarstugan

Vah? Finns det personer som inte sminkar sig på morgonen? Själv går jag aldrig utanför dörren utan att ha sminkat mig. Min familj tycker det är lite pinsamt när jag sitter på sommarstugan och målar mina ögonfransar och läppar. Men det är en vana eller ovana, omöjlig att bryta.
Martha, 52

Mår bättre på insidan av smink! Är mycket fåfäng, gillar att sminka mig, det har jag gjort sedan tonåren och nu snart 70. Är ingen ytlig person, kläder och smink har varit en stor del av mitt liv. Varför skulle jag sluta med detta vid ålderns höst? Nej, nu gäller det att "ge järnet".
"Alltid fåfäng", 67

Putsa utsidan när insidan är trasig?

Jag tror att att de som försöker få sin utsida att se perfekt ut mår dåligt på insidan (putsa utsidan när insidan är trasig). Jag har märkt att de som inte bryr sig om sin utsida har en mera äkta insida och försöker inte försköna verkligheten och visar oftare sitt riktiga jag.

Ibland säger man att utsidan berättar en del om insidan. Till viss del ja, men jag har märkt att de som är snyggast och har de finaste kläderna är inte alltid de snällaste och mest äkta och som man har roligt med.
M, 22

Visa tonåringarna att man inte behöver ha ett slipat yttre

Har aldrig varit intresserad av mitt utseende. Går så gott som alltid osminkad överallt. Rynkor finns det gott om när jag nu är femtio plus. Inget att bekymra sig över.

Jobbar som högstadielärare och tänker att det kanske kan göra gott för utseendefixerade tonårsflickor att visa att man kan ha andra värderingar än ett slipat yttre. Förstod mig aldrig på "kampanjen" på sociala medier där man skulle våga sätta upp ett foto av sig själv helt osminkad. Trams.

Oplockade ögonbryn, 53

Fåfänga får inte begränsa ditt liv

Jag hör till dem som sminkar sig varje morgon och jag funderar vad jag sätter på mig. Jag har alltid haft problem med min hy (akne) och det är största orsaken till att jag använder smink. Jag kan ärligt säga att aknen har gjort mig osäker, så varför skulle jag inte göra något för att vara mera säker?

Tidigare kunde jag inte gå till närbutiken för att köpa ett paket mjölk utan smink och jag var alltid osäker på att bli över natten hos mina vänner eftersom jag visste att jag måste tvätta bort sminket. Insåg att det hade gått för långt.

Jag anser inte att det är fel att satsa på sig själv och att också må bra på utsidan. Samtidigt tycker jag att fåfänga inte får gå så långt att det begränsar ditt liv.
Ida, 26

Sociala medier var boven

Tidigare, i tonårsåldern, var jag helt klart mer fåfäng än vad jag är nu. Då var det viktigt att vara populär på sociala medier med så många följare, likes och beundrande kommentarer som möjligt.

Jag kunde lägga ner timmar på att få ihop den där perfekta bilden; smink, hår och outfit skulle fixas, tiotals bilder knäppas och när jag äntligen lyckades välja ut Bilden med stort B fick den ännu genomgå en facelift med både filter och redigeringar av alla små hudfel innan jag kunde dela den.

Nuförtiden orkar jag inte längre bry mig om att upprätthålla en sån här some-image, fixar mig bara då det känns så. Jag har lärt mig att gilla mitt osminkade fejs och icke-plattade hår.

Men jo, självklart känner jag mig mer självsäker också inombords då jag är nöjd med hur jag ser ut till det yttre.
Kvinna, 22

Sparat pengar på att inte vara fåfäng

När jag i tiden fick min examen från Hanken sökte jag fyra jobb och fick dem alla; ett av dem tackade jag genast nej till. Medan jag väntade på audiens hos personalchefen seglade en målad och utsökt fint klädd dam förbi. En riktig "fregatt".

Visst skulle lönen ha varit bra, men allt skulle ha gått till frisyrer och kläder. Så jag tog ett jobb på en vanlig firma. Jag vill kunna disponera min lön själv. Visst gick jag till frisörskan i början. Men sedan satte jag håret i hästsvans och vek upp det med 5 spännen.

Det gör jag än idag. Och tänk så mycket pengar jag sparat under årens lopp!

Sparsam, 78