Från bonde till internationellt erkänd konstnär – se hur den självlärda konstnären Alpo Koivumäkis exotiska skrotdjur ser ut

Savannen i Österbotten

Den självlärda konstnären Alpo Koivumäki bor med ett hundratal djur tillverkade av skrot

Då EU kom och jordbruket avvecklades började ett nytt kapitel i Alpo Koivumäkis liv. Han började göra djurskulpturer på sin gård, och till slut blev de till en hel savann. Djuren av skrotmetall, trä, gummi och plast har förtjusat på konstutställningar i flera länder.

Ett målmedvetet smällande ljuder över den österbottniska gården. Det är konstnären Alpo Koivumäki som plattar till en aluminiumburk med sin hammare.

– Den hade fått vara litet smalare här, men jag sätter den nu…

Alpo provar hur ögat han tillverkat av burken och en bit reflex passar på den nyaste av hans kreationer.

– Manen har jag gjort av spritflaskor i plast, men själv har jag inte tömt en enda av dem. Folk kommer hit med material åt mig.

Då han hittat det rätta läget, borrar Alpo fast ögat. Reflexögat blinkar. På kreaturet finns en skylt med texten: “Ullhårig noshörning, levde på de sibiriska slätterna för 14 000 år sedan”.

Den ullhåriga noshörningen är snart färdig att beta på Alpos savann med de andra djuren här på Alpos hemgård i Nummijärvi by, Kauhajoki.

Den gamla potatisåkern med omgivning hyser en färggrann samling djur, ovanför dem svajar ölburkspalmer. Mitt i en glänta står en kvinna och ler med en orm i sina armar.

Alpos skulpturer är uttrycksfulla och djuren är ofta fångade i en rörelse: noshörningar betar i gräset, tjuren är redo att gå till attack med hornen på svaj. Örnen breder ut sina vingar och älgen skådar ståtligt omkring sig där den går.

Inte ens duggregnet den här septemberdagen kan kuva dessa livskraftiga djurfigurer.

Jordbruket tog slut – konsten tog vid

Då vi först träffas och skakar hand är Alpos blick timid, men tillbakadragenheten är ett minne blott och ögonen glänser ivrigt då han får berätta om sina skulpturer:

– Oftast tittar jag först på en bild och försöker komma åt de rätta proportionerna. Det som sedan blir till är en kompromiss mellan bilden och mina egna tankar.

En björnhona av traktordäck står med sina ungar och tvekar vid kanten av ett gungfly. Den ena ungen har smugit närmare, den andra gömmer sig vid sin mors ben.

– Däcket är ett intressant material. Skulle man vända det ut och in, kunde det påminna mycket om sälskinn, funderar Alpo.

– Och på så vis är däcket ett bra material, att naturens djur ju inte heller har några raka ytor.

Redan som barn målade Alpo med vattenfärger och täljde småfåglar av trä, men sedan tog vardagssysslorna över. Litet senare kom konsten tillbaka till hans liv

Då han började kunde han inte ens drömma om utställningar, residenser i utlandet eller annan uppmärksamhet han fått. Det var bara viktigt att göra något, att förverkliga sig själv.

Länge levde Alpo bondens vardag, bodde i sitt barndomshem med sina tre äldre fastrar, odlade jorden och skötte boskapen. Det var sällan han hade ärende längre bort än till Nummijärvi, ibland handlade han i affärerna i Kauhajoki centrum.

År 1995 blev jordbruket olönsamt, och en ny period i livet började. Den nästan sextioåriga, handlingskraftiga mannen klarade inte av att slå dank.

Alpo blev konstnär på heltid.

Han började göra djurskulpturer. Den första var en trana.

– Jag beundrade en flygbild av tranan, och också min trana skulle få en lång hals, som när stora fåglar springer med halsen utsträckt och lyfter från marken. Men då jag fann en sådan här gren i skogen, kunde jag inte motstå att göra en hals av dem. Nu flyger den nog ingenstans, den stannade kvar här på savannen, berättar på Alpo på sin finskösterbottniska dialekt.

Skulpturerna blir till av bland annat metallskrot, gamla bildäck, plastskräp och trä. Lokalinvånarna förser Alpo med material.

Åren som bonde har gjort Alpo händig med verktyg. Fast han redan är till åren kommen orkar han lyfta tunga lass.

Jag har haft god självkänsla från början, jag har aldrig varit rädd för att andra skulle skratta åt mig.

Alpo Koivumäki

Från österbottnisk avkrok ut i världen med hjälp av en vän

Loviisa Kautiainen besökte savannen för första gången år 1998. Då hade ett tjugotal djur redan installerat sig på Alpos gård.

– Jag blev så förvånad och beundrade Alpos kreatur, de var så kraftfulla och personliga. Jag undrade hur i all världen någon kan göra något så individuellt och fint här långt borta i Kauhajoki. Jag minns fortfarande den känslan.

Konstnären själv imponerade också då han kom för att hälsa på gästerna. Den tillbakadragna, tystlåtna och snälla mannen var som en motsats till sina verk.

Loviisa och Alpo blev vänner.

Sedan såg hon en annons om en kampanj som ordnades av Landsbygdens bildningsförbund. Man ville kartlägga konstnärer på landsbygden och behövde tips om ITE-konstnärer.

Loviisa beslutade att berätta för kampanjen om Alpo, och blev själv hans assistent. Hon körde Alpo till utställningar och hjälpte med praktiska detaljer. För Alpo, som levt hela sitt liv i Nummijärvi, innebar utställningarna och uppmärksamheten som följde en stor livsförändring.

– Då Alpos verk ställdes ut i Helsingfors stads konstmuseum år 2001, var det Alpos andra resa till Helsingfors. Den första resan gjorde han år 1959 då han under armétiden låg på Tilkka sjukhus i en vecka på grund av lunginflammation, berättar Loviisa.

Loviisa har också rest utomlands med Alpo, hjälpt med utställningar och residenser, och fungerat som tolk.

– Fast Alpos engelska är riktigt bra, är det svårt för honom att prata och förstå språket, då han studerat språk bara på egen hand.

Alpo har blivit inbjuden till konstnärsresidens vid La Fabuloserie -museet i Frankrike, samt till Kartause Ittingen-museet i Frauenfeld i Schweitz två gånger. Där har han tillverkat djurstatyer på plats.

Skulpturerna har fått ett ivrigt mottagande. Markus Landert, chef för Kartause Ittingen-museet, har beundrat Alpos nära förhållande till djur samt hans mystiska förståelse för djurens karaktär.

Den schweitziska ITE-konstsamlaren Max Ammann har å sin sida förbluffats över Alpos kreativa materialanvändning.

Alpos verk har också visats över hela Finland och i utlandet i Ryssland, Tyskland, Danmark, Sverige, Ungern, Holland och Norge.

Loviisa fungerar nu som projektchef för lokalföreningen Kauhajoki-Seura rf:s Kaikki Kotona -projekt (ungefär: “Allt hemma”, red.anm.).

Sommartid brukar Alpos verk vara utspridda på utställningar runt Finland och andra länder. Då får savannen flest besök, men samtidigt finns där då minst att se.

För sommaren 2018 samlade Alpo nästan alla sina verk på hemgårdens savann för påseende.

Genom konsten blev han synlig

Alpo visar sin arbetsstation och en amurtiger som håller på att ta form. Gula, svarta och vita plastremsor får bli päls åt tigern.

– Det här är väldigt bra som material. Jag får många trasiga bunkar, hinkar och påsar och sån där övertäckningsplast som man använder som skydd på åkrarna.

För Alpo är det viktigt att folk får se hans konst. Han har sagt att han kände sig osynlig som bonde. Nu är han sedd, och han berättar obesvärat om sina verk.

– Jag har haft god självkänsla från början, jag har aldrig varit rädd för att andra skulle skratta åt mig. Kanske är jag blyg med något annat, men inte med det här, konstaterar Alpo.

Sommaren 2018 har gästboken fått närmare 3000 underskrifter. Bland annat en kvinna från Kenya skriver så här: “Fortsätt göra det du gör, så blir världen bättre.”

"Vilan är idéernas näste – Rest is a nest of ideas" Skylten över savannen berättar om Alpos princip. Hela hans vakna tid går inte åt till konsten, ibland vilar han, som på söndagar.

Då Alpo inte tillverkar sina skulpturer studerar han språk, som ryska, franska och engelska. Han skriver dikter och sjunger karaoke.

– Inte kan jag göra ingenting. Jag gör konst, och då jag får nog, studerar jag språk. Jag är alltid intresserad av något.

Snart sjunker Alpos savann i vinterdvala och djuren får presenningar över sig.

Konstnären fortsätter att arbeta på sina verk inomhus. Åtminstone en stor älg väntar på att bli klar, liksom ett flertal mindre savanninvånare. Ibland kan man sedan studera språk och sjunga karaoke. Och få inspiration genom att vila.

Jag rekommenderar varmt att besöka Alpon Savanni i Nummijärvi, Kauhajoki. Alpo har skapat en helt egen värld på sin gård. Han gör livfulla, verklighetstrogna djur av skrot och trä.

Publiktips / Egenland

Översättning: Eva Pursiainen
Videor: Rasmus Tåg

7 min

Alpo har en savann i Nummijärvi - Spela upp på Arenan