Nya hinder på Albaniens väg mot EU - de unga kräver förändring eller lämnar landet

Det tidigare slutna Albanien var på god väg mot efterlängtade EU-medlemskapsförhandlingar till sommaren - men i och med den politiska krisen tycks vägen till EU nu längre än någonsin.

Det lilla bergiga landet på Balkanhalvön vid Adriatiska havet har under de senaste tio åren genomfört omfattande reformer för att stärka demokratin.

Därför kunde oppositionens protester och bojkott av parlamentet inte ha kommit mer olägligt.

- Vi tog till protester när regeringen inte självmant avgick efter att det blev känt att de hade riggat valet genom att köpa röster med pengar från narkotikasmuggling. Det för att hålla sig kvar vid makten år 2017, säger Lulzim Basha, oppositionsledare och partiledare för högerpartiet Demokratiska partiet (DP).

Oppositionsledaren kräver att, vad han kallar Balkans Maduro-regim, avgår.

Förutom att ordna protester i huvudstaden Tirana har Basha satt press på premiärministern Edi Rama från det Socialistiska partiet (SP) genom att dra tillbaka alla oppositionsledamöter från parlamentet.

Politiska protester hotar länge efterlängtade EU-medlemskapsförhandlingar

Den aktuella krisen grusar förhoppningarna om att EU ska lämna ett positivt besked om medlemskapsförhandlingar i juni.

Det är något som de båda partierna, som har alternerat vid makten sedan kommunistregimens fall i början av 90-talet, har arbetat för.

- Jag vill att Albanien ska gå vidare mot att bli en del av Europa. Men låt oss börja med att leva upp till europeiska normer och standarder, säger oppositionsledaren Basha.

År 2009 blev Albanien medlem i Nato och samma år ansökte landet om EU-medlemskap. Fem år senare blev det ett EU-kandidatland. Sedan dess har många nya lagar antagits.

De unga kräver förändring eller lämnar landet

Många unga väljer att flytta utomlands i och med de dåliga framtidsutsikterna. Andra tar till protester.

I december 2018 gick tiotusentals studenter ut på gatorna i de största folkliga protesterna i landets moderna historia.

De protesterade mot privatiseringar inom utbildningsväsendet och krävde lägre avgifter samt förbättrad kvalitet både vad gäller undervisningen och studentbostäderna.

En av dem var Brunilda Rica som håller på att avsluta sina ingenjörsstudier. På grund av bristande respons från regeringen har hon bestämt sig för att lämna landet.

- Jag ska göra mina doktorandstudier i Frankrike, säger hon och berättar att på bussen in till stan pratade ett gäng studenter just om detta, att många reser utomlands.

- Egentligen vill vi inte, men vi har inget val, konstaterar hon.

Rica berättar att hon har sökt ett fyrtiotal arbeten och varit på flera intervjuer, men utan personliga kontakter är det omöjligt att få ett jobb.

Och så sänker hon rösten:

- Om jag inte betalar för att få ett jobb vill säga, och tillägger att hon skäms för att berätta att det är så det fungerar.

- Summorna är ofta så löjligt höga att jag och mina vänner bruka skämta om att vi inte ens skulle behöva söka jobbet om vi hade så mycket pengar, säger hon.

Reform av rättsväsendet för att bekämpa korruptionen

Landet brottas med djup och utbredd korruption på alla samhällsnivåer.

I 2018 års korruptionsindex från Transparency International hamnade Albanien på plats nummer 99 på listan med 180 länder, och fortsätter gå bakåt.

Vasilika Hysi från det socialistiska regeringspartiet, som fungerar som talman i parlamentet, vill särskilt lyfta fram reformen av rättsväsendet.

- Den innebär att vi granskar domare på alla nivåer. De som inte kan redogöra för var pengarna till deras egendomar kommer ifrån måste kliva åt sidan, säger hon.

På så vis hoppas man rensa ut de mest korrupta personerna inom rättsväsendet.

De demokratiska institutionerna är svaga och därmed även det demokratiska systemet i sin helhet. Bristerna i rättsväsendet utgör ett av de allvarligaste hindren för den demokratiska utvecklingen.

Det råder i princip straffrihet för den politiska eliten. Även i fall där det har funnits klara bevis, i form av ljudupptagningar i vilka högt uppsatta politiker haft kontakt med grovt kriminella inom den organiserade brottsligheten, har ingen ställts inför rätta.

Frihetslängtan är också en orsak

Det faktum att Brunilda Rica är kvinna spelar också in. Både när det gäller möjligheten att hitta ett ingenjörsjobb i en mansdominerad sektor och när det handlar om hur hon kan leva sitt liv som ung kvinna i Albanien.

- När jag är hemma kan jag inte röra mig fritt ute. Det ser inte bra ut inför grannar och folk i kvarteret. Mina föräldrar brukar be min bror att följa med mig när jag exempelvis ska handla, säger hon.

Med en utlandsflytt kommer både en betald forskartjänst och en större frihet.

Nästan en halv miljon albaner befinner sig i Italien och uppskattningsvis lika många i Grekland. Pengar som utlandsboende albaner skickar till sina familjer i hemlandet är en betydlig inkomstkälla för Albanien.

Systrarna Bedrije Staka och Safije Tusha i Shkoder i norra Albanien har, som så många andra äldre, barn som har emigrerat. Själva har de inga planer på att tillbringa sina sista år utomlands.

- Livet är ändå mycket bättre här nu än under kommunistregimens styre, säger de båda.

Om den politiska krisen i huvudstaden säger Safije Tusha:

- Det är störande, eftersom politikerna inte bryr sig om oss utan bara ser till sina egna intressen.

Så vad tänker ni om det här med EU?

- Min önskan är att få leva i den europeiska gemenskapen, om så bara för en dag innan jag dör, säger Bedrije Staka.

Albanernas förtroende för politikerna är lågt

Avslöjanden om exempelvis korruptionen i landet är inte nya för albanerna, som till stor del har tröttnat på politikerna.

År 1997 avslöjades ett landsomfattande pyramidspel med kaos som följd. Regeringen lamslogs, och en stor del av befolkningen som hade dragits in i härvan förlorade både besparingar och hem.

- För oss albaner är det bara som att historien upprepar sig, säger journalisten och statsvetaren Neritan Sejamini.

De första fria valen hölls år 1991, efter den kommunistiska regimens fall, och sedan dess har Socialistiska och Demokratiska partiet turvis suttit vid makten.

Så frågan är vad Demokratiska partiet har att erbjuda som kan innebära en skjuts i rätt riktning för landet.

- Det handlar inte om ett parti eller något annat, utan det krävs omvälvande strukturförändringar. Total insyn i partifinansiering inför valen är en sådan sak, eftersom vi vet att det kommer pengar från organiserad brottslighet, säger Sejamini och tillägger:

- Det är också avgörande för en fungerande rättsstat att de som begår brott ställs inför rätta och döms, säger han.

Framtidsutsikterna är dystra på många nivåer i samhället

Vasilika Hysi, parlamentsledamot för Socialistiska regeringspartiet, är orolig inför framtiden.

- Fram tills nu har vi och oppositionen tillsammans tagit fram och röstat igenom de lagförslag som krävs för att Albanien ska kunna inleda förhandlingar om ett EU-medlemskap.

Hon menar vidare att då oppositionen har lämnat parlamentet kan man inte längre fortsätta med viktiga omröstningar som rör val- och rättssystemet, exempelvis en lag om öppenhet i hur partierna finansieras.

Därmed är delar av EU-reformerna hotade.

Den politiska oron är dock det minsta bekymret för många i Albanien. Hälften av befolkningen lever på landsbygden och fattigdomen är utbredd.

En kvinnlig fabriksarbetare tjänar drygt 150 euro i månaden och försörjer ofta en hel familj. Arbetslösheten är hög och många har inte råd att äta mer än en gång per dag.

Vera Ndreka som sitter och stickar i väntan på att sälja en höna vid vägkanten mot staden Shkoder i norra Albanien ger inte mycket för de pågående protesterna i huvudstaden.

- Sådana som jag får ändå inget från politikerna, säger hon.

Storbritannien vill ut ur EU - de som vill in är inte särskilt välkomna: "Utvidgningsprocessen är på det stora hela lagd på is"

"Inga kompromisser om mänskliga rättigheter om EU utvidgas."