Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Analys: Inte självklart att Samlingspartiet blir näst störst i valet

Från 2019
Uppdaterad 07.03.2019 09:44.
Juha Sipilä tittar rakt in i kameran med en lite oroad min, Sampo Terho och Petteri Orpo står bredvid honom med blickarna vända nedåt.
Bildtext Väljarstödet för Centern och Samlingspartiet närmar sig alltmer varann - Sipilä och Orpo kämpar nästan jämsides om andra platsen i valet.

Centern och Samlingspartiet tävlar om andra platsen i valet i april, enligt Yles partimätning. Sannfinländarna ökar trots att invandringsfrågan inte längre är högst på mediernas agenda. Svenska Yles politiska kommentator Ingemo Lindroos listar fem fenomen att hålla reda på i kampen mellan partierna.

1. Regeringsansvaret syns först nu för Samlingspartiet

Yles partimätning för mars månad visar på ett sjunkande stöd för Centern och Samlingspartiet, båda regeringspartier. För Centern har trenden synts redan länge, men för Samlingspartiet är situationen ny.

När det handlar om sjunkande siffror på 3,4 procentenheter på två månader för Samlingspartiet, så kan man redan tala om en tydlig nedgång. Det sjunkande väljarstödet har bland annat förklarats med att partiet har stått i centrum för den sällsynt hårda debatten om missförhållandena på privata äldreboenden.

Å andra sidan lyckades Samlingspartiet hålla kvar sitt stöd på en hyfsad nivå, och periodvis till och med höja det, under hela regeringsperioden, fram till januari i år.

De samlingspartistiska väljarna har gillat den tydliga ekonomiska högerpolitiken: sämre förmåner för arbetslösa och en hård nedskärningslinje, men samtidigt fler jobb och högre produktivitet. Just nu verkar den politiken inte bära partiet hela vägen fram till valet, då andra frågor dominerar debatten.

2. Rödmylleregering är igen ett alternativ

Socialdemokraterna såg i början av året ut att få en kämpig valkampanj med partiordföranden och statsministerkandidaten Antti Rinne som tvingades till en lång sjukledighet.

Vice ordförande Sanna Marin har ändå klarat sig väl i valdebatterna mot de mer rutinerade huvudmotståndarna Juha Sipilä och Petteri Orpo. Nu är Antti Rinne som erfaren oppositionsledare tillbaka, och en ännu högre intensitet är att vänta när valfebern stiger.

Socialdemokraterna börjar redan se valvinsten hägra om partiet inte gör bort sig totalt. Ett stöd på över 20 procent har hållit i sig i över ett år.

Dessutom kommer spekulationerna om regeringssamarbete att synas allt mer. Det såg länge ut som om Socialdemokraterna skulle få regera med Samlingspartiet efter valet i april, eftersom Samlingspartiet länge har legat på en stabil andra plats i partimätningarna.

När Samlingspartiet nu till och med närmar sig Centerns låga nivåer är det plötsligt inte självklart att partiet kniper andra platsen. Rödmyllesamarbete ser ut att vara ett nästan lika sannolikt alternativ, i synnerhet då inte enbart valresultatet, utan vilja att samarbeta, avgör i slutändan.

Å andra sidan är det svårt att se att Centern skulle lyckas bryta en sjunkande trend i väljarsympatier. Partiets stöd sjunker för tillfället minst lika mycket som Samlingspartiets och är nere på sin lägsta nivå under den här valperioden, med 14,1 procent.

3. Sannfinländarna samlar fler röster också efter sexualbrotten i Uleåborg

Vi har läst otaliga kommentarer och analyser av den ganska självklara slutsatsen att Sannfinländarna gynnades av att sexualbrotten nästan helt och hållet blev en invandringsdebatt.

Nu är det lägre temperatur i invandringsdebatten i de stora medierna, även om den pågår för fullt i invandringskritiska nätforum. Trots att fokus har varit på äldrevården, vård- och landskapsreformen, och det interna spelet kring reformen i riksdagen, stiger stödet för Sannfinländarna i februari.

Tänkbara förklaringar är följande: För det första - ordförande Jussi Halla-aho syns mera på hemmaplan, i valdebatter och kampanjtält. Skillnaden är stor jämfört med en ordförande som försöker styra sitt parti från Bryssel.

För det andra - de som inte har hittat något lämpligt parti sedan Sannfinländarna splittrades för knappt två år sedan, har hittat tillbaka. Å andra sidan är det osäkert om de här sympatisörerna kommer att rösta när det väl gäller.

För det tredje - invandringsdebatten är här för att stanna, även om flyktingpolitiken har skärpts under hela perioden. Jussi Halla-aho missar inte ett tillfälle att skylla ökade kostnader och otrygghet på invandringen, även om de verkliga orsakerna är hur många som helst.

Samtidigt skyller Sannfinländarna medierna för att fokusera enbart på invandringsfrågan i bevakningen av partiet. Det är en paradox som kommer att fortsätta synas i valrörelsen.

Sannolikt stiger stödet ännu med någon procentenhet före valet, men inte mer. Andelen väljare för vilken invandringsmotståndet är högsta prioritet växer inte explosionsartat, eftersom frågan knappast hinner stjäla hela den politiska agendan en gång till, före valet.

4. Det kommer att hända sällsynt mycket före nästa mätning

När följande opinionsmätning publiceras kan ännu större förändringar ha skett.

Valrörelsen innehåller sällsynt mycket inrikespolitisk spänning då regeringens jätteprojekt med vård- och landskapsreformen går balansgång i riksdagen. Det är ovanligt att så enorma frågor är öppna ända in i slutspurten i valrörelsen.

Om projektet faller kommer det framför allt att drabba Centern, som håller landskapsreformen som sin hjärtefråga. Centern kan i så fall fortsätta att försöka skylla Socialdemokraterna för att förhala projektet.

Samlingspartiet skulle inte lida en lika stor förlust av att projektet faller, eftersom partiet inte ens önskade sig landskapsreformen, utan enbart vårdreformen.

Att spara på pengarna i vården är viktigare för Samlingspartiet - en fråga som har varit ett frågetecken under en stor del av processen. Dessutom är partiet delat, med högljudda motståndare, som Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori i spetsen.

Den som förlorar på hela processen i valrörelsen är den som i mediernas ögon ser ut att ha skött sig sämst i slutskedet. Vilken dag som helst vet vi hur det går i riksdagen.

5. Har Blå framtid alls en framtid?

I tisdags kunde Blå framtid inte ha fått en sämre nyhet, då partiet kämpar på ett väljarstöd i opinionsmätningarna på 1-2 procent. Partiets och hela Finlands kanske mest kända politiker Timo Soini meddelar att han inte ställer upp i riksdagsvalet och tar farväl av den finländska politiken.

Låt vara att många väljare inte nödvändigtvis minns vilket parti Timo Soini tillhör. Han förknippas av många alltjämt med Sannfinländarna - partiet som han själv grundade och där han odlade sitt specialområde populismen.

Det är svårt för partikollegorna i Blå framtid att ta över ett utrymme, som Soini skapade genom sin person, minst lika mycket som via sin politik.

Partiet försöker köra på klassiska värdekonservativa ämnen i valkampanjen, som fler poliser, mer pengar till försvaret och strängare invandringsregler. Men svårare kan utgångsläget inte vara. Partiet kan få någon procentenhet till, men knappast mer.