I föreställningen Mashallah utforskas vem som får synas och höras i vårt samhälle

Den tvärkonstnärliga föreställningen Mashallah som har premiär på Kiasma-teatern i dag tar avstamp i vem som får synas och höras i vårt samhälle.

På scen uppträder en grupp invandrarunga, som bott i Finland i några år, tillsammans med seniorer som har erfarenhet av nutidsdans.

Utgångspunkten för föreställningen handlar om vad som är viktigt för var och en samt vem det är som egentligen får bestämma vad som är viktigt. Och hur ska man möta något eller någon som är okänd sedan tidigare?

Att uppträda helt nytt för vissa

Föreställningen är en del av ett större projekt som heter Porukalla pääosaan vars syfte är att stödja invandrarunga att fullfölja grundskolan genom att bland annat delta i konst- och kultursammanhang.

För flera unga är detta första gången de står på en scen.

– För en stor del av de unga var bara tanken på nutidsdans och konst helt nytt, säger videokonstnären Heta Kuchka som lett arbetet med föreställningen tillsammans med danskonstnären Sanna From.

– Trots att det varit nytt har de unga varit väldigt modiga. Jag minns en gång alldeles i början av processen när vi lyssnade på musik och jag slogs av hur otroligt det var att se hur dansen infann sig helt naturligt. Vi insåg snabbt att vi inte behöver öva på att våga dansa eller röra på oss, säger Kuchka.

I verket blandas olika konstformer och språk

Föreställningen är tvärkonstnärlig och blandar bland annat dans, rörelser, videokonst, sång och uppläsning.

Under föreställningen blandas också olika språk, till exempel hörs finska, arabiska, dari, persiska, pashto och somaliska.

– De unga är väldigt språkkunniga. De kan förutom sitt eget modersmål också varandras språk och lär sig finska, säger Sanna From.

I ett av videokonstprojekten som visas under föreställningen har de unga fått berätta vad som är viktigt för dem både på sitt modersmål och på finska. Då nämns bland annat saker som vänskap, kärlek, fred, hem, natur, saknad och jämlikhet.

– Där lyfts fram saker som vi alla kan förenas kring. Trots att vi är olika är sakerna som man anser som viktiga ofta liknande, säger Kuchka.

Verket skapats gemensamt

Arbetet med att skapa verket inleddes redan i höstas. Men till en början låg fokus på att gruppen skulle lära känna varandra. Det var viktigt eftersom själva verket utformats gemensamt av gruppen.

Därefter har föreställningens form och innehåll vuxit fram lite vartefter.

Kucka och From betonar att de under processen utgått från hurdana de unga och seniorerna är.

– Jag tycker det är intressant också inom videokonst när människan bara är utan att spela någon roll. Här spelar vi inte heller några roller. Såklart har jag och Sanna haft en viss påverkan i form av ledare. Men utgångspunkten har inte varit att skapa några roller eller bestämda steg som man måste anpassa sig till, säger Kuchka.

– Om jag skulle beskriva det här verket så är det ett resultat av vad som sker när just dessa människor är tillsammans. Det är ett subtilt, känsligt verk som ger plats åt de här människorna att vara som de är, säger From.

Unga och äldre möts på och av scen

Wahedullah Ghalarzeh och Javad Nabizada är båda 19 år gamla och kom till Finland från Afghanistan för några år sedan.

Under föreställningen delar Wahedullah också med sig av sina egna erfarenheter från sin allra första tid i Finland då han slogs av hur kall, mörk och tyst den finska vintern är.

– Jag hoppas publiken ska tycka det är roligt, säger Wahedullah.

Båda tycker att det bästa med att delta i föreställningen har varit människorna de träffat.

– Jag är så lycklig över den här gruppen. Det bästa har varit att alla kommit överens. Alla har varit lugna, vänliga och glada. Det har känts bra och tryggt, Wahedullah Ghalarzeh.

– Jag är lite blyg av mig, men nu känner jag mig inte lika blyg längre. För här kan man tala med alla och lära känna varandra snabbt. Det har varit absolut det bästa, säger Javad Nabizada.

Eija Klinga tycker det varit givande att gruppen haft möjlighet att umgås med varandra utöver under övningarna.

– Vi har tagit tupplurer, lagat mat och ätit tillsammans. Vi har också kunnat dela våra bekymmer med varandra, säger Eija Klinga.

Verket visas den 9.3, 12.3. och 13.3 kl. 14 på Kiasma-teatern i Helsingfors.