I Åbo fanns de mest inflytelserika och sturska kvinnorna under 1600-talet

Redan på 1600-talet var kvinnor starka i Åbo. Ny utställning öppnas på Kvinnodagen och kan ses ända till nästa års Kvinnodag.

Lagom till den Internationella kvinnodagen publiceras ny bok om 39 kvinnor som var viktiga och inflytelserika i 1600-talets Åbo. Veli Pekka Toropainen har under 30 år forskat i Åbos historia och framförallt i mäns historia.

Men de senaste åren har han skrivit om kvinnors historia och i hans nya bok synas exempelvis Hebla Pärlesticka, Karin Gerdner, Elin Såger, Karin Bochmöller, Kirstin von Hagen och Geska Hörnigk.

Några ord om kvinnor

Samtidigt har Museicentralen färdigställt en utställning som framställer 1600-talets Åbo och sex kvinnor med stort inflytande. Några ord om kvinnor är egentligen en fortsättning på eller snarare en komplettering av Carl von Bondsdorffs Åbo stads historia under sjuttonde seklet.

Nu är det kvinnorna som är i fokus. Och boken och utställningen kompletterar varandra på ett spännande sätt. Den som är intresserad av kvinnoöden, åbohistoria och 1600-talet har mycket att inhämta här.

Toropainen har inte behövt hitta på sina 39 kvinnliga huvudpersoner. Han har däremot studerat gamla rättegångsprotokoll och anteckningar som är detaljrika och beskrivande. I dem har kvinnorna, deras inflytande, liv och affärer kunnat utläsas ganska långt.

- Alla de här kvinnornas berättelser finns där!

Och enligt dåtida lagar och kyrkan borde kvinnan stanna hemma och sköta barn och hushåll.

- I Åbo fungerar det annorlunda. I andra städer i svenska riket ser man på den här tiden väldigt sällan kvinnor i rätten, men här i Åbo hade dom mycket mera rättigheter än i andra städer.

I offentligheten var mannen målsman, men många kvinnor i Åbo skötte om sina egna ärenden i rätten och sina egna angelägenheter, berättar Toropainen.

- En stor del av kvinnorna har varit 50, 70 och till och med 100 gånger i rätten och när man läser de hundratals sidor som finns om enskilda kvinnor får man en ganska bra uppfatting av hur hon tänker.

Veli Pekka Toropainen har speciellt fastnat vid fallet Elin Såger:
- Hon tog över familjeföretaget på 1650-talet och ägde flera bruk i Västra Nyland.

Gjorde barnen livegna

- Hon ville ha bruksarbetarnas barn till livegna och det var ju olagligt i svenska riket, men hon lyckades på något vis.

På det sättet kunde hon knyta också barnen till bruket.

- Hon var en ganska stursk kvinna.

Och Elisabet Wolle som hela livet var ogift.

- Hon hade spetälska och var tvungen att stanna inomhus. Hon skickade sin piga att sköta saker.

Hon hotade sin förmyndare för att komma åt sin egen förmögenhet. Hon var en kvinna som alltså levde på dåtidens dividender.

Om kvinnornas utseende kan man inte säga så mycket, berättar Toropainen. Men det finns en målning på utställningen av Magdalena Wernle. Tavlan är målad 1666.

- Hon är inte tjock men har präktiga kläder, blommerad sammet och guldkedjor. Speciellt borgerskapets kvinnor måste utåt visa för utländska handelskontakter att man faktiskt har råd!

En sådan kvinna kunde egentligen vara klädd i sin egendom.

- Hon hade smycken som kunde vara värda tio bondgårdar.

Ett slags gående förmögenhet. Som skulle visa att det här handelshuset mår bra och är pålitligt.

På Åbo slott har utställningssalens hela rumsliga kapacitet använts, för filmer längst upp, fotografering av besökarna som vill klä sig i 1600-tals kläder, porträtt, föremål, kläder, urkunder och personliga beskrivningar av kvinnorna. En film visas i ett separat rum på utställningen.

Filmerna som är både hantverksmässigt och konstnärligt på en hög nivå har gjorts i samarbete med Åbo Konstakademi.

Kvinnor behöll sitt släktnamn!

Om du tror att det är ett modernt påfund att kvinnor numera vid giftermål kan hålla kvar sitt efternamn har du fel. Kvinnorna i 1600-talets Åbo behöll för det mesta sitt eget släktnamn och mannen kunde ibland välja sin hustrus släktnamn om det lät finare.