Hoppa till huvudinnehåll

Sport

NHL-kolumnen: Finländsk hockeyhistoria på gång? Sebastian Aho är just nu på väg mot en Hart Trophy-kandidatur

Från 2019
Uppdaterad 08.03.2019 16:36.
Sebastian Aho.
Bildtext Ishockeylivet ler för Sebastian Aho och Carolina Hurrucanes.
Bild: �Icon Sportswire (A Division of XML Team Solutions) All Rights Reserved

Fjärde mest poäng i NHL 2019. Tvåa i plus/minus och delad första plats i matchvinnande mål med fyra strutar under samma period. Bästa spelaren i ett lag som plötsligt är på playoffplats efter att ha tagit näst mest poäng i ligan sedan 1 januari. Kan Sebastian Aho vinna Hart Trophy?

Teemu Selänne var på våren 1998 en av de tre uppställda kandidaterna till att vinna NHL:s mest prestigefyllda individuella pris: Hart Trophy. Priset går till den spelare som NHL-journalisterna röstar fram till ligans mest värdefulla spelare. Med tillägget: för sitt lag.

Det var världens genom tiderna bästa hockeymålvakt, Dominik Hasek som till slut bockade hem priset i juni 1998. Också hans landsman Jaromir Jagr placerade sig före Selänne i röstningen.

2006 var målvaktssfinxen Miikka Kiprusoff tredje i omröstningen bakom vinnaren Joe Thornton och igen, Jaromir Jagr.

Jaromir Jagr ler brett.
Bildtext Jaromir Jagr vann Hart Trophy 1999.
Bild: Icon Sportswire / All Over Press

Närmare än Selännes och ”Kippers” tredjeplaceringar har ingen övrig finländare någonsin kommit Hart-priset.

Ingen har varit ens speciellt nära att göra det. Och det är ganska speciellt, för Finland är faktiskt det enda av de så kallade stora hockeyländerna som aldrig vaskat fram en Hart-vinnare.

Slovakien hann först

Kanadensare tog hem alla Hart-pris fram till 1967. Då var det i nuvarande Slovakien födde Stanislav Guoth som vann sitt första av två Hart. Fast han hette i det skedet av sitt liv Stan Mikita och eftersom han flyttade till Kanada då han var åtta år, så tar Kanada äran för titeln.

1991 var Brett Hull den första spelaren med amerikanskt pass som sken ikapp med Hart-trofén. Han var visserligen född i Kanada och son till Bobby (vinnare 1965 och -66), så igen tog hockeyns hemland åt sig äran.
I Sovjetunionen födda och hockeyskolade Sergej Fjodorov vann till slut år 1994 äntligen den första MVP-titeln utan koppling till lönnlövsflaggan.

Ovetjkin är en storstjärna i ishockey.
Bildtext Alexander Ovetjkin har vunnit Hart Trophy hela tre gånger.
Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press

Efter det började det ramla in titlar till – ur kanadenisk synvinkel – utbölingar. ”The Dominator” 1997 och 1998, Jaromir Jagr 1999, Peter Forsberg 2003, Aleksandr Ovetjkin 2008, 2009 och 2013, Henrik Sedin 2010, Jevgeni Malkin 2012 – och äntligen i juni 2016 kunde Patrick Kane som första i USA-födda spelare kalla sig mest värdefull i världens bästa hockeyliga.

Ganska snöpligt för finländsk hockey. Speciellt då att ligga under med 0–2 mot Sverige. Dags för förändring?

Aho bär Hurricanes mot slutspel

Jared Clinton, som är redaktör på världens kändaste hockeytidskrift, The Hockey News, skrev som det är på tisdagen i en artikel om det otroligt tajta slutspelsracet.

Enligt Clinton är det huvudsakligen Ahos förtjänst att Carolina går som tåget för närvarande. Han tillägger att Carolinas förstecenter varit remarkabel de senaste veckorna.

Lätt att instämma. Ser man på poängligan har Aho spelat (läget 7 mars) 28 matcher sedan årsskiftet och stått för 14 mål och 36 poäng. Endast Patrick Kane, Nikita Kutjerov och Sidney Crosby har varit effektivare i år.

Carolina spelade i Hartford Whalers gamla speldräkter när laget slog Boston efter en stor uppvisning av Sebastian Aho och hans kedjekompis Teuvo Teräväinen.
Bildtext Sebastian Aho har gjort 29 mål den här säsongen.
Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press

Under samma period har Aho varit inne på hela 20 plusmål med fem mot fem. Näst bäst i NHL. För att jämföra: Kane +2, Kutjerov +4, Crosby +8.

Aho har också gjort fyra matchvinnande mål bara under 2019 – det ger delad första plats. Kane har stått för två ”game winners”, Kutjerov två likaså och Crosby har satt en avgörande strut i år.

Ser man på de olika delarna av helheten så börjar en ganska tydlig bild träda fram.

Det är inte längre så att Sebastian Aho är på en utvecklingsstig mot att bli en toppspelare i ligan inom några år. Han har under de senaste dryga två månaderna tagit steget till att vara en av ligans bästa spelare här och nu. Och egentligen ganska klart den viktigaste.

Just nu finns det kanske ingen som är värdefullare – såvida ishockey ses som en resultatidrott för lag.

Carolinas grymma vändning

Vid nyår, då halva säsongen var spelad, parkerade Hurricanes på plats 22 av 31 i ligan. Bland östra konferensens 16 lag var Carolina nummer 12. Gapet till sista slutspelsplatsen var nio poäng.

I NHL där det delas ut två poäng för seger och en poäng för förlust efter förlängning eller straffar, betyder en sådant läge så gott som säkert att tankarna om slutspel kan begravas. Till exempel Florida och Rangers låg före Carolina i öst.

Under 2019 har Carolina vunnit 20 av de 28 matcher laget spelat och dessutom tagit två ”enpoängare” från förlängningsförluster. Det ger 42 poäng – endast Boston Bruins ligger före i NHL:s tabell för kalenderåret 2019. Målskillnaden 105–71 är imponerande och inget lag har skjutit fler mål i år.

Aho och Teräväinen firar ett mål.
Bildtext Carolina kämpar på allvar om en slutspelsplats.
Bild: Icon Sportswire / All Over Press

Hurricanes grymma spurt har lyft laget till en tredje plats – alltså till direkt slutspelsbiljett – i Metropolitan-divisionen och en sjätte placering i östra konferensen. Ser man på ligan som helhet är Carolina tia. Vid årskiftet var placeringarna alltså 12 och 22.

Det viktigaste i den hypertajta ligan är ändå så klart hur trygg den första slutspelsplatsen sedan 2009 är. Inte speciellt trygg. Fyra lag:
Carolina, Montreal, Pittsburgh och Columbus är alla inom två poäng.

Men då bara ett av lagen blir utanför slutspel, så känns det osannolikt att de senaste månadernas mål- och poängmaskin Carolina är sist av kvartetten i början av april. År 2019 har Hurricanes tagit 10 poäng mer än Montreal, 11 poäng mer än Pittsburgh och 14 poäng mer än Columbus.

Prognosalgoritmen på sajten hockey-reference.com ger följande sannolikheter för de fyra lagens medverkan i slutspelet: Pittsburgh 87,4 % (87 – vilket sammanträffande!), Carolina 83,8 %, Montreals 71,2 % och Columbus 56,6 %.

Matematiska formler kanske ändå inte kan ta i beaktande trejderna som Columbus gjorde innan transferfönstret stängdes.

Carolina har ändå sannolikheterna på sin sida – och mycket annat.

Gasen i botten och humöret på topp – med en 21-åring som ledare i hetluften

Carolinas spelsystem fungerar som en schweizisk klocka efter att Nino Niederreiter sällade sig till truppen. Den ytterst goda kemin inom laget är uppenbar och anonyma målvaktsduon McElhinney–Mrazek verkar stortrivas med att dela ansvaret bakom ett vinnande lagspel.

En extra svetsfog får lagets sammanhållning av kritik från konservativa hockeykretsar gällande sättet hur laget firar hemmasegrar i rinken. På kort tid har har det vuxit fran en ”vi mot världen”-mentalitet som kan och brukar bära långt inom lagsport.

Erik Haula och resten av Vegas-truppen tackar hemmapubliken.
Bildtext Carolina vill gå lika långt som Vegas förra våren.
Bild: Icon Sportswire / All Over Press

Tankarna går till Vegas ”Misfits”-gäng från förra året. I Carolina är temat ”Bunch of jerks” och är myntat av Hockey Night in Canada-programmets jubelidiot, Don Cherry. Hurricanes-killarna bara älskar att reta gallfeber på stela överläppar.

På framgångsvågens kam surfar Sebastian Aho och levererar så gott som alltid då det behövs.

Samma läge som för Hall och MacKinnon förra våren

För exakt ett år sedan jagade två outsiders, Colorado Avalanche i väst och New Jersey Devils i öst, febrilt var sin slutspelsplats i två race där marginalerna var hårfina.

Colorados Nathan MacKinnon och New Jerseys Taylor Hall var sina lags ledare på isen och i poäng. Det stod helt klart att den av duon som lyckas leda sitt lag till slutspel tar hem Hart-bucklan.

Taylor Hall bär ensam New Jersey mot slutspel.
Bildtext Taylor Hall fick utmärkelsen förra säsongen.
Bild: Icon Sportswire

Både Avalanche och Devils kom slutligen till playoff. Båda som sista lag i respektive konferens och båda med en poängs marginal. Helt konsekvent blev både Hall och MacKinnon belönade med Hart-kandidaturer. Taylor Hall vann priset, MacKinnon blev tvåa.

Båda två hade spelat urstarka säsonger: MacKinnon gjorde 97 poäng och Taylor Hall 93.

Sebastian Aho har i skrivande stund stått för 75 poäng och har 16 matcher kvar att spela. Poängsnittet sedan 1 januari är 1,29 poäng per match och pekar mot att Aho landar på ungefär 95 poäng.

Det är fullständigt solklart att ifall Carolina går till slutspel efter vinterns närmast overkliga upphämtning, så skall Sebastian Aho vara en av de tre Hart-kandidaterna.

Bara Sidney Crosby i ett ganska svajigt Pittsburgh är lika oumbärlig för sitt lag. Då har ändå Penguins underpresterat, medan Hurricanes är på väg mot slutspel för första gången på 10 år.

Trots det har tillsvidare inga röster av nordamerikanska NHL-medier höjts för att Aho borde höra till kandidaterna.

NHL lyfter fram ”de rätta” spelarna

Därför blir Sebastian Aho lätt litet i skymundan:

• Aho reserverades i omgång två sommaren 2015. Connor McDavid och Jack Eichel gick som etta och tvåa. Toppreserveringarna får alla rubriker och blir ”brännmärkta”också för fortsättningen. Vägen är lång för att få uppmärksamhet om man inte kommer in i ligan som en förhandshajpad supertalang.
• Om han skulle heta Sebastian Ahearn och komma från Ontario eller Minnesota så skulle Aho redan i det här skedet vara ett betydligt större namn. Speciellt för européer gäller det att komma in i ligan med stor stjärnpotential för att inte bli ignorerade. Den nordamerikanska chauvinismen mår bra i NHL.
• Raleigh är NHL:s bakgård. Hurricanes har inte spelat slutspel sedan 2009, publikunderlaget är fjärde sämst i ligan och det har i flera år talats om att flytta laget. Kort sagt: Ingen bryr sig om Carolina Hurricanes. Allra minst maktcentrumen i Toronto och New York.

Den som till exempel under den senaste veckan sett Aho avgöra med ett viljemål i förlängningen, göra ett boxplay-mål som fick motståndarna att se ut som idioter, eller styra in en puck efter att ha vunnit närkampen mot Zdeno Chara inser ändå att den här killen förtjänar allt ljus på sig.

En Aho-grej till: Superhajpade Jack Eichel nämndes ofta i Hart-snacket då Sabres ännu såg ut att gå mot slutspel. Hur klarar han jämförelsen med Aho? Poängligan: Eichel 73 poäng, Aho 75. Eichel och Aho har matchats hårt mot varandra i säsongens två matcher mellan Carolina och Buffalo. Två segrar och fyra viktiga poäng för Hurricanes. Ahos saldo: 2+2, Eichels 0+1. Enough said.

Källor: thehockeynews.com, hockey-reference.com, NHL.com, ESPN.com, TSN.com, eliteprospects.com