Kommentar: Finland står på gamla, vacklande ben - trots Juha Sipiläs ansträngningar

Juha Sipilä upplever att han som statsminister fått städa upp efter sina misslyckade företrädare, men snart kan det vara ombytta roller, skriver Svenska Yles politiska reporter Thomas von Boguslawski.

I sitt avskedstal på Villa Bjälbo använde statsminister Juha Sipilä (C) en av sina favoritmetaforer: kivijalka on kunnossa, stenfoten är i skick.

Sipilä valde på sitt ingenjörsmässiga sätt att jämföra Finland med ett husbygge, som förstås behöver en stadig grund att stå på.

Sipilä ville också påminna om att hans regering trots allt har hunnit uträtta en hel del, även om vård- och landskapsreformen kollapsade till slut.

Men senast nu står det klart att republiken Finlands stenfot inte är i särskilt gott skick, trots regeringens ansträngningar.

Några goda nyheter ...

De goda nyheterna är att sysselsättningsläget överlag har förbättrats sedan regeringen Sipilä tillträdde våren 2015. Regeringen satte ribban högt: sysselsättningsgraden skulle upp till 72 procent.

Så blev det också, tack vare den starka uppgången i världsekonomin och den överraskande högkonjunkturen som kom till Finlands räddning.

Näringslivet har vidare dragit nytta av det konkurrenskraftsavtal som Sipilä lyckades driva igenom.

Antalet arbetslösa har minskat, statsskulden växer inte längre ohejdat och de offentliga finanserna väntas vara i balans i år igen.

Sådana nyheter borde i princip ha en positiv effekt på regeringspartiernas väljarstöd, men i praktiken är det annorlunda.

Regeringen har fått betala ett högt pris för sin åtstramningspolitik och reformiver, som har väckt missnöje både bland väljarna och inom de egna leden.

... som överskuggas av impopulära reformer

Då Yle i höstas gjorde en enkät bland Centerns riksdagsledamöter och partifullmäktigemedlemmar var det flera som ansåg att Centern hade glidit alltför långt högerut.

Omsorgsminister Annika Saarikko (C) har de senaste månaderna haft det otacksamma uppdraget att dels försvara vårdreformen och dels hantera den kritikstorm som uppstått efter avslöjandena om missförhållanden vid olika vårdhem.

Dessutom har den omtalade jourförordningen inneburit en förlust för de mindre regionsjukhusen runtom i landet. Härtill kommer den impopulära taxireformen, lanserad av kommunikationsminister Anne Berner (C).

Den ekonomiska expertisen är också oense om hur mycket tack regeringen egentligen ska ha för de närmare 140 000 nya jobb som uppstått under högkonjunkturen. Det återstår att se hur bestående jobben är.

Vidare återstår två svårlösta problem som regeringen inte har visat särskilt mycket intresse för, nämligen klimatförändringen och den ogynnsamma befolkningsutvecklingen i Finland.

"Livskraftiga" regioner töms på invånare

Sipilä upprepade visserligen i sitt avskedstal på Villa Bjälbo att Centern också i framtiden vill värna om Finlands "livskraftiga" regioner, landskap och service.

Krassa fakta är att Finland redan har flera regioner och landskap där så gott som alla kommuner tappar invånare. Södra Savolax, Kajanaland samt delar av Österbotten och Tavastland är talande exempel.

Här är det inte svårt att hitta nedlagda skolor, hälsocentraler och bybutiker. Föreningshus som ingen har använt på åratal. Ödehus med sprucken eller mossbelupen stenfot.

De senaste befolkningsprognoserna utlovar en dyster framtid för de regioner där Centern länge varit stark.

Huvudstadsregionen, Åbo och Tammerfors framstår som de stora vinnarna på 2030-talet, nästan alla andra förlorar både invånare och livskraft.

Att konstruera en fungerande, jämlik och ekonomiskt hållbar vård- och landskapsreform kan vara ett hopplöst projekt om de senaste befolkningsprognoserna håller streck.

Det skulle ligga särskilt i Centerns intresse att vända trenden, men det är förstås lättare sagt än gjort.

Ett alternativ eller komplement är att öka invandringen, men regeringens invandringspolitik har som bekant dikterats av Sannfinländarna.

Oppositionens tur att städa upp?

Klimatförändringen har vid det här laget fått en större tyngd i valrörelsen, men frågan är om ens oppositionspartierna förmår komma överens om en mer ambitiös klimatpolitik.

Satsningar på miljövänligare trafik, energiproduktion och cirkulärekonomi kan kosta både staten, kommunerna och näringslivet hundratals miljoner euro, och nästa regering kan inte räkna med lika mycket draghjälp via världsekonomin.

Finlands BNP väntas växa med högst 2 procent i år och tillväxten avtar ytterligare under 2020, enligt de senaste prognoserna.

Det tål att upprepas: Finland behöver fler finländare som jobbar och bildar familj.

Juha Sipilä har vid flera tillfällen beskrivit hur han som statsminister fått "städa upp" efter sina företrädare, särskilt de socialdemokratiska finansministrar som enligt Sipilä har misskött statens finanser under 2010-talet.

Här är det skäl att påminna om att Sipilä själv har lett en regering som har låtit sänka skatterna, trots att statsskulden samtidigt har vuxit.

Snart kan det ändå vara ombytta roller. Om några månader kan Finland igen ha en regering som får "städa upp" efter Sipilä.