Varför är du inte feminist? – Programserien Zona ut försöker hitta likheter mellan oliktänkare

I Zona ut beger sig feministen och genusvetaren Malin Gustavsson och regissören Johan Karrento ut för att möta sex personer som alla tänker annorlunda än de. Målet är att utforska gråzoner och diskutera skillnader och likheter.

Idén till serien fick Malin Gustavsson och Johan Karrento när de delade arbetsrum i Helsingfors. De märkte att de gillade att diskutera och att de också delade samma åsikter.

– Vi var ett typiskt rödgrönt kontor och levde i en liten bubbla och trodde att alla tänker likadant, säger Karrento. Men det gör ju inte folk och därför kände vi att man kan behöva ”zona ut”, komma ut ur sin bubbla och möta andra.

– Malin har alltid varit min expert i frågor om jämlikhet, avslöjar Karrento. Det är hon som förklarat då jag inte fattat hur folk kan säga så konstiga saker. Och eftersom hon gett mig många aha-upplevelser tänkte jag att det måste fungera på andra också.

– En del av att vara feminist är att vara självkritisk, säger Gustavsson. Så jag behöver också zona ut från min bubbla där jag utbildar en mångfald av människor i dessa frågor, men inte egentligen har tid att sätta mig ner och lyssna på dem och vad de har att säga. Zona ut handlar om att det är människorna i serien som sätter agendan och inte jag.

Det handlar om möten och samtal med människor som tänker lika men ändå olika. I pressmaterialet betonar Gustavsson och Karrento att personerna inte representerar någon annan än sig själva och har inte heller något med varandra att göra, de hör alltså inte till samma grupp.

Vi får bland annat möta Minna som lämnat feminismen för en blå tillvaro, Johan som brinner för jämställdhet ur ett manligt perspektiv och Linda som vill vara jämställd enligt hennes egen modell.

Dialog hellre än monolog

Varken Gustavsson eller Karrento var intresserade av att ställa de extrema åsikterna mot varandra.

– Då finns det ingen dialog utan bara två monologer, beskriver Gustavsson. Vi ville föra en dialog och låta människor som finns i det man kunde kalla gråzonen komma till tals. Personer som tycker att tematiken och frågeställningarna inom feminismen är viktiga men som ändå inte vill kalla sig feminister.

– Det ger så mycket mer att möta mänskor som är ett eller två steg ifrån ens egna åsikter än 100 steg ifrån, förklarar Gustavsson.

Både Gustavsson och Karrento var överens om att de inte vill slänga omkring sig fakta, teorier och statistik utan istället koncentrera sig på själva mötet med de här personerna.

– Vår serie handlar inte om att försvara feminismen, säger Gustavsson. Varför skulle vi behöva göra det? Och frågan – varför är du inte feminist? – fungerade mer som en ingång i samtalen.

– Lite på samma sätt som att diskutera vad det betyder att vara finlandssvensk. Varför vill en del inte kalla sig finlandssvenska? Vad är det som är obekvämt i det finlandssvenska?

Och vad lärde de sig?

– Jag insåg att jag skulle vilja ha mera sådana här diskussioner där det finns tid att reflektera tillsammans, säger Gustavsson. Som utbildare förstår jag också hur oklara eller missvisande vissa begrepp ibland kan vara som används inom jämlikhetsarbetet.

– Jag igen blev positivt överraskad av de personer vi mötte, avslöjar Karrento. Det var inte så enkelt som jag hade föreställt mig det hela. Och det visar att det är värt att mötas ansikte mot ansikte.

– Idag finns det en del krafter som profiterar på att vi inte närmar oss andra, fortsätter Karrento. Krafter som vill skapa klyftor i samhället. Men få av oss vanliga människor har någon nytta av att leva på vår kant.

Om man då inser att man befinner sig i en bubbla. Vad kan man göra för att komma ut?

– Man kan ju testa att lyssna istället för att prata, svarar Karrento. Det är det första steget.