Mutade läkaren och bad pastorn att slåss - en boxare, en konstnär och en entreprenör från Ukraina berättar hur de rotade sig i Österbotten

Att komma som invandrare till Finland kan handla om att köpa choklad åt läkaren och vindruvor åt bibliotekarien. För man tror att alla måste mutas. Det kan också handla om hur ens son heter Bogdan hemma men Daniel i skolan. Men också om hur man slipper stressen med tre jobb och ständiga pengabekymmer.

I dag bor närmare 10 000 utländska medborgare i Österbotten. På tio år har antalet fördubblats.

Petro Fedorian och Dmytro "Dima" Yeromenko var bland de första ukrainarna som anlände till Nykarleby år 2006. På tio år ökade antalet ukrainare i Nykarleby från några få till 100.

- Jag kom hit för jag fick inbjudan att jobba på en pälsfarm i Munsala. Vi hade för lite jobb på vintern i hemlandet så vi kom gärna hit, säger Fedorian.

Yeromenko kom samtidigt och de minns hur fint allt var.

- Vi var trevligt överraskade över hur bra och tyst tåget var. Vi såg ut genom fönstret och föreställde oss det värsta, tänkte att vart ska vi komma. Farmaren mötte oss och tog oss till en fin tvåa i Nykarleby med bastu och allt var så fint. Vi var positivt överraskade.

"Nagelkött" på bakgården

Ingen av männen jobbar kvar på pälsfarm. Fedorian jobbar inom byggbranschen och gör diamantpolerat betonggolv.

Yeromenko jobbar på Snellmans fabrik i Jakobstad och på fritiden gör han boxningsmatcher och tränar juniorer.

Idag flyter svenskan men i början kunde Fedorian inte ens engelska. En gång hade han spelat trummor i en församling i Nykarleby.

Han hade lånat en tång från jobbet för att fixa trummorna så de skulle låta bättre. Men så försvann verktyget och Fedorian tänkte att han ska fråga pastorn om han kan hjälpa honom att söka.

- Jag slog upp to find (att hitta) men blandade ihop det med to fight (att slåss) och frågade pastorn om han kan hjälpa mig att slåss, säger Fedorian.

En annan gång skulle han berätta att han har igelkottar på bakgården.

- Men jag sa att jag har nagelkött på bakgården, jag tyckte det lät som igelkott.

Bogdan och Kirill blev Daniel och Samuel

Visst finns sådant som är svårt med att komma till ett nytt land och ny kultur, säger Fedorian.

- Det finns kulturskillnader. Men jag upplever det inte som ett stort problem eftersom folk är öppna. Problemen löser sig.

Men känner ni ibland att det är tråkigt då era barn växer upp här och på ett sätt tappar det ukrainska arvet?
- Nej de tappar absolut inget. De kan två språk, mina barn har två namn. Daniel och Bogdan. Daniel i skolan, hemma är han Bogdan.

Yngre sonen heter Samuel i skolan, hemma heter han Kirill.

- Vi vill behålla våra namn eftersom det är en del av vår kultur och vårt språk.

Men kan han inte heta Bogdan i skolan också?
- Vi tänkte på deras integration, att de trivs bland andra. De föddes här, de skiljer sig i princip inte från andra barn i Nykarleby. Bara lite annan bakgrund. Det är också kul för de kan skoja på ryska eller ukrainska så ingen annan förstår, säger Fedorian.

Skulpterade Topelius och grisar

Konstnären Andriy Kotsyak kom till Nykarleby 2016 för att jobba på ett jordbruk. Men han är också konstnär och har studio i Nykarleby. Drömmen är att leva på sin konst i Norden.

Han tycker det bästa med Finland är naturen.

- Orörd natur, mångfald. Bra skött natur. Många sorters fåglar.

Du märker sådant?
- Jag är konstnär. Här finns många intressanta landskap med vatten. Och himlen har många färger vid solnedgång och uppgång. Det är absolut vackert.

Nu i mars ställer Kotsyak ut på biblioteket i Nykarleby. Han har skulpterat Topelius som finns vid Brostugan i Nykarleby. Och en jordbrukare beställde en skulptur av en sugga och en kulting.

Kotsyak både målar i olika tekniker och skulpterar.

- Det är intressant med olika kulturer, folktraditioner och etnografi. Också Norden är intressant för mig.

Lugnt och chans att utvecklas

Yeromenko berättar hur han upplever att folk i hemlandet lever under konstant press och stress som gör dem vresiga.

- Alla bara tänker på var de ska få jobb och pengar. Jag känner många som har familj och 2-3 jobb. Det är inte lätt att hitta jobb. Och när man kommer hit är det helt lugnt. Människor trivs, har roligare.

Enligt Fedorian är det bästa med Finland möjligheten att utvecklas.

- Att utvecklas som man vill. Det är mycket enklare att hitta sin plats, sin mission, sin vision.

Han förklarar att folk här respekterar varandra och förstår att den enes utveckling också är till nytta för andra.

- Man förstår nyttan av rätt konkurrens, nytta av resursfördelning. Att pengar fördelas till flera ger bättre möjligheter tillbaka till flera.

Staten befriade honom

Själv har han hunnit gå i konkurs en gång under sin tid i Finland.

- Men staten steg in och hjälpte mig att komma ifrån skuldhögen. Ifall man jobbar vidare är staten med. Man konsumerar, betalar skatt och det rullar på. Det är bra politik att befria en skuldsatt person för att ge honom nya möjligheter.

Fedorian tänker sig också att var och en har möjlighet att utvecklas som människa och inom sitt intresse i Finland.

- Jag tror Andriy har jättestora möjlightger att utvecklas som konstnär. I Finland är konstlivet mycket bredare, det finns fonder och vad som helst. Finland är en bra plats att utvecklas som person inom vilka områden man vill.

Ringde efter släkt och vänner

2007 fanns tio ukrainska medborgare i Nykarleby. Tio år senare var de alltså tio gånger fler, eller 98 i december 2017.

- Det känns bra att det finns så många landsmän. Vi har en del evenemang tillsammans, till exempel julfriande och sådant, säger Fedorian.

Enligt honom beror ökningen på en snöbollseffekt. De som kom först började fråga efter jobb för släkt, vänner och bekanta.

- Redan 2008 anställde min farmares kusin 8 av mina vänner.

Vindruvor och choklad funkar inte

Yeromenko berättar att korruption och kriminalitet inte finns i Finland som man är van med i hemlandet.

- I Ukraina måste man betala åt läkare, poliser, alla vill ha. Alla har för lite lön och det räcker inte för att leva så de vill ha mera.

Han säger att det gäller allt från vanliga människor till höga tjänstemän. Och han berättar hur det var när han först gick till läkare i Finland.

- Jag tänkte att kanske jag ska köpa choklad och bjuda läkaren. Kanske två gånger gjorde jag det. Hon förstod inte varför, ville inte ta emot det.

Men Yeromenko trugade.

- Det är sättet att tänka i Ukraina. Men nu gör jag det inte längre.

Fedorian satt en gång längre än tidsgränsen tillät vid datorn för internet på biblioteket. Så han gick och köpte en ask vindruvor till bibliotekarien.

- Jag såg på hennes ansikte att hon var helt förundrad, att vad är på gång. Men hon tog den och tackade. Men hon var helt att vad försöker han göra?

Konsert var avgörande

Ingen av männen verkar se en framtid där de flyttar tillbaka till Ukraina. Kanske som pensionärer, men de säger att barnen är födda och rotade i Finland, så för dem skulle det bli för svårt.

- Jag saknar ibland hemlandet och naturen där. Drömmer om att flytta tillbaka som pensionär. Men 12 år här, man bygger relationer, kontakter och möjligheter. Allt är bundet hit, det är ingen idé att åka tillbaka, säger Fedorian.

Redan tidigt visste Fedorian att han vill stanna i Finland. Han såg att ett jazzband skulle spela live i Nykarleby.

- Ett big band, 11-12 personer. Jag gillar jazz och livemusik. De hade fina vita skjortor och jag ringde min fru från konserten och sa att här vill jag leva. Bara fem euro för en fin livekonsert.

Vill ni att det kommer ännu fler ukrainare hit?
- Om jag vill att det kommer mera invandrare? Jag skulle säga att jag vill att alla som kommer får trivas här, utvecklas och
göra nytta. Behövs det mera sådana så då vill jag, säger Fedorian.

Jeppo blev i folkmun lilla Ukraina – nästan var tionde invånare kommer från Ukraina

I Nykarleby finns jobb och sociala nätverk åt inflyttare.

20 olika nationaliteter på ett och samma företag – allt fler utländska medborgare jobbar i Österbotten

Antalet utlänningar har fördubblats på 10 år.