Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Storbritannien vill ut ur EU - de som vill in är inte särskilt välkomna: "Utvidgningsprocessen är på det stora hela lagd på is"

Från 2019
Uppdaterad 18.10.2019 07:04.
Flaggor från medlemsländerna i EU.
Bild: EPA

Sedan sommaren 2016 har Europeiska unionen haft fullt fokus på att klara av den brittiska önskan om att träda ut ur EU.

- Den politiska viljan att utvidga unionen i nuläget är just nu begränsad, och alla vill veta hur brexitfrågan löser sig, säger Teija Tiilikainen, direktör på Utrikespolitiska institutet.

- Men man får inte glömma att EU svart på vitt har gett en rad länder löften om ett framtida medlemskap i unionen.

Både en rad länder på västra Balkan (se faktaruta längre ner i texten) och Turkiet vill bli medlemmar i EU.

Serbien och Montenegro har kommit längst på vägen till ett medlemskap - men vägen dit är är långsam och långtifrån självklar.

- Det är oerhört viktigt att de länder som antas som medlemmar verkligen fyller medlemskapskriterierna, säger Teija Tiilikainen.

Också Kristi Raik, chef för Utrikespolitiska institutet i Estland, är ytterst skeptisk till utsikterna för att snart se nya medlemsländer i EU.

- Det är inte aktuellt nu. De länder som förhandlar om medlemskap fyller inte kriterierna, och utvidgningsprocessen är på det stora hela lagd på is, säger Kristi Raik.

Tiilikainen påpekar att EU-kommissionen sommaren 2018 slog fast att nya medlemmar kan väntas nå fullt medlemskap allra tidigast 2025.

Teija Tiilikainen tror att vindarna har vänt.
Bildtext Teija Tiilikainen.
Bild: All Over Press / Petteri Paalasmaa

- Montenegro har kommit längst i förhandlingarna och de har avslutat flera så kallade kapitel i förhandlingarna, men det finns många stora frågor som fortfarande är olösta - både för Montenegro och Serbien, säger Tiilikainen.

Och det är ingen småpotatis vi talar om. Länderna behöver visa att de kommit åt korruptionen, att de reformerat sin vallagstiftning, att de följer rättsstatsprincipen och att de kan uppvisa en ekonomisk stabilitet.

- Och så ska länderna visa att de följer de mänskliga rättigheterna. Det är samma frågor som är på bordet i alla länder, men graden av allvar varierar, säger Tiilikainen.

Varför släpptes Rumänien och Bulgarien in?

Samtidigt kämpar EU med interna problem.

I flera repriser har både gamla EU-medlemmar och människorättsorganisationer riktat kritik mot att EU år 2007 gav Bulgarien och Rumänien tillträde till unionen.

Kritikens udd har riktats mot att länderna inte genomfört reformer gällande skyddet av mänskliga rättigheter. Till exempel den romska minoriteten utsätts för strukturell diskriminering i bägge länderna.

- Reformerna av rättsstaten var halvfärdiga i Bulgarien och Rumänien när de blev medlemmar. Länderna har inte heller reformerats i tillräcklig grad medan de varit medlemmar säger Tiilikainen.

Kristi Raik säger att de allvarligaste problemen i några av de nyare medlemsländerna är brister i rättsväsendet.

- EU har strikta kriterier före ett land blir medlem, men när ett land väl är i unionen är möjligheterna att påverka ett medlemsland mycket små. Det politiska trycket att utvidga EU österut i början av 2000-talet var väldigt starkt, säger Raik.

Också i Kroatien, som blev EU-medlem 2013, utsätts både serber och romer för olika typer av diskriminering och hatprat.

Kroatien har också prickats av organisationen Transparency International under många år för den utbredda korruptionen i landet.

Oroande läge i Polen, Ungern, Italien och Österrike

Det är ändå den politiska utvecklingen i Ungern och Polen som oftast når över nyhetströskeln.

Viktor Orbán omringad av ungerska flaggor.
Bildtext Ungerns premiärminister Viktor Orbán.
Bild: EPA-EFE

- Det är väldigt oroande att respekten för grundläggande rättigheter och värderingar är hotade i länder som Ungern och Polen, säger Tiilikainen.

Kirsti Raik lyfter också upp Italien och Österrike som två medlemsländer, där utvecklingen under senare år gått i en utveckling där rättsväsendet och uppfattningen om grundrättigheterna rört sig i en oroväckande riktning.

Behövs både morot och piska

EU vill med sin utvidgningsstrategi både med morot och piska reformera de potentiella medlemsländerna. Unionens officiella mål är att uppnå politisk och ekonomisk stabilitet.

Tiilikainen tror att det i bästa fall går att uppnå stabilitet bland de länder på västra Balkan som vill bli EU-medlemmar, men hon påpekar att det finns risk för öppen politisk konflikt bland länderna.

- Ta Bosnien-Hercegovina och Kosovo som exempel. Den konfliktpotential som finns i länderna skulle, om de blir medlemmar, kunna rubba stabiliteten i unionen.

Tiilikainen tror ändå att det finns förutsättningar att genomföra reformerna under förhandlingarnas gång.

Svårt att gå vidare med nuvarande politisk ledning i Turkiet

- I nuläget tror jag ändå inte att det finns förutsättningar att gå vidare med förhandlingarna med Turkiet. Inte under den nuvarande politiska ledningen, säger Tiilikainen.

Den 13 mars 2019 röstade också Europaparlamentet i en symbolisk omröstning (icke-bindande) för att förhandlingarna med Turkiet ska läggas på is.

"Stora reformer krävs fortfarande"

Teija Tiilikainen, direktör på Utrikespolitiska institutet, tror att det framförallt gäller att inte ha bråttom i förhandlingarna.

Är du bekymrad gällande utvidgningens följder?

- Om EU alltför många gånger ser mellan fingrarna med den gemensamma värdegrunden - och att medlemsländerna ska följa den - så har vi snart inte längre någon union.

- Det gäller att ta det lugnt och skynda långsamt - och verkligen se till att de potentiella nya medlemsländerna fyller kriterierna för medlemskap.

Möjliga EU-medlemmar

  • De länder vars medlemskapsförhandlingar med EU nått längst är Serbien och Montenegro. EU kräver fortfarande omfattande reformer innan medlemskapet kan beviljas. EU-kommisionen har meddelat att inträde kan ske tidigast 2025.
  • Turkiet - medlemskapsförhandlingarna inleddes 2005. Förhandlingarna framskrider ytterst långsamt på grund av att politiken i Turkiet utvecklats i en mer reaktionär riktning under president Recep Tayyip Erdogan.
  • Albanien och Nordmakedonien kallas enligt EU-jargongen kandidatländer, men deras medlemskapsförhandlingar har inte inletts.
  • Bosnien-Hercegovina och Kosovo har bägge ett långvarigt samarbete med EU och de klassificieras enligt unionen som potentiella kandidatländer. Bosnien-Hercegovina har lämnat in en medlemskapsansökan till EU 2016.
  • Island lämnade in en medlemskapsansökan till EU 2009, men 2013 meddelade Island att landet avbryter förhandlingarna och strävar inte i nuläget efter ett medlemskap. Majoriteten av islänningarna motsätter sig ett EU-medlemskap.

Kristi Raik ser inga förhoppningar om att länderna på västra Balkan inom en snar framtid kommer att genomföra de reformer som krävs för ett medlemskap.

Raik ser det ändå som en större fråga att den politiska viljan att anta nya medlemmar verkar vara så liten bland EU:s medlemsstater.

- När EU under åren 2004-2007 antog tolv nya medlemmar var den politiska viljan att utvidga unionen väldigt stor. Den viljan och ivern finns inte i dag.

Raik tillägger att bristen på politisk vilja bland EU-länderna i sig minskar framtida EU-medlemmars vilja att genomföra de politiska och ekonomiska reformer som krävs för ett medlemskap.

- Även om de länder som nu förhandlar om medlemskap slutligen genomför alla reformer har medlemsländerna ändå sista ordet: Det krävs ett ja av samtliga EU-länder för att godkänna en ny medlemsstat, säger Kirsti Raik, chef för Utrikespolitiska institutet i Estland.

Källor: EU-kommissionen, Freedom House, Transparency International

Diskussion om artikeln