Kan du höra Beethovens dövhet eller Smetanas tinnitus i deras musik?

Både Ludwig van Beethoven och Bedrich Smetana har i brev och dagböcker beskrivit sina hörselproblem. Men kan man höra det i deras musik? Och kan en tonsättare komponera fast han eller hon är stendöv?

Smetana skriver i sin dagbok

Bedrich Smetana, den tjeckiska 1800-talstonsättaren skrev i sin dagbok år 1874:

- Jag skulle nog tämligen väl kunna förlika mig vid dövheten, om det bara kunde bli tyst i huvudet. Men det som jag plågas värst av är detta nästan oavlåtliga larm, som brusar i huvudet och tidvis stegras till ett skrällande rassel.

- I detta helvetiska larm blandar sig sedan smattret av falskt stämda trumpeter och andra instrument, och allt detta överröstar och stör min egen musik, så att jag inte kan uppfatta hur den lät eller låter. Snart återstår mig inget annat än att ge upp mitt arbete. Ofta tänker jag förtvivlad på hur detta skall sluta.

Samtidigt komponerade han det som kom att bli hans största framgång, de symfoniska dikterna ”Mitt fosterland”, med ”Moldau” som mest kända sats. Smetana var då 50 år.

Plötslig tinnitus

Smetana drabbades av tinnitus mer eller mindre plötsligt. Den förvärrades under hösten 1874 och gjorde honom på kort tid helt döv.

Han var då kapellmästare för Prags opera och stod på höjden av sitt kreativa liv. I september skriver han till teaterföreningens ordförande:

- Det är min plikt att underrätta Er om det hårda öde som har drabbat mig: Det finns anledning att befara att jag kommer att förlora min hörsel. Redan i juli märkte jag strax efter den offentliga generalrepetitionen att de högre oktavernas toner låter annorlunda i det ena örat än i det andra och att det tidvis brusar i öronen som om jag stod i närheten av ett kraftigt vattenfall.

- Detta tillstånd har ständigt ändrat sig, men i slutet av juli blev det permanent, och jag fick dessutom svindelanfall, så att jag började vackla och endast med största möda kunde hålla balansen när jag gick. Jag har verkligen haft en sorglig semester!

- Min läkare förbjuder mig all musikverksamhet; jag får inte spela och varken får eller kan höra någon spela. Stora tonmassor blir ett enda virrvarr för mig, och jag kan inte urskilja de enstaka stämmorna. Jag ber Er därför att för obestämd tid befria mig från min skyldighet att dirigera och hålla repetitioner, eftersom jag tills vidare inte kan fullgöra denna tjänst.

ett sextackord i Ass-dur i högsta läge

Allt hörs i stråkkvartetten

Efter några veckor hände det som han hade varit rädd för. Den 20 oktober blev han helt döv på det öra han dittills hade kunnat höra felfritt på. Tio dagar senare avgick han som kapellmästare.

I dagboken beskriver han sin tinnitus som ”ett sextackord i Ass-dur i högsta läge”.

Också i sin musik skriver han in det. I den första stråkkvartetten i e-moll ”Ur mitt liv” låter han i sista satsen musiken avbrytas abrupt efter dryga tre minuter. In kommer första violinen med ett skärande högt fyrstruket E!

- Jag tillät mig detta lilla skämt för att det var så katastrofalt för mig skrev Bedrich Smetana i sin dagbok.

Det märkliga är att Smetana trots total dövhet, som ledde till ett tragiskt slut i ett mentalt sammanbrott, ändå komponerade och färdigställde ett stort antal verk. Han levde i 10 år med sin dövhet.

Beethoven avslöjar i ett brev

Jämför man Smetanas dövhet med Ludwig van Beethovens så finns det en skillnad. Smetana drabbades snabbt och obönhörligt, Beethovens hörsel försämrades under flera decennier.

Han nämner sina hörselproblem första gången i ett brev till en vän år 1800. Beethoven var då 30 år:

- Under de senaste tre åren har min hörsel blivit stadigt svagare. Jag kan ge dig en uppfattning om denna märkliga dövhet när jag måste säga att i teatern är jag tvungen att komma mycket nära orkestern för att förstå musikerna.

- Och på avstånd hör jag inte instrumentens höga toner och inte sångarnas röster ... Ibland hör jag knappt folk som talar mjukt. Ljudet av dem kan jag höra, men inte orden. Och ändå, om någon ropar, kan jag inte uthärda det.

För sin läkare doktor Wegeler beskrev Beethoven år 1801 fenomenet som ett konstant ”visslande och tjutande i öronen”.

Lägre toner så länge han kunde höra dem

En holländsk forskargrupp som i början av 2010-talet analyserade Beethovens musik kom fram till ett intressant resultat. Musikforskarna märkte att Beethoven i sina tidiga stråkkvartetter och pianoverk använde sig av många höga toner.

Men i början av 1800-talet då hans hörsel kraftigt försämrades minskade antalet höga toner och gav plats för lägre register. Ett exempel är den berömda ”Månskenssonaten”.

Forskarna menar att det beror på att Beethoven inte längre kunde höra de höga tonerna och därför undvek dem. Däremot återvände han till de högre registren i slutet av 1810-talet då han var helt döv. Då hade Beethoven slutat skriva musik med hjälp av öronen.

Komponerade som stendöv

Trots sin totala dövhet kunde Beethoven ändå fortsätta att komponera. Han visste hur musiken lät inne i sitt huvud. Och han komponerade i närmare 10 år som döv tonsättare. Den berömda nionde symfonin är ett exempel.

Också ”Hammerklavier”-sonaten kom till då han var helt döv år 1818. Kanske det är därför som han använder kraftigare anslag. Det sägs om Beethoven att han ofta satt vid sitt piano och hamrade våldsamt på tangenterna för att överhuvudtaget känna någonting vibrera.

Samtidigt ska man inte övertolka. Beethoven hade en oerhörd känslighet som han kunde uttrycka i musik också fast han var helt döv.

Musik som beskriver tinnitus

Programmet är inte längre tillgängligt