Hoppa till huvudinnehåll

Arkivet

I diplomaten Alec Aaltos politiska hörspel lär vi känna en veteranpolitiker och en politisk broiler

Från 2019
Uppdaterad 25.03.2019 10:21.
Alec Aalto, 1984
Bildtext Alec Aalto framför Finlandiahuset, 1984
Bild: Yle/Kalle Kultala

När man har politiken i blodet lämnar man den aldrig. Det säger Alec Aalto angående sina hörspel om politiker.

Alec Aalto (1942-2018) var en finländsk ämbetsman och diplomat. Från 1979 tjänstgjorde han vid utrikesministeriet. Under sin karriär var han också ambassadör i Wien och Ljubljana under 1990-talet och i Rom och Stockholm under 2000-talet.

Vem var Alec Aalto?

På 1970-talet var Aalto svensk tv-redaktör. Och det är till rundradiojobbet han kommer tillbaka i sina radiopjäser En offentlig person (2007) och En privat person (2008). Här dryftar Alec Aalto politiken och politikerrollen.

Programmet är inte längre tillgängligt

I hörspelet En offentlig person presenteras vi för den kvinnliga premiärministern. Hon spelas av Alec Aaltos mor Märta Laurent. Ministern är van vid journalister och att suveränt koppla på sin yrkesroll. En halvtimme har hon tänkt reservera för den unga manliga journalisten (Niklas Åkerfelt).

Men journalisten försöker närma sig den psykologiska kärnan hos ministern. Hon vill inte tala om sitt äktenskap eller om förhållandet till andra politiker. Men vi får små inblickar i familjehändelser ändå. Vi hör också ministerns telefonsamtal.

Så fick jag mera tid för familjelivet och vi beslöt att bryta upp

Programmet är inte längre tillgängligt

I En privat person är det Kenneth (Sixten Lundberg) som gör en kampanj för att bli invald i riksdagen. Här är han på besök hos sin moster (Christina Indrenius-Zalewski).

Kenneth har just skiljt sig. Och mostern gillade ex-frun. Nu har han en ny kvinna, som han skall gifta sig med. Men mostern är skeptisk.

Är det inte så att partierna behöver alla möjliga kandidater för att samla röster, så att de riktiga kandidaterna kommer in?

― Mostern till Kenneth

Kenneth ställer upp i riksdagsvalet för att bli invald. Han är en klassisk politikerstreber och representerar kanske just det som andra föraktfullt tänker på som en politisk broiler. Allt skall passa in i hans system och nu vill han pressa sin moster på pengar.

Ann-Christine Snickars skriver i sin recension i Vasabladet 25.10 2009: "Det är en intressant konstellation, tillräckligt nära för att ömma punkter, tillräckligt distanserad för att upprätthålla en viss uppriktighet."

Det privata spåret i pjäsen fungerar bra, menar Snickars, men de politiska resonemangen är lite för "försiktiga och tassande".

Där känns Aaltos ironi som ett för finstilt verktyg - för diplomatiskt.

― Ann-Christine Snickars i Vasabladet