Den finlandssvenska barnfilmen "Min Göran och hans Jens" fyller 30 år: "Filmen var före sin tid", säger Matilda Gyllenberg som spelar en av huvudrollerna

I den finlandssvenska barnfilmen “Min Göran och Jens” från 1989 tas homosexualitet upp under en tid då det var väldigt tabu. – När jag ser i backspegeln är jag ganska stolt över filmen, säger Mark Levengood som spelar Göran.

Filmen handlar om flickan Johanna vars föräldrar ska åka iväg på en semesterresa som hon inte får följa med på. I stället ska hon bo hos sin morbror Göran. Johanna gillar verkligen Göran för han är både rolig och tycker om att leka.

Men Göran bor tillsammans med sin pojkvän Jens som inte Johanna tycker alls är lika rolig, eftersom han mest bara förstör lekarna.

– Det är en film som handlar främst om svartsjuka, alltså om hur man hanterar att den personen man tycker jättemycket om också tycker jättemycket om någon annan. Och hur man lär sig dela med sig av någon man håller kär, säger journalisten Matilda Gyllenberg som var sju år gammal när filmen spelades in.

Det var Gyllenbergs första roll som skådespelare och hon har många goda minnen från den tiden.

– Jag tycker de valde ett jättefint grepp där de inte fokuserade på det homosexuella förhållandet, utan på de allmängiltiga känslor barn kan ha. Filmen var före sin tid, säger Gyllenberg.

Filmen ingick i nordiskt projekt

Filmen gjordes för Yle inom ramen av ett nordiskt projekt där tanken var att alla nordiska public service-bolag skulle bidra med en film för barn som sedan skulle visas i samtliga länder.

– När vi pitchade idén till Yle fick vi inget mothugg därifrån. Men vi hade lite problem att hitta någon som ville spela min pojkvän. Det var ingen roll som en manlig finlandssvensk skådespelare ville ha då. Men Dan Henriksson tog sin an rollen och gjorde det med gott humör och var väldigt duktig, säger Levengood som skrev manuset till filmen tillsammans med sin vän och kollega Nina Granvik.

Det var först efter att filmen var inspelad och klar för att visas som den började väcka starka reaktioner. I Norge beslöt man att inte visa filmen eftersom den ansågs olämplig för barn.

– Då fick jag mitt livs första löpsedel i Finland där det stod att “Norge förbjuder finsk homofilm” och där man hade en stor bild på mig. Det säger så mycket om den tiden.

– Om man skulle spela in filmen i dag skulle ingen höja ett ögonbryn eftersom det som var så explosivt då är idag allmänt accepterat och vedertaget. Jag är stolt över att den här filmen var ett litet steg i den riktningen, säger Levengood.

Hur ser utbudet av barnkultur med regnbågsperspektiv ut idag?

– Nuförtiden blir det mer och mer. Men de senaste 30 åren har varit ganska mörka gällande det. Det är något med barnkulturen som gör det väldigt svårt att ha med regnbågsperspektiv för barn, säger Anna Moring, sakkunnig på Regnbågsfamiljernas byrå.

Moring har också doktorerat om familjeideal med fokus på regnbågsfamiljer och lever själv i en regnbågsfamilj med två barn.

Hon minns att det var svårt att få tag på barnböcker som tog upp regnbågsteman när hennes nu 10- och 13-åriga barn var små.

– Då fanns ett urval av barnböcker, omkring 15-20 titlar, men ingen av böckerna var skrivna av finländska författare. De var också svåra att få tag på och man fick beställa böckerna utomlandsifrån. Men på sistone har utbudet blivit större och bättre, säger Moring.

På Helmets hemsida, som är ett biblioteksnätverk för de allmänna biblioteken i huvudstadsregionen, finns till exempel en egen avdelning med böcker som tar upp regnbågsteman.

Moring får också massor av tips via vänner och bekanta på Facebook.

Generellt anser Moring att sätten hur barnkulturen tagit sig an regnbågsteman gått i olika perioder. Från det att regnbågsfrågorna funnits med som subtila hintar mellan raderna till att det att regnbågsperspektivet var väldigt uttalat.

– Det kunde handla om en berättelse där två kungar möttes och blev kära i varandra. Eller att någon karaktär hade två mammor. Men nu tycker jag det har utvecklats till att bli en naturlig del av historien. Att det är andra saker som driver fram berättelserna men inte så att man marginaliserat de här grupperna på nytt, utan de finns där som en naturlig del av samhället, vilket de också är.

Det audiovisuella utbudet mer skralt

Däremot anser Moring att regnbågsperspektivet inte förekommer särskilt ofta i tv-serier eller filmer för barn.

– Ett exempel är dock Tatu och Patu-filmen där karaktären Veera har två mammor. Men om man tänker överlag gällande finsk media och barnfilmer, men också barnfilmer överlag, så förekommer det ganska lite, säger Moring.

Samtidigt understryker Moring vikten av att representationen är bred också inom barnkulturen. Ju bredare representation det finns bland de människor och berättelser som berättas för barn, desto mer hjälper man barnen att våga växa upp som sig själva.

– Alla som har hittat sig själv i en film eller i ett skådespel som berättar om just ens situation vet hur det känns att känna igen sig i något. I ett heteronormativt samhälle kan människor som identifierar sig som heterosexuella leva in sig i det mesta. Men om du på något vis inte tillhör normen så är de ställen där du kan känna dig verkligt hemma i en kulturprodukt inte många.

– Det betyder att om utbudet inte är stort blir det en enorm press på de produkter som finns och då finns det alltid någon som tycker att det är fel – någon som tänker att det här skulle nu representera mig, men så gör det ändå inte det.

Min Göran och hans Jens finns nu att se på Arenan.