Meteor exploderade över Berings hav i december

USA:s rymdstyrelse Nasa har den här veckan kunnat berätta om en liten meteor, som strax före jul exploderade i atmosfären över Berings hav. Veterligen såg inget mänskligt öga fenomenet. En smula bekymmersamt är dock att inget varningssystem noterade att bumlingen närmade sig.

Det var vid middagstid (lokal tid) den 18 december som klippblocket, med en längd på omkring tio meter och en vikt på cirka 1 500 ton, kom in i jordens jonosfär över Berings hav mellan Alaska och ryska Kamtjaka.

Projektilen höll en fart på mer än 32 kilometer i sekunden. Genom friktionen fattade meteoren eld, och på drygt 25 kilometers höjd sprängdes den i stycken.

Området ligger så pass avsides att det inte är troligt att någon människa såg explosionen. Men militärsatelliter tog bilder på eldklotet från rymden, och via USA:s flygvapen nådde informationen Nasa.

Mätstationer nere på jorden registrerade meteoren i form av elektromagnetisk strålning. Krevaden hade alltför låg frekvens för att uppfattas av något öra, men den uppfångades över hela jordklotet av apparatur som registrerar så kallade infraljud.

Explosionen utlöste lika mycket energi som tio atombomber av Hiroshimatyp, eller 173 kiloton TNT.

Tvåa efter Tjeljabinsk

Det var inte förrän tre månader senare som kännedom om meteoren nådde en större publik. Måndagen den 18 mars kunde Nasa lägga fram sina rön vid en forskarkongress i Houston, Texas.

Kelly Fast, som är chef för programmet för observation av föremål nära jorden (Near-Earth Object Observations Program) säger att explosionen den 18 december var den näst största i Nasa:s drygt 30-åriga observationshistoria.

Den hittills största inträffade för sex år sedan, i februari 2013, över Tjeljabinsk i Ryssland. Då var orsaken en meteor som var ungefär dubbelt så stor.

Detonationen i Tjeljabinsk lyste upp himlen tiotals gånger starkare än solen. Jämfört med decembermeteoren var den frigjorda energimängden avsevärt större, vilket resulterade i mängder av krossade fönster och hundratals skadade byggnader. Cirka 1 500 människor behövde läkarvård.

Hela Tjeljabinsk-meteoren förintades inte i explosionen, och man kunde efteråt hitta bitar av den på jorden. Eventuella fragment av decembermeteoren sjönk däremot till havets botten.

Vi har haft tur - hittills ...

Explosionen över Berings hav är en påminnelse om de mängder av rymdgrus och stenar som svävar runt i vårt solsystem, och som vår jord ständigt bombarderas med.

De flesta dylika projektiler är alltför små att oroas över, men en del asteroider kunde i teorin utgöra en verklig fara för jorden. Och de kan slå ner utan någon som helst förvarning - inget varningssystem hade lagt märke till att decembermeteoren nalkades.

Mänskligheten lägger ner mycket resurser på att hålla rymden under uppsikt, och registrera farliga objekt.

Nasa har en speciell avdelning, Planetary Defense Coordination Office, som ska spana efter potentiellt hotfulla himlakroppar. Men även den här verksamheten har sina begränsningar.

- Det här objektet var mycket mindre än de som vi vanligen har i uppdrag att hitta. Normalt ska vi spåra föremål av mer än 140 meters längd, konstaterar Lindley Johnson, "Planetary Officer" vid Nasa.

Enligt Johnson nås jorden två eller tre gånger under hundra år av meteorer i den aktuella storleksklassen.

Det har beräknats att den himlakropp som för ungefär 65 miljoner år sedan satte punkt för dinosauriernas epok mätte 15 kilometer tvärs över. Men som krevaden över Tjeljabinsk visade, kan även tämligen små rymdstenar vålla avsevärd skada.

Före detta astronomen Ed Lu framhåller vikten av en noggrann kartläggning av objekten i solsystemet.

- Vi måste kunna veta på förhand - tiotals år på förhand, inte veckor eller timmar - när något ska träffa oss. Det har länge varit vårt mål, och det förblir vårt mål. Att lita på sin tur är inte den bästa strategin för oss, kommenterar Lu för webbplatsen Popular Science.

Källor: BBC, Popular Science, Forbes