Högstadieelever i Lovisa fick lära sig om respekt för kroppar: "Vi väljer att säga vissa saker och andra låter vi bli"

Respekt för min kropp och andras var temat på en föreläsning där Virve Savoila fick högstadieelever i Lovisa att tänka lite extra på vilka förväntningar som ställs på flickor och pojkar.

Niondeklassarna sitter på golvet i gymnasiets gymnastiksal. De följer med hur Virve Savoila med hjälp av en visuell presentation berättar om vad normer går ut på och hur de påverkar oss alla.

För att beskriva hur normer fungerar pratar Savoila om femininitet och maskulinitet utgående från en fiktiv pojk- och flickbok.

Pojkar ska vara gränslösa, alltså ta mycket plats och alltid tänka på sex. De ska vara stora och starka och drivs av en lust att erövra.

Pojkar ska däremot inte gå hand i hand, sova i samma säng, kramas eller gråta och inte framhäva feminina drag.

Jo, man kunde känna igen sig ganska bra i de normer som togs upp. De är så som de är fastän man inte tänker på det

Fanny Tyskas

Flickor ska alltid vara tillgängliga och tillmötesgående. De ska duga för pojkarna och för sig själva.

En flicka ska inte ta plats eller göra någon annan obekväm. Om en flicka är stökig upplevs hon alltid mera stökig än den stökigaste pojken.

- Flickor ska inte ha en sexualdrift eller ha sex med för många, men det finns inget antal som är för många. Varken för pojkar eller flickor, det enda som finns är samtycke, säger Virve Savoila.

Ekvalitas föreläsningar om samhällsnormer och förutfattade meningar om kön brukar för det mesta ge omedelbara tankeställare.

- Alltid när vi åker ut till skolor ser jag när det går hem. Det händer någonting med eleverna, säger Savoila.

Flickorna förväntas vara duktiga och flitiga

Niondeklassarna Fanny Tyskas, Mia Antas och Emma Hansson känner igen vissa normer som de också ser i skolan.

- Jo, man kunde känna igen sig ganska bra i de normer som togs upp. De är så som de är fastän man inte tänker på det. Det stämde bra, säger Fanny Tyskas.

- Visst ställer människor krav på en. Om man på något sätt skulle komma ifrån normerna så skulle det bli reaktioner, säger Mia Antas.

- Kanske läraren inte borde påpeka att den där flickan inte får ta så mycket plats. Eller skulle säga till när en pojke stökar och säga att det inte är normalt eller mer normalt än om en flicka gör det. Redan små saker skulle ha betydelse, säger Tyskas.

Emma Hansson påpekar att det bland lärarna finns uppfattningar om att pojkar ska vara starka.

- Om man ska bära något tungt så säger de att några starka pojkar ska komma och lyfta. Det är aldrig flickor.

Antas och Hansson delar uppfattningen om att det aldrig förväntas att flickor ska delta i uppgifter som kräver fysisk styrka.

Inte heller i andra uppgifter som traditionellt riktas till pojkar. De skulle gärna se en förändring på den punkten.

Däremot är samtliga övertygade om att eleverna respekterar varandra och att de känner sig trygga i skolan, men att flickorna förväntas klara sig bättre i skolan än pojkarna.

- Om man ska göra något projekt och någon måste skriva så är det alltid en flicka som måste skriva. Man skulle redan där kunna jämna ut det, och inte kategorisera att flickorna måste vara bra på att skriva och ha fin handstil och pojkarna måste vara starka, säger Fanny Tyskas.

Den här tisdagen har Virve Savoila föreläst på inbjudan av föreningen Hem och skola vid Lovisanejdens högstadium.

Hon arbetar som team- och projektledare för företaget Ekvalita som har specialiserat sig på frågor om jämlikhet och likabehandling.

- När vi pratar om normer kring att vara flicka och pojke använder jag hellre termerna femininitet och maskulinitet för de går egentligen inte hand i hand med kön. Eleverna känner igen modellerna vi använder i sin vardag.

Dagens föreläsning handlar om att försöka känna igen sig själv i normerna och försöka komma på sätt att förändra dem så att alla kan trivas och respektera varandra.

Det handlar bara om klädesplagg, inte om liv och död

Virve Savoila

I en diskussion om hur kvinnor på 1800-talet inte fick delta i skolundervisningen iklädda byxor, nämner Savoila hur kontroversiellt många i dag upplever män i klänning. Flera elever skruvar på sig.

- Det handlar bara om klädesplagg, inte om liv och död. Världen förändras och normerna med, säger Virve Savoila.

Kramar och sex kräver samtycke

Föreläsningens andra del handlar om fysisk beröring och sexuella trakasserier. Savoila berör normernas mörka sidorna som kan leda till mobbning på sociala medier och i värsta fall våldshandlingar.

Virve Savoila förespråkar en bejakandets kultur, att säga ifrån på skarpen när det känns fel. Ett nej är alltid ett nej. Men det är lika viktigt att också kunna säga ja.

- Ja, kanske mest det där med att säga ja när det är rätt. Det är sällan vi bejakar det där ja:et. Det är också det som samtycke handlar om. Det var lite förvånande att så få ens hade hört ordet så jag tänker att det fick de åtminstone med sig i dag.

- Får jag ett ja så vet jag helt säkert att det är okej när det gäller att röra någon annan person. Det behöver inte handla om något sexuellt, utan om en kram helt enkelt.

Lärarna är vuxna förebilder

Under dagens föreläsningar har Savoila i huvudsak träffat eleverna och enstaka lärare.

Ekvalitas representanter vill alltid att lärare eller andra vuxna är med på föreläsningarna om det dyker upp frågor efteråt. Eleverna ska då kunna återkoppla med en vuxen som har hört föreläsningen.

- Jag tror att lärarnas roll är ganska stor. De är ändå med eleverna dagarna i ända. Lärare har ganska stor möjlighet att påverka hur man tar sig an till exempel en diskussion om normer eller hur man kan hantera möjliga fall av sexuella trakasserier eller över huvud taget hur man får vara i en skola.

Lärarnas aktivitet varierar mycket mellan skolorna, anser Savoila. En del skolor beställer in något för eleverna och en lärarfortbildning samtidigt som en fortsättning på alltihop.

Skolors rektorer och möjligen gymnastiklärare kan ha en viss beredskap när det gäller fysisk beröring och sexuella trakasserier.

Men hur är det med ämneslärare som aldrig behövt befatta sig med problematiken?

- Jag tänker att allt måste börja från någon sorts kunskap om att normerna finns och, utan att vilja stämpla någon lärare över huvud taget, varierar kunskaperna om normer i de olika lärarkårerna. Är man inte alls medveten om att de finns så snubblar man själv i de här fällorna ganska fort.

- Vi gör alla misstag för det är mänskligt att göra fel men det behövs kunskap i normer och hur kön görs och hur det tar sig uttryck i skolan vilket lärarna annars är experter på. Det här deras spelplan. Att helt enkelt kunna se det, för då kan förändring ske, säger Virve Savoila.