Hade Roman Eremenko kunnat spela i VM? Tre alternativa landslagskarriärer – ett skräckexempel och många missade slutspel

Yle Sporten tar en titt i ett alternativt universum där Carl Jenkinson, Ola Toivonen och Roman Eremenko valde att representera andra fotbollslandslag.

Sportliv har träffat Sergei Eremenko, som bytte från det finländska landslaget till det ryska. Det får en att undra hur det kunde ha gått för andra spelare, som valde mellan två landslag.

Vi börjar med det avskräckande exemplet: Carl Jenkinson.

Hade du hellre velat konkurrera om en spelplats med Juha Pirinen och Albin Granlund eller med Trent Alexander-Arnold, Danny Rose, Luke Shaw och Kyle Walker?

Carl Jenkinson valde den svåra, snåriga, omöjliga vägen. I det finländska landslaget hade han haft en solklar plats i startelvan – men nu får han i stället följa med sitt England från hemmasoffan.

Den krassa verkligheten är att Jenkinson med allra största sannolikhet kommer att avsluta sin A-landslagskarriär med en enda landskamp på meritlistan: 16 minuter som ytterback mot Sverige i en träningsmatch 2012.

Det kunde ha sett annorlunda ut.

Jenkinson – vars mamma är finlandssvensk – valde England på U17-nivå, men spelade för Finlands U19- och U21-landslag.

Då Roy Hodgson ringde 2012 med locktoner från öriket svarade Jenkinson ja. Jenkinson hade precis flyttat från Charlton till Arsenal och karriären var på uppstuds. Sedan dess har förväntningarna skruvats ner många snäpp.

I stället för att spela regelbunden landslagsfotboll och visa upp sig i internationella skyltfönster får Jenkinson nöja sig med att för det mesta följa med Arsenals matcher från läktarplats och EM-kvalmatcherna på tv.

Det är lätt att vara efterklok.

Ola Toivonen – valet ledde till VM-succé

För ett drygt sekel sedan var Markku Kanerva en U21-landslagstränare på jakt efter förstärkningar. Ett namn intresserade extra mycket: Ola Toivonen. Men det gick inte som för Hodgson – sverigefinnen Toivonen sade nej.

– Jag talade med Toivonen per telefon och han var tydlig med att han väljer Sverige i landslagssammanhang, sade Kanerva till Sisuradio 2008.

Med facit på hand var det ett lysande val.

Toivonen A-landslagsdebuterade 2007 och spelade två matcher i EM 2012. Han nådde sina största höjder i samband med VM i fjol.

Toivonen stod först för ett livsviktigt kvalmål då han överlistade Frankrikes målvakt Hugo Lloris från halva plan på stopptid. I VM-turneringen startade han i samtliga fem matcher och gjorde ett drömmål mot Tyskland.

Han tackade för sig i landslagssammanhang efter VM-kvartsfinalen mot England. Flaggan var minsann på topp.

Hur hade det gått om Toivonen övertygats av Kanerva och representerat Finland i stället? Svaret är att han hade gjort en gedigen landslagskarriär men aldrig nått ett slutspel.

Den reslige och målfarlige Toivonen – som bland annat satte in 18 mål för PSV i den holländska ligan 2011-2012 – hade petat Teemu Pukki i många år.

Men Toivonen är inte så bra att han på egen hand hade förvandlat de många kvalmotgångarna till framgångar. Då Finland spelade VM-kval 2010 blev de blåvita fyra poäng från en playoffplats. Samtidigt höll Toivonen på att etablera sig i det svenska landslaget.

I EM-kvalet 2012 blev Finland 14 (!) poäng från en slutspelsplats. I VM-kvalet 2014 var marginalen till en playoffplats åtta poäng, i EM-kvalet 2016 fyra poäng och i VM-kvalet 2018 elva poäng.

Summa summarum: Det var bättre för Toivonen att sjunga Du gamla, du fria än Vårt land.

Roman Eremenko valde bort VM och EM

Bröderna Eremenko har i många intervjuer sagt att de är glada över att ha två hemländer. Men dubbla medborgarskap har fört med sig kniviga val. Alexei junior och Roman valde att representera Finland, men Sergei valde den röda tröjan i A-landslagssammanhang.

Av brödratrion är det Roman som stått för de fotbollsmässigt största framgångarna.

– För mig kändes det i tiden fullt naturligt att jag skulle dra på mig den finska landslagströjan – jag hade ändå spelat i alla pojklandslag på vägen. Skulle jag ställas inför samma val i dag – ja, då vete sjutton hur jag skulle göra, sa Roman Eremenko i Mårten Westös bok Eremenko från 2016.

I den finländska tröjan har det hittills blivit 73 framträdanden och fem mål. Vi känner alla till kvalmissarna. Hur hade landslagslivet blivit om Eremenko valt Ryssland?

Yle Sportens svar är att han hade spelat i två eller tre slutspel.

Eremenko hade sina hittills bästa år mellan 2011–2016, då han var en dominant spelare för Rubin Kazan och CSKA Moskva och blev både rysk mästare och cupvinnare. Han spelade regelbundet i Champions League.

Ryssland var med i EM 2012 och 2016, samt i VM 2014.

Eremenko hade kunnat ta en plats i EM-truppen 2012 – men det är tveksamt. Två år senare hade han däremot spelat i VM. Det blev senast klart då Roman Sjirokov skadade sig inför turneringen, vilket betydde att unga Pavel Mogilevets fick ersätta.

Säsongen inför VM spelade Mogilevets tillsammans med Eremenko på Rubin Kazans centrala mittfält. Eremenko var mer rutinerad och minst lika formstarkt och hade lätt tagit Mogilevets VM-plats.

Två år senare i EM 2016 hade Eremenko varit självskriven i den ryska truppen. Inget snack om saken. Han hade precis pangat in tretton ligamål och passat fram till sex säsongen 2014/2015 och följt upp det med en till solid säsong.

Jämngamla Oleg Ivanov är en spelare som kunde ha petats i Eremenkos ställe. Akhmat Groznyj-spelaren var inte närapå lika vass som Eremenko.

Men så blev det inte – och det tackar Finland för.