Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Koivukangas: "Helt friska spelare med någon form av internationellt matchtempo lyser med sin frånvaro i Kanervas trupp"

Från 2019
Roberto Mancinis Italien inleder mot Finland.
Bildtext Roberto Mancinis Italien inleder mot Finland.
Bild: EPA-EFE/CLAUDIO GIOVANNINI

Finland inleder jakten på en plats vid EM-slutspelet 2020 på lördagskvällen i Udine med att möta världsnationen Italien. Bli inte överraskad om Italien marscherar vidare med en odramatisk, passionsfattig och klinisk 1–0-seger i bagaget, skriver Yle Sportens Antti Koivukangas.

Finland inleder EM-kvalet i ett märkligt läge, där uppskruvade förväntningar från det framgångsrika Nations League-gruppspelet varvas med de brutala och tokrealistiska insikter man landar vid genom att helt enkelt granska den blåvita spelartruppen.

Finlands herrar har aldrig spelat i ett slutspel i någon form medan Italiens uteblivna VM-medverkan i Ryssland sommaren 2018 triggat något av en kris i och kring Gli Azzurri.

Man kan orda mycket om de resultat som Italien radat upp under den senaste tiden. Fansen har bjudits på målsnåla tillställningar som levererat få fyrverkerier framåt och sedvanligt disciplinerat slit bakåt.

Någon kan kanske kalla det för en spelmässig kris, men jag väljer att kalla det för "Italien".

Roberto Mancinis Italien.

Italien med Veratti, Bonucci och Insigne i spetsen.
Bildtext Marco Veratti och Leonardo Bonucci är med, Lorenzo Insigne fattas på grund av skada.
Bild: EPA-EFE/All Over Press

Finlands chanser blir inte många

Kort och gott handlar det om en fotboll där defensiv disciplin och resultatinriktning tävlar om att spela första fiol.

Och inte utesluter varandra.

Mancini har dessutom tagit över ett landslag mitt i en generationsväxling och jobbar med en bred trupp som inkorporerar några tunga rutinerade pjäser och en hel drös med den nästa generationens italienska spelare.

Spetskompetensen är vass, även om de stora namnen lyser med sin frånvaro.

Igenkänningsfaktorn har dessvärre mer att göra med den italienska klubblagsfotbollens status av idag i Europa, än med bristen på genuina profilspelare.

Marco Veratti och Jorginho håller hov (och boll) på mittfältet framför ett mycket rutinerat försvar och ifall Finland skall göra mål i Udine gäller det att maximera kunnandet, hoppas på flyt och i bästa fall ta vara på den chans (!) man får.

Bli inte överraskad om Italien marscherar vidare mot de nio återstående kvalmatcherna med en odramatisk, passionsfattig och klinisk 1–0-seger i bagaget.

Två stjärnspelare i elvan

Lördagskvällen handlar helt enkelt om att hoppas på ett mirakel.

Även om alla spelare i Markku Kanervas påtänkta, breda landslagsring skulle vara a) tillgängliga och b) i fantastisk matchform skulle klasskillnaden på pappret vara stor.

Nu är Kanervas manskap dessvärre i en situation där en till stora delar frisk spelare med någon form internationellt matchtempo i kroppen hör till undantagen.

Teemu Pukki jublar
Bildtext Teemu Pukki öser in mål.
Bild: imago/Focus Images/ All Over Press

Teemu Pukkis målform är inget annat än en fantastisk sensation medan Lukas Hradeckys förmåga att stoppa bollar är väldokumenterad.

På de övriga nio positionerna gäller det att hoppas på insatser som överträffar det normala, helst med marginal.

Finlands landslagstrupp till matcherna mot Italien och Armenien

Ett nytt Polen 2006?

Ser man tillbaka på blåvita kvalstarter i samband med 2000-talets mästerskap är det inget som direkt ger utslag åt något håll.

Finland har vunnit fyra, förlorat fyra och kryssat två av sina kvalstarter sen man inledde jakten på en slutspelsplats till EM 2000 med att besegra Moldavien med 3–2 i Helsingfors.

Mot riktigt ”stora” nationer har skrällarna uteblivit, med ett glädjande undantag.

Kvalturneringen inför VM 2010 i Sydafrika inleddes med ett nagelbitarkryss mot Tyskland på hemmaplan.

Jakten på en VM-biljett fyra år senare åkte på en första motgång i samband med en knapp 0–1-förlust mot Frankrike, likaså i Helsingfors.

Hösten 2006 mötte Finland ett VM-sargat Polen i Bydgoszcz och vann med siffrorna 3–1 och gjorde det med spelare som Jussi Jääskeläinen, Sami Hyypiä, Hannu Tihinen, Jari Litmanen, Mika Väyrynen och Jonatan Johansson i truppen.

Det var en sensation då, men med beaktande av åldersstrukturen och klubblagstillhörigheterna ett fantastiskt startskott på en kampanj som bar oerhört nära under Roy Hogdsons sejour vid rodret.

Finland slog Polen i Bydgoszcz i september 2006.
Bildtext Polen - Finland 1–3 i Bydgoszcz 2006.

På lördag i Udine krävs något liknande om Finland vill göra ett intryck i den kvalgrupp där även Bosnien-Hercegovina och Grekland med fog aspirerar på andra platsen och avancemang till EM.

Sen skall vi inte glömma att Nations League-framgången och gruppsegern har skapat en bakdörr till EM.

En mytomspunnen reservpatron och ett andra chansen för Markku Kanerva.

Ser man däremot krasst på kvalgrupp I handlar det i värsta fall om sista och enda chansen.

Matchen Italien-Finland spelas i Udine med start klockan 21.45 på lördag. På Yle Sportens webbplats följer vi händelserna i en livechatt.

Diskussion om artikeln