Optimistiska unga finländare tog med sig traktorer och trumpeter och flyttade till Sovjetunionen för att bygga upp ett idealsamhälle – tusentals av dem mördades under utrensningarna 1937–38

När Ossi Kamppinen började forska i finländarnas historia i Sovjet-Karelen hade han ingen aning att han skulle finna en släkting bland forskningsobjekten.

Då han studerade arkiv och tidningsartiklar stötte han på namnet Kalle Lahti, ett namn som också fanns i familjen. Och det visade sig att Kalle verkligen var Kamppinens farmors bror.

Även om släktskapet knöt Kamppinen närmare sitt forskningsområde säger han att det inte väckte några speciella känslor hos honom. Kalle Lahti var bara ett namn ur historien.

Han var också en av de tusentals finländare som efter att ihärdigt ha arbetat för att bygga upp Karelen gick ett hårt öde till mötes. Han avrättades 1937 i en skogsbacke i närheten av den karelska huvudstaden Petrozavodsk.

Unga och arbetsföra kom till Sovjetunionen

Ossi Kamppinen har i år gett ut boken ”Palkkana pelko ja kuolema”, alltså ungefär De belönades med skräck och död. Den är en omsorgsfull genomgång av hur de finländare som kom till Karelen levde och arbetade.

Många av dem som flyttade till Sovjetunionen var unga och starka och ville söka sig ett bättre liv.

Vissa lockades till Karelen från USA och från Kanada. Där bedrevs regelrätt värvning eftersom Sovjetunionen hade stora planer för Karelens ekonomi men inte tillräckligt med arbetsfolk.

Andra hoppade av från Finland efter inbördeskriget. De flesta av dem hörde till de röda, men det fanns också sådana som skjutsades till gränsen av vita som misstänkte att personerna i fråga sympatiserade med den röda sidan.

Dessutom fanns det finländare som helt enkelt sökte jobb. Det var ont om jobb i Finland samtidigt som det spreds propaganda om fantastiska utsikter i Sovjetunionen.

Slutet av 1930-talet var fasans år

För en väldigt stor del av inflyttarna slutade det illa. Under Stalintidens stora terror 1937–38 mördades tusentals finländare. Deras andel av dem som avrättades var mycket större än deras andel av befolkningen i Karelen.

Avrättningarna skedde efter skenrättegångar där människor dömdes på falska grunder. Många av dem som mördades har senare fått upprättelse av Sovjetunionen. Något som bara har en symbolisk betydelse.

Ny teknik och nya arbetsmetoder

Ossi Kamppinen ville veta mera om hur finländarna levde innan de drabbades av förtrycket. Hans bok ger en bred bild av livet och särskilt av arbetet. Han skriver om skogsarbete, jordbruk, byggnation och kultur.

Många av de finländare som kom till Sovjetunionen från Nord-Amerika var relativt välbeställda och tog med sig allt de ägde. Det fanns också klara regler för vilken utrustning de måste ha.

– De uppmanades ta med sig arbetskläder för två år och också alla verktyg de behövde, säger Ossi Kamppinen.

Man kan bara föreställa sig hur det såg ut på fartygen som förde migranterna över Atlanten. Där fanns bland annat skogsmaskiner, traktorer, trumpeter, yxor och sågar i lasten.

Till och med hela fabriker skeppades över och byggdes upp på nytt i Sovjetunionen.

Trumpeter och andra instrument behövdes för det rika kulturliv som utvecklades bland immigranterna. På fritiden spelade också många amerikansk baseball.

Verktygen och maskinerna revolutionerade arbetet i Sovjet-Karelen. De var helt enkelt både effektivare och modernare än de som fanns i arbetarnas paradis, Sovjetunionen.

Många av maskinerna plockades också isär och sedan började Sovjetunionen egen produktion av likadana. Det hände bland annat med en maskin för transport av virke.

Några "finska" hus står kvar

Ossi Kamppinen presenterade sin bok i Karelens huvudstad Petrozavodsk bara några dagar efter att den kom ut i Finland. Presentationen var välbesökt och i publiken fanns sådana vars föräldrar hade kommit till Sovjetunionen för att bygga upp ett idealsamhälle. Och som sedan hade blivit besvikna.

Kamppinen och hans finska vänner gjorde också en tur ut på landet, till byn Matrosy, som på 1930-talet hade många hundra finländska invånare. Som ett minne av dem står det fortfarande hus av finländsk och amerikansk modell i byn.

Ett av de stora tvåvåningshusen som byggdes av Kanada-finländare är fortfarande bebott. Ett annat är till hälften rivet.

Längs Skolgatan i Matrosy står finländarnas hus på rad. I ett av dem bor Tatjana Visser. Hon låter just nu renovera huset som är byggt 1936.

Typhus byggdes för två familjer

Vissers svärmor Ginny Isaksson kom från USA till Karelen som baby. Hennes far greps under den stora terrorn och avrättades.

– Min svärmor minns inte sin far, säger Visser.

Huset byggdes ursprungligen för två familjer. Sådana hus var typiska för Matrosy.

Då Ossi Kamppinen får komma in i huset och ser rumsfördelningen och konstruktionen blir han glad. Han fogar ytterligare en bit till sin kunskap om livet i Sovjet-Karelen under 1930-talet.

– Finländarnas liv här var till en början fyllt av framsteg, idogt arbete och uppbyggnad, säger Kamppinen.

Då tragedin drabbade folket handlade det om en allmänsovjetisk utrensning. Kamppinen beskriver den tiden som massbestraffning och massutrotning.

– Finländarna råkade bara befinna sig mitt i det, säger Kamppinen.

Kalle Lahti gick från chef till samhällsfiende

Hans släkting Kalle Lahti hade grundat en såkallad kommun i närheten av Aunus. Kommunen hette Säde och drev framgångsrikt jordbruk. Lahti var ordförande för den.

Då han greps 1937 anklagades han bland annat för att ha gömt undan spioner och för att inte sett till att kommunens kor fick tillräckligt med foder.

Han uteslöts ur kommunistpartiet och förklarades vara en folkets fiende. Lahti förhördes under en lång tid och avrättades slutligen den 28 december 1937 klockan tre på morgonen.