Groteskt oproportionerligt, men Skatteförvaltningen måste följa lagen - professor svarar på frågor om chockhöjning av fastighetsskatter i skärgården
En oproportionerligt stor höjning av markägares fastighetsskatter, utan förvarning. Kan Skatteförvaltningen verkligen göra så?
Hurdana chanser har markägarna att få sin rättelseyrkan godkänd?
Professor Markku Suksi svarar på frågor som ställts om chockhöjningarna av fastighetsskatterna i skärgården.
De senaste dagarna har flera markägare berättat om överraskande höjningar av fastighetsskatten med flera tusen procent. Frågan har väckt ilska bland markägare i skärgården, och det finns många fall där markägare har åkt på rejäla skattesmällar, faktiskt höjningar upp till nästan 15 000 procent.
Professor i offentlig rätt vid Åbo Akademi, Markku Suksi, säger att oproportionerligt stora höjningar inte hör till det vanliga.
- De låter groteskt oproportionerliga, och oskäliga med tanke på att det kommer så plötsligt och utan förvarning, säger Suksi.
- Man brukar inte från myndighetshåll ställa enskilda individer inför så radikala förändringar som nu. Jag vet inte vilka exakta skattebelopp det rör sig om, men uppenbarligen är det frågan om en stor överraskning för väldigt många.
Skatteförvaltningen ändrade fastighetsbeskattningen i början av det här året. Kan en myndighet genomföra så här stor höjning utan en förvarning till enskilda markägare?
- Det finns en princip om tillitsskydd, där man föreskriver att väldigt etablerad praxis inte ska ändras hur som helst, utan att man som individ har rätt att förlita sig på tidigare myndighetspraxis. Det här låter nog som en avvikelse från den principen, men samtidigt är det också en intressant kränkning av proportionalitetsprincipen jämfört med vad skatten varit tidigare.
- Jag menar då att den här oproportionaliteten borde ha väckt Skatteförvaltningens uppmärksamhet innan beskattningsbeslutet fattades, så man kunde ha hört de här fastighetsägarna innan skatten påförts.
Är det här god förvaltningssed?
- Inte så som jag har uppfattat det. Det är ju förstås ofullständiga uppgifter jag har. Men på basen av det jag vet om det här anser jag att det inte riktigt är god förvaltning. Man borde nog i sådana här fall höra parten.
Enligt Skatteförvaltningen har en del mark i skärgården felaktigt räknats till mark som är befriad från fastighetsskatt.
Skogsmark och åkermark kan vara befriade från fastighetsskatt om de hör till en gårdsbruksfastighet. Men Skatteförvaltningen har kommit fram till att en del mark inte uppfyller de här kriterierna, och områdena har alltså beskattats på felaktiga grunder. Därför måste markägaren nu betala fastighetsskatt.
Hur ser du på Skatteförvaltningens argument?
- Man har kanske upptäckt en avvikelse som uppstått tidigare, och när man gör det ska man givetvis korrigera felaktigheten redan av den orsaken att beskattningen ska verkställas på ett sätt som är likvärdigt för alla skatteskyldiga.
- Nu verkar det som om en del fastighetsägare hade betalat högre skatt under en räcka av år, medan andra inte har betalat samma för fastigheter som i princip är likvärdiga. Här har då tydligen ett fel uppdagats i fastighetens värdering, som nu fått konsekvensen att man försöker korrigera det här misstaget.
Skatteförvaltningen har synat Åland, och nu Åbolands skärgård. Vad ska markägarna i övriga delar av landet nu förvänta sig?
- Jag tänker mig att om man genom Skatteförvaltningen verkställer principen om likvärdig beskattning, vilket man givetvis borde göra, så då tror jag nog att även andra delar av landet också får genomgå en likadan prövning av beskattningsvärdet hos fastigheter.
- Det leder i förlängningen till att motsvarande markägare får högre fastighetsskattbeslut i framtiden. Då önskar man förstås att Skatteförvaltningen hanterar situationen på ett annat sätt och hör de här parterna på förhand, så att den skatteskyldige är förvarnad om den här omständigheten.
Hur kan det komma sig att Skatteförvaltningen tidigare har haft fel uppgifter om markområden, och därför beskattat markägare på felaktiga grunder?
- Svårt att säga. Det är något Skatteförvaltningen behöver förklara utifrån sina egna processer och register. Det är knappast markägarnas fel, de har inte själv valt att klassificera sina fastigheter på det sätt som lett till lägre beskattning. Det är antagligen något slags myndighetsfel som ligger bakom det här.
Är det möjligt att Skatteförvaltningen skulle göra en pudel och backa i det här ärendet?
- Jag tror att sannolikheten för att Skatteförvaltningen skulle återta det här helt är ganska liten. Man är helt enkelt tvungna att följa lag, och har man upptäckt ett fel i lagtillämpningen så tror jag nog att Skatteförvaltningen antagligen fortsätter följa lagen, istället för att återgå till att fortsätta beskatta vissa fastigheter till lägre värdering. Så på den punkten tror jag inte det sker någon ändring.
- Men jag hoppas på att den förändring som sker, är att kontakten mellan Skatteförvaltningen och den skatteskyldiga blir bättre, innan beslutet fattas.
Många av de markområden vars beskattningsbelopp höjts ligger på Natura 2000-områden, och kan för en del vara obrukbar mark. Vilka direktiv gäller då det handlar om naturskyddsområden och skatter?
- Naturskyddsområden kan i viss mån nog användas av markägaren trots till exempel en Natura 2000-klassificering. Det att en fastighet är belagd med Natura 2000-bestämmelser betyder inte att man inte kan använda den. Det är alltid fråga om enskilda situationer och det finns inga allmänna regler om saken. Allmänt verkar det som om Natura 2000-områden inte skulle vara undantagna fastighetsskatten. Det är bara vissa särskilda fastighetslag som är det.
- Antagligen är det så att det finns fastighetsägare på Natura 2000-områden som också betalar så att säga normal fastighetsskatt, och nu har man tänkt sig att man höjer också dessa icke-normalt betalande fastighetsägares skattesatser till det normala.
- Det är mera förfarandet som det är frågan om här, och det är där det brister. Inte så mycket i själva grundprincipen som fastighetsskattelagen uppställer på den här punkten.
Vad kan kommuner göra, förutom att uppmuntra sina invånare att begära omprövelse av Skatteförvaltningen?
- Kommunerna bestämmer om fastighetsskatteprocenten. De kan ju förstås se på nivån i kommunen och eventuellt sänka den. Nu kan Skatteförvaltningens linje betyda att de influtna fastighetsskattemedlen till en kommun ökar. Då kan man eventuellt tänka sig att kommunen tycker att det finns justeringsmån neråt i den allmänna fastighetsskatteprocenten som kommunen uppbär för just den fastighets typen.
Skatteförvaltningen uppmanar de markägare som har fått en anmälan om en höjning i fastighetsskatten att begära en omprövning av Skatteförvaltningens beslut.
Skatteförvaltningen hänvisar till den besvärsanvisning som varje skatteskyldig person har fått med beskattningsbeslutet.
Där finns anvisningar om begäran av rättelseyrkan till skatterättelsenämnden i första hand, och därefter kan man besvära sig till förvaltningsdomstolen och vidare till högsta förvaltningsdomstolen vid behov.
- Den anvisningen ska man studera noggrant och göra precis som där står, det vill säga lämna in sitt rättelseyrkande inom den etablerade tiden och försöka få till stånd ett rättelseyrkande. Det är endast den vägen man kan få en ändring, säger Suksi.
Hur ser du på möjligheterna att få en ändring för en enskild markägare?
- Det beror helt på argumenten som baserar sig på det faktaunderlag som föreligger. Jag har inte själv möjlighet att bedöma hurdana fakta som finns att tillgå, men redan principerna om berättigade förväntningar och proportionalitet kan ju ge vissa utgångspunkter för besvär.
Många har varit upprörda över de ändringar i beskattningen som drabbat markägare. En del av våra lyssnare och läsare har uttryckt tankar om att det hela skulle vara ett fult sätt att försöka minska statsskulden, och att sådant här ska tas till Europadomstolen. Var säger du om såna kommentarer?
- Jag tror att det är grundlösa tankar, att man skulle från statens sida ha en medveten politik för att driva in skatt. Jag tänker nog att det är precis som Skatteförvaltningen förklarar, att man upptäckt ett fel i värderingen av fastigheter och nu korrigerar man det felet.
Vad det gäller möjligheter att föra det här ärendet till Europadomstolen kan man fråga sig vilken domstol, EU-domstolen eller Europeiska människorättsdomstolen, funderar Suksi.
- Åtminstone inte EU-domstolen. Däremot kan man kanske tänka sig att man efter att alla rättsprocesser i Finland är avklarade, skulle lämna ett klagomål till europeiska människorättsdomstolen som då kanske kunde fundera på just den här saken utifrån första tilläggsprotokollet och dess första artikel som innehåller bestämmelser om egendomsskydd. Men åtminstone hittills har inte sådana här skatterättsliga mål klarat sig alls bra där, och det är tveksamt om ett sådant här mål skulle vinna gehör.
- Ifall det av någon orsak skulle bli ett positivt beslut från Europeiska människorättsdomstolen, det vill säga att det skulle konstateras en kränkning av artikel ett till första tilläggsprotokollet i människorättskonventionen, skulle det inte innebära att de här beskattningsbesluten skulle upphävas automatiskt. Europeiska människorättsdomstolen kan inte genom sina egna beslut upphäva nationella beslut.
Eventuellt kunde missnöjda markägare hänvisa till en princip om att skattebeslut inte ska leda till att den skatteskyldige förlorar sin egendom som beskattas.
- Det som kanske är en aspekt är egendomsskyddet som är en grundrättighet enligt grundlagen. Åtminstone i lagstiftningsskede har man i Finland bruka arbeta med principen om att en skatt inte ska bestämmas så att den blir konfiskatorisk, det vill säga att man genom skatten exproprierar andra människors egendom.
- Det är en princip för lagstiftaren, men i det här fallet verkar det, åtminstone utgående från det som jag har läst och hört i radion, som om vissa personer skulle riskera att hamna på obestånd på grund av de här skattebesluten. Det vill säga att de inte kan betala, att det går till utmätning och att de förlorar sin egendom på grund av oproportionerligt höga skattebeslut.
- Så möjligtvis borde man kanske här fundera på den möjligheten. Att här finns en indirekt konfiskatorisk beskattning som har uppstått plötsligt och utan förvarning, och att man därför borde göra sitt yttersta för att undvika att de här människorna hamnar i en mycket besvärlig finansiell position.
SE TORSDAGENS INSLAG I TV-NYTT
' /%3E%3C/svg%3E)
