NHL-kolumnen: Tre finländare före förste svensk i poängligan, blågult har ändå en överlägsen bredd – dags att hylla grannen i väst

Svensk hockey har alltid varit en måttstock för Finland. För tillfället har ”lillebror” en vassare topp i NHL än Sverige då det gäller forwards och Juniorlejonen vinner VM-guld på löpande band. Däremot är ”storebror” ännu långt före då det gäller mängden högklassiga NHL-spelare.

Den finländska ishockeyvännens arvsmassa innehåller ett behov av att slå grannen i väst. Alla segrar duger, men de som kommer då Finlands och Sveriges allra bästa NHL-spelare är inblandade smakar extra gott. Vem skulle kunna glömma OS-kvartsfinalen i Nagano?

Skäl att koncentrera sig på den minneskaramellen, för i de tre följande OS-duellerna med nationernas bästa NHL-spelare i rinken tämjde Tre Kronor Lejonen varje gång. En av drabbningarna handlade visst om OS-guld.

Nu är det dags för förändring? Juniorlandslagen levererar mästerskap stup i kvart och finländska unga spelare river ner rubriker i NHL. Just nu ligger Aleksander Barkov, Mikko Rantanen och Sebastian Aho före bäste svensk i NHL:s poängliga.

Sanningen är ändå den att vår västliga granne har ett betydligt mängdmässigt övertag då det gäller högklassiga NHL-forwards. Och i fråga om backar så vinner blågult som bekant på knockout. Nu har Sverige dessutom bredd också på målvaktssidan.

Den svenska stormaktstiden lever vidare i hockeyrinken.

Sverige mår bra

Hela 49 finländska spelare har loggat minuter i NHL den här säsongen. Det är mer än någonsin tidigare. Antagligen kan det finnas 60 spelare med finländskt pass i NHL om bara några säsonger.

Samtidigt är det faktiskt fem svenskar färre än förra säsongen som spelat NHL-matcher. Endast 93. Istället för rekordet 98 säsongen 2017–2018. Nästan dubbelt fler svenskar än finländare i världens bästa hockeyliga den här säsongen.

Det vill säga 44 stycken – eller två NHL-lag, hur man nu vill räkna det.

För exakt tio år sedan spelade 43 finländare och 54 svenskar i NHL. Skillnaden har fyrdubblats på tio år från 11 till 44.

Svenskarna gör poäng, många poäng

De unga finländska stjärnorna producerar poäng på löpande band. Det kanske inleder en i frestelsen att vänta sig en mindre procentuell skillnad i totala poäng än i mängden spelare jämfört med Sverige.

Nix.

2050 svenska poäng av 93 svenskar mot 962 finländska poäng av 49 finländare (läget 28.3.). Finländarna borde ha stått för 1087 poäng för att mängden spelare och mängden poäng i jämförelse med Sverige skulle vara i balans: 49 är 53 procent av 93 och 1087 är 53 procent av 2050.

Däremot är 962 är bara 47 procent av 2050. Den svenska övervikten på sex procentenheter kanske inte låter så mycket, men 125 poäng gör väl det (1087 / 962)?

Mål då? 725 svenska strutar, 342 finländska. Samma 47 procent av den blågula summan.

Och matchavgörande mål (game winning goals): 127 från klubbor i svenska händer, 58 vinnarmål av finländare. Det blågula överrepresentationen är här hela sju procentenheter. 53 procent skulle kräva 67 mål.

Eller nio mål, lika många vunna matcher och 18 viktiga seriepoäng i en supertajt liga.

Men vi har ju alltid den individuella poängligan som tröst. Eller hur?

Finland, Finland, Finland, sen vänder det – med besked

I skrivande stund börjar den kombinerade finsk-svenska poängligan med en blåvit trippel.
1. Aleksander Barkov C FIN 34+54=88
2. Mikko Rantanen FW FIN 31+56=87
3. Sebastian Aho C FIN 30+50=80

I resten av topp-10 blir blåvitt bara en droppe i det blågula havet.

4. Elias Lindholm FW SWE 27+50=77
5. Mika Zibanejad C SWE 30+40=70
6. Teuvo Teräväinen FW FIN 19+41=70
& Nicklas Bäckström C SWE 19+41=70
7. Gabriel Landeskog FW SWE 33+36=69
8. Elias Pettersson C SWE 27+37=64
9. Gustav Nyquist FW SWE 19+36=55
10. Victor Hedman B SWE 12+42=54

Topp-20 då?

11. Erik Gustafsson B SWE 16+37=53
& Mikael Granlund FW FIN 16+37=53
12. William Karlsson FW SWE 23+29=52
13. Patrik Laine FW FIN 30+20=50
14. Filip Forsberg FW SWE 26+20=46
15. Mikael Backlund FW SWE 20+26=46
16. Carl Söderberg C SWE 22+23=45
17. Erik Karlsson B SWE 3+42=45
18. Viktor Arvidsson FW SWE 31+13=44
19. Kasperi Kapanen FW FIN 19+24=43
20. Mattias Ekholm B SWE 8+35=43

Sverige har en bredd som inte upphör att överraska. Eller hur många av oss hade helt spontant vetat att Gustav Nyquist och backen Erik Gustafsson (inte att förväxlas med Erik Karlsson) ligger för Mikael Granlund i poängligan?

Allt som allt har 19 svenska spelare gjort minst 40 poäng i NHL den här säsongen. På 19:e plats i den finländska poängligan finns Markus Nutivaara med 4+14.

Latläxan: svenska backarna totaldominerar

På tal om Markus Nutivaara. Det blir så klart fruktansvärt tjatigt att alltid ta upp de svenska backarna. Men tills förändring sker, så är det svårt att förbise Victor Hedman med kamrater.

Allt som allt har 25 svenska backar spelat minst 40 matcher hittills den här säsongen. Av dem har 14 noterat minst 20 poäng. Sex stycken finländska backar har nått 40 matcher. Tidigare nämnda Markus Nutivaara är fyra i den finländska backpoängligan med sina 18 poäng.

De sju mest produktiva svenska backarna har alla gjort mer poäng än Rasmus Ristolainen, som är bäst bland finländska backar med 39 poäng.

Sammanlagt har svenska ”försvarsmakten” den här säsongen producerat 131 mål och 643 poäng. Finländska backarnas saldo är 38 mål och 175 poäng.

Finland närmar sig – eller?

Någonting som i alla fall är helt klart är att juniorhockeyn i Finland inte längre producerar fantasilösa grovjobbare.

Det syns i JVM, i U18-VM, i NHL:s poängliga och på NHL:s reserveringstillfällen. Där har blåvita topp 10-reserveringar varit mer regel än ett undantag redan i många år.

2013 reserverades Aleksander Barkov som tvåa och Rasmus Ristolainen som åtta. Mikko Rantanen gick som tia 2015 (Sebastian Aho som 35:a). ”Superåret” 2016 var Patrik Laine tvåa, Jesse Puljujärvi fyra och Olli Juolevi femma.

2017 valdes Miro Heiskanen som trea och samma gällde för Jesperi Kotkaniemi förra sommaren. I år går Kaapo Kakko som etta eller tvåa.

Sverige har under samma tidsperiod följande topp 10-reserveringar: 2013 Elias Lindholm 5:a, 2014 William Nylander 8:a, 2016 Alexander Nylander 8:a, 2017 Elias Pettersson 5:a, Lias Andersson 7:a, 2018 Rasmus Dahlin 1:a, Adam Boqvist 8:a.

8-7 i blåvit topp 10-favör sedan 2013 tror jag att är en mindre marginal än vad de flesta finländska hockeyvännerna spontant hade tippat efter alla färska juniorguld.

Bredden då? En tumregel är att en verkligt stor majoritet av kommande toppspelare blir reserverade under de två första omgångarna.

Så här ser det ut sedan Barkovs reserveringsår:
2013 Finland: 2 spelare i första omgången / 1 i andra. Sverige: 3 i första omgången / 6 i andra. 2014 Finland: 2 i första / 1 i andra. Sverige: 2 i första / 3 i andra. 2015 Finland: 1 i första / 3 i andra. Sverige: 3 i första / 4 i andra. 2016 Finland: 4 i första / 2 i andra. Sverige: 1 i första / 4 i andra. 2017 Finland: 6 i första / 6 i andra. Sverige: 4 i första / 4 i andra. 2018 Finland: 2 i första / 1 i andra. Sverige: 6 i första / 8 i andra.

Båda länderna har alltså 17 spelare som blivit reserverade i första rundan sedan 2013. Men det här med bredden: 29–14 till Sverige i andra omgången.

Förra sommarens draft ger en verklig kalldusch: 14–3 till Sverige i de två första rundorna.

Dessutom följde Rasmus Dahlin i Mats Sundins fotspår och blev vald som etta. Något ingen finländare ännu har fått uppleva.

Ännu lite bättre?

Nykomlingarna 18-årige Dahlin och 19-årige Miro Heiskanen är två enorma backtalanger som båda har en fantastisk framtid i NHL.

I början av säsongen verkade det som att Heiskanen till och med var bättre än den otroligt hajpade svensken. Heiskanen har gjort en fantastisk säsong i Dallas, spelat enorma minuter och noterat fina 31 poäng hittills.

Ju längre säsongen har framskridit, desto mera har ändå Buffalo-spelaren Dahlin börjat leva upp till alla förväntningar. Han har gjort exakt tio poäng mer än Heiskanen, skrinnar lika bra som finländaren och blir inte efter i speluppfattning. Dessutom är han betydligt mer fysisk.

Rasmus Dahlin skulle utan vidare bli vald till årets nykomling om det inte var för en annan svensk. Elias Pettersson har spelat sin första säsong i NHL och Vancouver på en sådan nivå att han redan nämns i samma mening som Connor McDavid och Sidney Crosby.

Den lättbyggde 20-åriga centern har missat tio matcher på grund av skador och därför berättar hans 27 mål 64 poäng inte hela sanningen. Poängsnittet på 0,97/match som nykomling säger desto mer.

Av finländska ”rookies” är det bara Teemu Selänne som haft ett bättre poängsnitt. Och Selänne var redan 22 år och en komplett spelare under sin första säsong.

Pettersson vinner Calder-priset med högsta möjliga rösttal. Landsmannen Dahlin blir tvåa. Precis när vi har kunnat gotta oss åt att den finländska unga NHL-generationen visar framfötterna, så slår Sverige två verkliga äss i bordet.

Och som inte allt det föregående skulle vara tillräckligt. När Henrik Lundqvist äntligen gör en darrig säsong, så tror ni inte att Robin Lehner har både bättre räddningsprocent och lägre medeltal för insläppta mål än bästa blåvita keeper.

”...din sol din himmel dina ängder gröna..."

Källor: quanthockey.com. hockey-reference.com, nhl.com, eliteprospects.com