Hoppa till huvudinnehåll

Åboland

Krångligt i början för österrikiska Elisabeth: "På kartan hittade jag både Nyland och Egentliga Finland men ingenstans något Svenskfinland"

Från 2019
Elisabeth Glatz står ute på gatan med en barnvagn
Bildtext Elisabeth Glatz säger att kulturskillnader kan finnas inte bara mellan olika länder, utan också mellan grannar som vuxit upp i samma kvarter.
Bild: Maud Stolpe/Yle

Elisabeth Glatz kom till Åbo som utbytesstudent 2006 och ännu har hon inga planer på att flytta tillbaka till Österrike eller någon annanstans.

Vi finlandssvenskar lyfter gärna fram tolerans och öppenhet som ett varumärke, vi vill gärna ge en bild av oss att vara toleranta. Men släpper vi verkligen in andra i den finlandssvenskan bubblan?

Vi har pratat med personer som ser finlandssvenskheten och toleransen med ett visst perpektiv och fått mycket blandade åsikter. Paola är hemma från Argentina, kvotflyktingen Blandine från Kongo och finskspråkiga i den mycket svenskspråkiga kommunen Korsholm. Träffa dem också i programmet som finns på Arenan.

Elisabeth förstod inget alls i början

Då Elisabeth Glatz skulle åka på studentutbyte från Graz i Österrike tyckte hon att Italien låg för nära och att Tyskland var för bekant. Valet föll på Åbo och Åbo Akademi.

Hennes professor hade kontakter hit och båda tyckte att det kunde vara intressant att lära sig svenska i en annars ganska finsk miljö.

Elisabeth Glatz sitter vid enn cafébord med sin baby i famnen
Bildtext Elisabeth talar idag svenska med en lätt brytning som gör att exempelvis personer från Östnyland tror att Elisabeth kommer från Österbotten- eller tvärtom.
Bild: Maud Stolpe/Yle

Då hon kom till Åbo kunde hon inte mycket mer svenska än att hon kunde säga "Hej, jag är Elisabeth".

- I början var det tänkt att jag skulle göra läskurser på engelska och sitta på bibliotek men det ville jag inte. Jag ville vara bland folk och höra svenska.

Somnade med ögonen öppna

Hon tog kontakt med de folkloristiska och religionsvetenskapliga institutionerna och fick komma med på vanliga kurser och seminarier.

- Men i början förstod jag inte någonting alls utan satt bara och lyssnade, kanske somnade efter tio minuter.

Plock ur statistik om tolerans

Småningom började hon förstå mer och mer och hon säger att hon fick ett enormt stöd av lärarna och de andra deltagarna.

En gång blev hon kallad till Lena Marander-Eklund efter en föreläsning och då trodde hon att hon inte skulle få vara med längre.

- I stället fick jag en lista på kursens motsvarande böcker på engelska och presentationer på grundkursen i folkloristik.

Efter det här blev det snabbt lätt att komma in i det hela och bli en i gänget.

Folk fokuserar på mina styrkor

Redan innan hon kom till Finland hade Elisabeth Glatz tagit reda på att det fanns studentkörer i Åbo och tagit kontakt med dem.

- I körsammanhang hittade jag många vänner och också min finländska fästman och sambo.

De har i vinter har fått sitt första barn.

I körsammanhang hittade jag många vänner och också min finländska fästman och sambo.

Hon säger att alla hon hade att göra med har fokuserat på hennes styrkor och glömt hennes brister.

- Det var inte viktigt att jag inte kunde svenska eller finska, jag kunde ju sjunga från noter och tala tyska.

Svenskfinland förvånar

Det hon har varit förvånad över är att folk har haft ett så stort tålamod med henne då hon ännu pratade långsamt och knaggligt och hon är imponerad över hur snabbt folk byter mellan finska och svenska.

- Just nu är min svenska lite sämre i och med att jag talar tyska med min nyfödda son från morgon till kväll.

Elisabeth Glatz sitter i en soppa och matar sin baby
Bildtext Elisabeth Glatz är nu mammaledig men jobbar annars på ett it-företag.
Bild: Maud Stolpe/Yle

Det som riktigt förbryllade henne i början var att hon inte fattade var Svenskfinland som alla talade om egentligen fanns.

- På kartan hittade jag både Nyland och Egentliga Finland men ingenstans något Svenskfinland. Det här trots att folk pratade om det som en geografisk ort.

På frågan om hurudan hennes finska är säger hon att den är rolig. Nog börjar hon förstå vad folk säger och hon svarar, men tror att hon ännu aldrig har böjt ett ord rätt.

Det här trots att hon älskar grammatiken och har gått på kurser, men att få ihop det praktiska och det teoretiska vill sig inte. Men å andra sidan har hon inte haft så mycket vardagssysslor på finska.

- Ett undantag var då jag en gång gick till mödrarådgivningen på finska. Till slut tror jag nog att jag fick svar på min fråga men själv tvivlar jag på att jag sa ett enda ord rätt.

Arbis, kulturkommunikation och it

Just nu är Elisabeth Glatz mammaledig men annars jobbar hon delvis på distans på ett it-företag i Esbo.

Här jobbar ett väldigt internationellt gäng med internationella kontakter och det har hänt mer än en gång att hon fått agera tolk på svenska.

Sedan 2010 har hon hållit kurser i tyska på Svenska Arbis i Åbo och det har känts som en väldigt värdefull uppgift.

- Det hela började egentligen med att kompisar behövde hjälp med tyska och eftersom jag älskar språk och grammatik var steget till att fungera som lärare i tyska inte speciellt långt eller svårt att ta.

Eftersom jag älskar språk och grammatik var steget till att fungera som lärare i tyska inte speciellt långt eller svårt att ta.

Vid Åbo Akademi har hon dessutom hållit en grundkurs i interkulturell kommunikation, som berör ämnen hon studerade innan hon kom till Åbo.

Här handlar det om att tänka på ordet kultur ur ett sammanhangsanalytiskt perspektiv. Frågan är hur ordet kultur används och vad man avser med det.

- Kulturskillnader kan finnas inte bara mellan olika länder, de kan också finnas mellan grannar som vuxit upp i samma kvarter eller mellan en fysiker och en folklorist.

Lever under cover

Elisabeth Glatz säger roat att hon egentligen klarar av att leva "under cover" rätt långt då hon träffar nya människor.

- Det är sist och slutligen inte så många som har träffat någon österrikare som talar finlandssvenska. Därför tror rätt många från Östnyland att jag kommer från Österbotten eller tvärtom.

På frågan om hon och hennes lilla familj har funderat på att flytta till Österrike säger hon att det knappast är aktuellt. I den lilla alpby som hon kommer ifrån finns ingenting att sysselsätta sig med och till exempel Wien eller någon annan storstad lockar inte.

Tidigare var hennes fästman kanske sugen på att flytta utomlands för något tag, men båda trivs i Åbo, som ju är hennes stora livsäventyr.

Mer om finlandssvenskar och tolerans blir det i programmet Närbild på Yle Fem måndag 6 maj klockan 20 (repris tisdag 7 maj klockan 11), eller på Arenan:

Programmet är inte längre tillgängligt

Diskussion om artikeln