Sune Enholm lägger upp mammas arkivbilder från Nickby på Facebook - gamla fotografier är som tidsresor till barndomen

Det är populärt att lägga ut gamla fotografier på sociala medier, inte minst på Facebook. De lockar fram minnen och i kommentarsfälten gläds många över att få dela gemensamma upplevelser och bekantskaper med varandra.

Vad såldes i den mörka byggnaden i mitten på bilden? frågar Sune Enholm i Sibbobornas facebookgrupp.

Bilden är tagen på morsdagen 1985 och föreställer tomten i hörnet av Borgnäsvägen och Nickbyvägen där det nu står en stor market.

Bilden har fått 65 kommentarer och man diskuterar om byggnaden möjligen föreställer Tottes grill. Så småningom kommer man fram till grillen var en vagn på hjul och att byggnaden är en bank.

I kommentarerna har ett flertal ortsbor slungats tillbaka i tiden och berättar var ungdomarna träffades, om kärleksmöten och vems mamma som jobbade var.

Bilden är tagen av Lisbeth Grönholm från balkongen i Nickby där hon har bott sedan 1980-talet. Grönholm var posttjänsteman i Sibbo fram till pensioneringen 1994.

Sune Enholm är hennes son. Han bor i Träskända sedan 1970-talet. Med jämna mellanrum lägger han ut gamla fotografier ur familjens arkiv på sociala medier.

Sune bidrar med bilder i grupperna Sibbo - Sipoo, Paipis Paradise och Järvenpään historiaa kuvina ja tarinoina.

De flesta byar i Sibbo har egna grupper på sociala medier. I dem informerar byborna om till exempel aktuella tillställningar och efterlyser bortsprungna husdjur. Men Enholms syfte är ett annat.

- Det är bra att gamla minnen läggs upp på sociala medier istället för att ligga i en skolåda och glömmas bort. Den yngre generationen vet kanske inte vem bilderna föreställer eller var de är tagna, säger Enholm.

Han efterlyser en grupp vars syfte uttryckligen är att publicera gamla bilder och gärna i samarbete med den lokala hembygdsföreningen i Sibbo.

Minnen av människor, hus och yrken

Sune Enholm berättar att Nickby till stor del besparades från den rivningsiver som följde på urbaniseringen under 1960- och 70-talen.

- Men det var en skandal att man rev gamla handelslaget, säger Enholm och visar två bilder av ett vackert trähus med mansardtak.

På den ena bilden från 1930-talet ur hembygdsföreningens arkiv står personalen och en gammal T-Ford framför huset. Den andra bilden är från 1970-talet med plankorsningen i förgrunden.

- I gamla handelslaget som nu är rivet fanns olika avdelningar, kött, järn, kolonialvaror och tyger, berättar Grönholm.

Det finns ett flertal gamla hus bevarade runt om i byn och längs Stora Byvägen. De känns igen som Brobacka, Fridborg, Villa Hemmet, Solliden och Oksanen.

De presenteras närmare i kommunens invånarförfrågan med en förteckning över Nickby gamla hus och kulturlandskap.

Oksanen - den första urmakaren

Huset Oksanen har fått sitt namn efter Johan Arvid Oksanen som öppnade Nickby Ur- och Sportaffär 1906. Han var kommunens första urmakare.

Han fick tre döttrar varav två, Saara och Maija-Liisa fortsatte verksamheten efter faderns död 1942. Efter avlagt gesällexamen blev Saara Oksanen den första kvinnliga medlemmen i Finlands Urmakareförbund 1938.

- Saara och Maija uppvaktade alla med postkort. De hade många släktingar och kom till posten för att skicka äppel till Rovaniemi. De kom också med vårblommor med hälsningar från Kellola trädgård till alla postfunktionärer. Det var var ett riktigt vårtecken, säger Lisbeth Grönholm.

Sune Enholm har lagt ut ett flertal fotografier från kaffebjudningarna när affären fyllde 80 och 85 år. Kort därefter stängde butiken efter Maija-Liisas död..

Inventarierna som omfattar möblemanget från 1880-talet samt omkring 2500 olika instrument och andra föremål finns nu i Finlands Urmuseum i WeeGee-huset i Esbo.

Kommentarerna ger liv åt bilderna

Fotografierna visar hur ett samhälle förändras, men det är läsarna som väcker bilderna till liv och det samhälle som de växte upp och verkade i.

Bilderna från Oksanens hus och systrarnas kaffebjudningar 1984 och 1989 har fått 30 kommentarer.

En minns hur olika klockor tickade och plingade inne i affären och att systrarna gick omkring med förstoringsglas i pannan. Ett par avslöjar att de köpte förlovnings- och vigselringarna i affären.

En läsare bidrar med en anekdot om en man från Mårtensby som kom in i butiken med ett paket och klagade på att klockan inte fungerade.

I paketet låg en koskälla. Kläppen hade lossnat. Systrarna blev sura och vägrade reparera koskällan.

En berömmer Enholms och Grönholms inlägg som en tidsresa till barndomen och önskar flera fotografier.

Punahilkkas kiosk vid stationen

Sune Enholm lägger inte bara ut bilder ur Lisbeth Grönholms arkiv. Han har också fått lov att lägga upp gamla fotografier ur Sibbo hembygdsförening arkiv. De väcker också starka minnen.

En bild föreställer stationsbyggnaden i Nickby från 1870. Bredvid fanns en kiosk med en innehavare som kallades Punahilkka.

Bilden är från juni 1966 och tagen av släktingen Dolores Widebäck. En blå rälsbuss, så kallad lättähattu, har stannat vid stationen. Fotografiet har fått 98 kommentarer.

Man minns inte bara kiosken som ett vattenhål där man fick glass, lösgodis och poptidningar, utan diskuterar byns alla kiosker

I Bekis kiosk som låg mellan den kommunala mellanskolan och Kyrkoby folkskola såldes cigaretter styckevis och var ett tillhåll för smygrökande ungdomar.

I kommentarerna förs också en diskussion om tågens och senare postbussarnas roll som fångtransport.

Det fanns ett transportfängelse i ett hus uppe i backen mitt emot stationen.Tidigare hade en viss Tallberg haft ansvar för att fångarna transporterades till tinget. På den tiden hölls i ting i varje kommun.

Tågen stannar snart i Nickby igen

Stationsområdet står inför stora förändringar när persontrafiken mellan Kervo och Nickby skall börja trafikera igen.

Det finns fortfarande en del frågetecken kring husen som står intill spåret, bland annat Brobacka eller apotekarens gamla hus och Fridborg där posten fanns.

- Jag har hört rykten om att dom tänker riva gamla posthuset. Det skulle nog vara otroligt ledsamt om de ska bredda järnvägen. Det är en fin byggnad, säger Grönholm.

Kommunen har låtit arkitektbyråer skissa hur ett modernt stationsområde kunde se ut och på de bilderna syns inte de gamla husen.

Kommunen förändras för snabbt

Vi tittar på en höstbild av en ljus villa från 1984 eller -85. Idag skär Borgnäsvägen genom idyllen och gården från den äldre bilden.

Lisbeth Grönholms gamla fotografier visar i hur rask takt kommunen förändras.

Bland kommentarerna är det också en och annan som längtar tillbaka till en tid då alla kände alla och livet var tryggt och bra. Också Lisbeth tycker att förändringen går litet för snabbt

- Snart känner vi inte längre igen Nickby om de ska ta bort Sockengården som är ett av de finaste husen. Det går för fort. Och om man far mot Borgå så inte tycker jag att de där husen på högra sidan är vackra.

Grönholm saknar till exempel mötesplatser i byn och specialaffärer med god kundservice vid sidan om de stora marketarna.

Men det är inte bara förändringen i byns arkitektoniska utseende, identitet och stämning som oroar. Med utvecklingen upplever Grönholm också att allt blir dyrare.

Hon oroar sig för att Nickby blir en knutpunkt med höga hyror och att behovet av ekonomiskt stöd ökar för att äldre skall ha råd med mat och mediciner.