Asko Sarkola minns Lasse Pöysti: ”Som skådespelare var han nummer ett i Finland”

Hans styrka som skådespelare var hans intuitiva intelligens. Han hade ett känslomässigt engagemang som aldrig blev sentimentalt, säger Asko Sarkola om Lasse Pöysti som var hans kollega och vän under femtio år.

- Hans styrka som skådespelare var hans intuitiva intelligens. I sina roller tog han alltid ställning för den lilla människan. Också i de stora rollerna lyckades han föra in det känslomässiga registret så att vanliga människor kunde identifiera sig – oberoende av om han spelade Gustaf III, Puntila, Kung Lear eller Stalin. Han hade ett känslomässigt engagemang som aldrig blev sentimentalt.

Natten till fredagen avled Lasse Pöysti i en ålder av 92 år, och teaterchefen och skådespelaren Asko Sarkola minns sin mångåriga vän och kollega med stor värme.

För den drygt tjugo år yngre Sarkola var Pöysti en idol, en förebild och en mentor.

- Jag gick i Svenska Teaterns Elevskola mellan åren 1963 och 1966 och gick ofta för att se olika föreställningar på Lilla Teatern. Jag fascinerades storligen av Lasses sätt att spela i olika pjäser. Jag minns bland annat en fransk pjäs där Lasse gjorde rollen som tulltjänsteman. Det var ett sådant clowneri och trolleri när han under en och samma minut kunde växlade mellan flera olika typer. Jag var oerhört förtjust i hans sätt att spela teater.

Mimiskt begåvad

Asko Sarkola och Lasse Pöysti lärde känna varandra i slutet av 1960-talet när Lasse Pöysti var chef för Lilla Teatern tillsammans med sin dåvarande hustru Birgitta Ulfsson.

Under decenniernas lopp hade Asko och Lasse en mångfacetterad relation både som kolleger och som vänner, och de samarbetade i många teateruppsättningar.

Minnena är många och med värme drar sig Sarkola till minnes en uppsättning av Jorden runt på 80 dagar som de gjorde ihop på Lilla Teatern på 1970-talet:

- Lasse var mimiskt väldigt begåvad. Jag spelade Phileas Fogg som hade slagit vad och reste jorden runt. På resan köpte och sålde jag en elefant. Lasse gjorde rollen som elefant med endast en grå t-shirt och en överläpp som han grimaserade med. När vi gästspelade på Maxim Gorki Theater i Östberlin skrev tidningarna att han var mer mimiskt begåvad än Marcel Marceau som var en av de verkligt stora namnen inom pantomim vid den här tiden.

Snäll, men också mycket bestämd

I de tidiga tonåren inledde Lasse Pöysti sin bana som skådespelare i den populära tv-serien om familjen Suominen och under sin karriär var han en flitigt anlitad skådespelare både på film och i tv samt på scen.

Kan man säga att han var arbetsnarkoman?

- Han var väldigt flitig, noggrann, pålitlig och pragmatisk. Han betonade också betydelsen av arbete. En gång konstaterade en redaktör på tv att Lasse hade gett så mycket till teatern och filmen, varpå Lasse svarade att han hade arbetat, inte hade han gett någonting.

Många har en uppfattning om att Lasse Pöysti var rätt så lugn och snäll, stämmer det?

- Visst stämmer det – åtminstone delvis. Men han kunde också vara mycket bestämd. Hösten 1967 repeterade vi Tiggaroperan av Bertold Brecht och Lasse gjorde rollen som Peachum, en man som hyr ut material till folk som går ute på stan och låtsas att de är invalider.

- Jag gjorde rollen som en ung man som kommer till hans byrå och Lasse spelar upp olika tiggartyper för mig. Jag började skratta eftersom det var oerhört skickligt gjort. Lasse avbröt repetitionen och frågade varför jag skrattade, varpå jag svarade att jag skrattade för att han var så rolig. ”Hördu, inte är du anställd för att skratta! Kan du inte vara i situation nu.”

Asko Sarkola vittnar om att Lasse Pöysti kunde vara rätt så temperamentsfull:

- En gång när jag inte riktigt var disciplinär gav han mig en örfil. Efteråt bad han om ursäkt. Men jag förstod ju varför han hade gett mig en liten hurring – det var ju helt på sin plats. Som sagt, han kunde vara rätt bestämd av sig. Och han var ju också ganska så häftig på scen, och det var ju en av hans styrkor som skådespelare.