Hoppa till huvudinnehåll

Familj

Buu-klubben
Yle Watt

Skådespelerskan Ulla-Britt Boström: Vi visste inte om hemmet var nedbrunnet eller rivet

Från 2019
Vegas sommarpratare 2019 Ulla-Britt Boström
Bildtext Ulla-Britt ”Ubi” Boström blev färdig skådespelerska år 1956 och jobbade med teater på heltid fram till sin pensionering år 1999. De sista 20 åren var hon på Åbo Svenska Teater som blev hennes hemmascen.
Bild: Bild: Parad Media. Grafik: Miro Johansson/Svenska Yle.

Vegas sommarpratare Ulla-Britt Boström var tre år gammal då vinterkriget bröt ut och åtta när freden äntligen kom efter fortsättningskriget. Då evakuerades Porkala-området där hon växte upp.

Trots krig, evakuering och fattigdom säger hon sig ha haft en lycklig barndom, då hon lärde sig att drömma.

Medan bombplanen cirkulerade över nejden, satt den treåriga Ulla-Britt ”Ubi” Boström i källaren med mamma och lillebror.

Mamma hade inrett potatiskällaren med trasmattor och fårskinnsfällar och burit ner travar med barnböcker. I skenet av tända ljus läste hon högt för sina barn.

Inget skulle ges gratis till ryssarna!

- Det var kanske där och då jag lärde mig magin i att fly verkligheten – om man nu kan kalla böcker, konst och teater för verklighetsflykt. Men i alla fall en parallell verklighet. Det har jag sedan fått jobba med ett helt liv, som skådespelerska, säger Ubi Boström.

Svartvitt fotografi på skådespelaren Ulla- Britt Boström som ung.
Bildtext Ett av det första officiella porträtten av skådespelerskan Ulla-Britt Boström, fotograferat 27.6.1957 på Fölisön i Helsingfors.
Bild: Bild: Privat/Eero Makkonen

Högt pris på freden - hemmet måste lämnas bakom

Freden i september 1944 hade ett högt pris. Finland tvingades bland annat avstå Porkala-området till Sovjetunionen och drygt 7 000 personer måste packa ihop sina hem och liv på bara tio dagar.

Bland dem fanns familjen Boström som fick lämna sitt älskade Sofieberg i Masaby.

- Vi tömde huset på precis allt. Möbler, kläder, kärl – till och med husets värmesystem som min pappa hade byggt. Det monterades ner bit för bit och varje del togs med. Inget skulle ges gratis till ryssarna!

Ulla-Britt var åtta år gammal och hade precis börjat i andra klass. Hon har klara minnen från evakueringen, men säger att det inte är ett traumatiskt minne för henne.

- Barn är kanske mästare i att ta verkligheten på rätt sätt? Eller så lyckades bara mina föräldrar, mitt i sin djupa förtvivlan och sorg, bespara oss barn. Jag såg flytten mest som ett äventyr, minns Ubi.

Från landebarn till storstadsflicka

Flytten gick via korta perioder i Esbo och Grankulla till Kronohagen i Helsingfors. Flickan från landet blev storstadsflicka.

- Masaby var rena landsbygden på den tiden. Där fanns bara åkrar, ängar och skog. I stan fanns det bilar, telefoner och kaféer. Jag trivdes från första stund, säger hon.

Ibland kunde han rentav ha med sig hem exotiska varor som apelsiner eller choklad

Det rådde stor fattigdom och de flesta livsmedel såldes på kort. Ubis pappa, som jobbade som expedit vid Folkförsörjningsnämnden, kunde via sina kontakter få tag i lyxvaror.

- Smör och socker och RIKTIGT kaffe. Jag minns ännu doften, säger Ubi. Och ibland kunde han rentav ha med sig hem exotiska varor som apelsiner eller choklad.

Ubis mamma jobbade som sömmerska, med hemma-ateljé i familjens tvårummare.

- Hon var en mästare i att trolla fram nya kläder av ingenting. Gamla gardiner blev klänningar, barnkläder förstorades och skarvades i med diverse tygbitar i samma takt som vi växte. Kläderna syddes om gång på gång, blev någonting nytt.

Debutsuccé med "Tuttan & Ingeborg"

Redan som sjuåring gjorde Ulla-Britt sin scendebut som sångerska, på en sommarfest i Evitskog, med sin kompis Märta.

- Vi sjöng “Tuttan & Ingeborg” av revykungen Ernst Rolf. Det var en rolig sång som rev ner skrattsalvor och långa applåder. Jag var helt såld! Jag älskade att stå på scenen och insåg att jag på något sätt måste få jobba med det här i framtiden, säger hon.

Flytten till storstan möjliggjorde att Ubi kunde sjunga med i Helsingfors svenska flickkör och genom det också uppträda i radion i det populära programmet Moster Molly.

- Det fanns inga artister och skådespelare i släkten, så jag fick ta mig fram helt på egen hand. Och det blev ju förstås lättare i storstan, säger hon.

Min karriär som mannekäng blev kort

Efter avbruten skolgång valde Ulla-Britt att utbilda sig till mannekäng. Hon hann ändå aldrig jobba som det, eftersom hon genast anställdes som lärare vid mannekängskolan.

- I samma veva såg jag en annons i Hufvudstadsbladet om att Svenska Teatern sökte dansare och sångare till en föreställning. Jag ringde upp och självaste Carl Mesterton svarade.

Ubi gick till ett möte på teatern och anställdes som dansös i kabarén Flugan. Det ena ledde till det andra och snart gick hon i Svenska Teaterns elevskola.

Hon blev färdig skådespelerska våren 1956 – samma vår som Finland fick Porkala-området tillbaka från Sovjetunionen.

Ulla-Britt Boström som barn på trappa.
Bildtext Ulla-Britt på trappan till Sofieberg i Masaby, utanför hemmet som familjen tvingades lämna åren 1944-1956 då Porkala-området var sovjetisk militärbas.
Bild: Privat/Ulla-Britt Boström

Familjen var mentalt förberedda på att huset skulle vara nedbrunnet eller rivet

- Efter en tolv år lång väntan fick mina föräldrar och min lillebror äntligen flytta tillbaka hem till Masaby. Jag hade hunnit bli 20 år gammal och flyttade till min första egna lägenhet.

Det var med stor bävan som familjen Boström återvände. De var mentalt förberedda på att huset skulle vara nedbrunnet eller rivet.

- Men där stod vårt hus på kullen, även om det var illa tilltufsat och med tydliga märken av andras liv och slitage. Glädjetårar trillade, minns Ubi.

Lång karriär på tiljorna

I sitt sommarprat i Yle Vega tittar Ulla-Britt ”Ubi” Boström tillbaka på sin långa karriär inom teatern. Speciellt kära är de 20 åren på Åbo Svenska Teater, som kom att bli hennes hemmascen.

Hon pratar också om hur det är att åldras, då rollerna mellan barn och föräldrar plötsligt blir ombytta.

- Idag är det mina tre underbara döttrar som frågar mig om jag äter och sover och motionerar och tar mina mediciner. De vill förstås bara väl, men ibland blir jag som en trotsig unge, småler Ubi Boström.

Ulla-Britt Boström

Programmet är inte längre tillgängligt

Den musikfria podcasten kan du ladda ner och lyssna på utomlands.

Sommarpraten sänds i Yle Vega varje vardag kl. 10.03 och 22.15.

LÅTLISTA:
Nat King Cole – Mona Lisa
Lisa Nilsson – Himlen runt hörnet
Sting – Fields Of Gold
Bengt Hallberg, Arne Domnérus & Rune Gustafsson – Två solröda segel
Robin Packalén & Club For Five – Onnellinen
Frank Sinatra – I’ve Got You Under My Skin
Martin Stenmarck – Sjumilakliv
Robin Packalén & Vesku Loiri – Lapin kesä

Vegas sommarpratare 2019

Relaterat till programmet

En tom stol prydd med vita dynor står i en grön trädgård. I nedre högra hörnet syns en logga med texten "Yle Vegas sommarpratare".

”Det fina med Lyssnarnas sommarpratare är att vem som helst kan vara med” – så här kan du sommarprata i Yle Vega
4.3.2023

"Jag glömmer aldrig lastbilschauffören som stannade mitt under mitt sommarprat" – Vegas sommarpratare berättar om responsen
16.8.2022

Rättspsykologen Julia Korkman: En minnesbild kan kännas levande och detaljerad – och ändå vara felaktig
12.8.2022

Europaparlamentariker Ville Niinistö: Om det var män som födde barn, hade vården mot ofrivillig barnlöshet sett annorlunda ut
11.8.2022

Mobbningsoffret Gunvor Sarelin-Sjöblom: Sjukpensioneringen räddade mitt liv
10.8.2022

Mer om ämnet på Yle Arenan

Taggar:

Diskussion om artikeln

Till sidans topp

A-Ö: Mer från Svenska Yle