Skådespelerskan Ulla-Britt Boström: Vi visste inte om hemmet var nedbrunnet eller rivet
Vegas sommarpratare Ulla-Britt Boström var tre år gammal då vinterkriget bröt ut och åtta när freden äntligen kom efter fortsättningskriget. Då evakuerades Porkala-området där hon växte upp.
Trots krig, evakuering och fattigdom säger hon sig ha haft en lycklig barndom, då hon lärde sig att drömma.
Medan bombplanen cirkulerade över nejden, satt den treåriga Ulla-Britt ”Ubi” Boström i källaren med mamma och lillebror.
Mamma hade inrett potatiskällaren med trasmattor och fårskinnsfällar och burit ner travar med barnböcker. I skenet av tända ljus läste hon högt för sina barn.
Inget skulle ges gratis till ryssarna!
- Det var kanske där och då jag lärde mig magin i att fly verkligheten – om man nu kan kalla böcker, konst och teater för verklighetsflykt. Men i alla fall en parallell verklighet. Det har jag sedan fått jobba med ett helt liv, som skådespelerska, säger Ubi Boström.
Högt pris på freden - hemmet måste lämnas bakom
Freden i september 1944 hade ett högt pris. Finland tvingades bland annat avstå Porkala-området till Sovjetunionen och drygt 7 000 personer måste packa ihop sina hem och liv på bara tio dagar.
Bland dem fanns familjen Boström som fick lämna sitt älskade Sofieberg i Masaby.
- Vi tömde huset på precis allt. Möbler, kläder, kärl – till och med husets värmesystem som min pappa hade byggt. Det monterades ner bit för bit och varje del togs med. Inget skulle ges gratis till ryssarna!
Ulla-Britt var åtta år gammal och hade precis börjat i andra klass. Hon har klara minnen från evakueringen, men säger att det inte är ett traumatiskt minne för henne.
- Barn är kanske mästare i att ta verkligheten på rätt sätt? Eller så lyckades bara mina föräldrar, mitt i sin djupa förtvivlan och sorg, bespara oss barn. Jag såg flytten mest som ett äventyr, minns Ubi.
Från landebarn till storstadsflicka
Flytten gick via korta perioder i Esbo och Grankulla till Kronohagen i Helsingfors. Flickan från landet blev storstadsflicka.
- Masaby var rena landsbygden på den tiden. Där fanns bara åkrar, ängar och skog. I stan fanns det bilar, telefoner och kaféer. Jag trivdes från första stund, säger hon.
Ibland kunde han rentav ha med sig hem exotiska varor som apelsiner eller choklad
Det rådde stor fattigdom och de flesta livsmedel såldes på kort. Ubis pappa, som jobbade som expedit vid Folkförsörjningsnämnden, kunde via sina kontakter få tag i lyxvaror.
- Smör och socker och RIKTIGT kaffe. Jag minns ännu doften, säger Ubi. Och ibland kunde han rentav ha med sig hem exotiska varor som apelsiner eller choklad.
Ubis mamma jobbade som sömmerska, med hemma-ateljé i familjens tvårummare.
- Hon var en mästare i att trolla fram nya kläder av ingenting. Gamla gardiner blev klänningar, barnkläder förstorades och skarvades i med diverse tygbitar i samma takt som vi växte. Kläderna syddes om gång på gång, blev någonting nytt.
Debutsuccé med "Tuttan & Ingeborg"
Redan som sjuåring gjorde Ulla-Britt sin scendebut som sångerska, på en sommarfest i Evitskog, med sin kompis Märta.
- Vi sjöng “Tuttan & Ingeborg” av revykungen Ernst Rolf. Det var en rolig sång som rev ner skrattsalvor och långa applåder. Jag var helt såld! Jag älskade att stå på scenen och insåg att jag på något sätt måste få jobba med det här i framtiden, säger hon.
Flytten till storstan möjliggjorde att Ubi kunde sjunga med i Helsingfors svenska flickkör och genom det också uppträda i radion i det populära programmet Moster Molly.
- Det fanns inga artister och skådespelare i släkten, så jag fick ta mig fram helt på egen hand. Och det blev ju förstås lättare i storstan, säger hon.
Min karriär som mannekäng blev kort
Efter avbruten skolgång valde Ulla-Britt att utbilda sig till mannekäng. Hon hann ändå aldrig jobba som det, eftersom hon genast anställdes som lärare vid mannekängskolan.
- I samma veva såg jag en annons i Hufvudstadsbladet om att Svenska Teatern sökte dansare och sångare till en föreställning. Jag ringde upp och självaste Carl Mesterton svarade.
Ubi gick till ett möte på teatern och anställdes som dansös i kabarén Flugan. Det ena ledde till det andra och snart gick hon i Svenska Teaterns elevskola.
Hon blev färdig skådespelerska våren 1956 – samma vår som Finland fick Porkala-området tillbaka från Sovjetunionen.
Familjen var mentalt förberedda på att huset skulle vara nedbrunnet eller rivet
- Efter en tolv år lång väntan fick mina föräldrar och min lillebror äntligen flytta tillbaka hem till Masaby. Jag hade hunnit bli 20 år gammal och flyttade till min första egna lägenhet.
Det var med stor bävan som familjen Boström återvände. De var mentalt förberedda på att huset skulle vara nedbrunnet eller rivet.
- Men där stod vårt hus på kullen, även om det var illa tilltufsat och med tydliga märken av andras liv och slitage. Glädjetårar trillade, minns Ubi.
Lång karriär på tiljorna
I sitt sommarprat i Yle Vega tittar Ulla-Britt ”Ubi” Boström tillbaka på sin långa karriär inom teatern. Speciellt kära är de 20 åren på Åbo Svenska Teater, som kom att bli hennes hemmascen.
Hon pratar också om hur det är att åldras, då rollerna mellan barn och föräldrar plötsligt blir ombytta.
- Idag är det mina tre underbara döttrar som frågar mig om jag äter och sover och motionerar och tar mina mediciner. De vill förstås bara väl, men ibland blir jag som en trotsig unge, småler Ubi Boström.

Den musikfria podcasten kan du ladda ner och lyssna på utomlands.
Sommarpraten sänds i Yle Vega varje vardag kl. 10.03 och 22.15.
LÅTLISTA:
Nat King Cole – Mona Lisa
Lisa Nilsson – Himlen runt hörnet
Sting – Fields Of Gold
Bengt Hallberg, Arne Domnérus & Rune Gustafsson – Två solröda segel
Robin Packalén & Club For Five – Onnellinen
Frank Sinatra – I’ve Got You Under My Skin
Martin Stenmarck – Sjumilakliv
Robin Packalén & Vesku Loiri – Lapin kesä
Vegas sommarpratare 2019
Rapmusikern Paleface: Mobbningen fick mig att kämpa för de svagare
Om samhällspåverkan, myggor och rapmusik.
Poeten Rosanna Fellman: Jag ogillar att prata om min autism
Om att leva – fullt ut – på autismspektret.
Toppidrottande läkaren Aino Luoma: Jag vägrar att välja mellan jobbet och idrotten
Gör det omöjliga: tävlar på VM-nivå och räddar liv.
Historikern Dick Harrison: När man läser äldre historieböcker får man ofta intrycket att kvinnor inte existerade
Historien ska användas som ett positivt laddat vapen.
Sjukhusprästen och författaren Katarina Gäddnäs: Jag hade levt på ett sätt som slitit på mitt hjärta
Om att våga följa sin dröm – efter långa omvägar.
Artisten Ville Pusa: När människor slutade köpa skivor blev det ohållbart att försörja sig som artist
Kritisk till likriktningen i musikbranschen.
Författaren Maarit Tyrkkö: Jag tillbringade sex idylliska somrar med Urho Kekkonen
Sommarprat om spännande människomöten.
VD Kjell Skoglund: Jag bjöd 950 människor till mitt 50-årskalas på torpet
Han har skapat nätverk sedan han var 14 år gammal.
Trummisen Vicky O'Neon: Jag övade varje vaken stund för att bli bättre
Om livet som professionell trummis i London.
Skådespelerskan Ulla-Britt Boström: Vi visste inte om hemmet var nedbrunnet eller rivet
Om kriget, Porkala-parentesen och kärleken till teatern.
Skådespelaren Siri Fagerudd: Vi har blivit för många för att tystas
Vill gå i sina föräldrars fotspår, men på egna villkor.
Bildkonstnären Jonas Wilén: Man måste skämta om människor med makt
Svårt och olönsamt, men nödvändigt att teckna satir.
Författaren Ebba Witt-Brattström: Vi hade sjutton lyckliga och sexton olyckliga år i vårt äktenskap
Kärlek, svek, kvinnoliv och manlig makt.
Riksdagsledamot Johan Kvarnström: Blod är kanske tjockare än vatten – men kärlek är viktigare än blod
Hyllar det närvarande föräldraskapet i sitt sommarprat.
Författaren Eva Frantz: Det är inte lätt att vara en god människa
Om motgångar, hafsigt resande och nya insikter.
Sexforskaren Patrick Jern: Folk fnissar när de hör att jag forskar om sex
Sexforskaren Patrick Jern forskar om för tidig utlösning.
Kläddesignern Elin Sandholm: Karriären tog fart när första barnet kom
Sommarprat om livet som företagande småbarnsmamma.
Författaren Tuva Korsström: Mamma gjorde mig aldrig fysiskt illa, men hon tog min ungdom ifrån mig
Om att leva med en mentalt sjuk förälder.
Piloten Stefan Vikström: Kombinationen mobbning och droger dödade min son
Kombinationen känslighet, mobbning och droger kan döda.
Handbollsproffset Nico Rönnberg: Överallt finns det föräldrar som pressar sina barn för hårt i för tidig ålder
Nico Rönnberg har siktet på den europeiska handbollseliten.
Fredsaktivisten och miljökämpen Ulla Klötzer: Jag har suttit fängslad för min övertygelse
Har demonstrerat ett helt liv - för freden och miljön.
Lyssnarnas sommarpratare David Björkström: Varför fick jag aldrig höra att jag inte var dum i huvudet?
Drogerna fyllde ett tomrum som adhd:n skapade.
Friluftsentusiasten Kristoffer Wiik: Kurskamraterna dog i en lavin i Tamokdalen i Norge medan jag var på väg hem
Belöningen för en lyckad topptur är att ta sig tryggt hem.
Flyktingräddaren Britta Lindblom: Natt efter natt kom våta och livrädda människor i överfulla båtar
Lata och soliga pensionärsdagar väntade - trodde hon.
Artisten och företagaren Kurre Westerlund: Jag älskar glittret i Las Vegas
Om livet som företagare och artist och sorgen efter sonen.
Samhällspåverkaren Bicca Olin: Då högstadieläraren var oengagerad gav jag själv stödundervisning
Om att påverka samhället på 2010-talet.
Programledaren Mårten Svartström: Jag blir utmattad av att umgås med människor
Om att vara öppen och tacka ja till nya möjligheter.
Entreprenören Nora Rosendahl: Mitt arbete definierade mig som människa
En plötslig, kraftig trötthet tvingade fram förändring.
Ekobonden Mats Holmqvist: Jag är programmerad till att inte ge upp
Sommarprat om jordbruk, envishet och kärlek.
Modellen och modedesignern Janina Fry: Först dog mamma i bröstcancer - sedan fick jag själv samma diagnos
Om kärlek, drömmar och komplicerade familjerelationer.
Biskop Björn Vikström: Många av oss kyrkligt anställda är envisa individualister
Sommarprat om livet som biskop.
Politikern Maarit Feldt-Ranta: Det här är mitt sista framträdande i offentligheten
Berörande sommarprat, med Maarits tack och farväl.
Personliga tränaren och ”hunken” Jucci Hellström: Jag var 15 år gammal när jag för första gången mötte en annan mörkhyad
Sommarprat om fördomar som vi alla möter och har.
Mezzosopranen Jenny Carlstedt: Jag bytte världskänd operascen mot mitt Åland
Om att våga falla – efter år av grubblande.
Justitieminister Anna-Maja Henriksson: Min mamma blev ensam med oss sju barn - lärde mig tidigt att be om hjälp
Om Mässkärs och mammas inverkan på hennes liv.
Skådespelaren Pelle Heikkilä: Jag hör inte hemma i den tid vi lever i
Om längtan ut i det vilda – och tämja det vilda inom sig.
Dokumentaristen och företagaren Michael Franck: Jag har levt ett liv i Hollywood, krig och konkurser
Om ett osannolikt liv med absurda svängar.
Fotbollsproffset Linda Sällström: Om jag var herrspelare skulle jag inte behöva bekymra mig ekonomiskt för livet efter fotbollen
Genom motgångarna - om livet som proffs i Sverige och Paris.
Kompositören Thomas Enroth: Jag tappade nästan min tro när jag jobbade inom kyrkan
Om tro och tvivel - på Gud, sig själv och finkulturen.
Vill du sommarprata i Yle Vega?
Nu har du chansen att bli en av våra 40 sommarpratare.
Diskussion om artikeln