Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Ida Kuoppala tar steget över Atlanten till hösten, skall spela NCAA-ishockey i Maine: "Ännu ifjol fanns det alternativet inte ens på kartan"

Från 2019
Uppdaterad 11.04.2019 12:38.
Ida Kuoppala hemma i Jakobstad.
Bildtext Ida Kuoppala hemma i Jakobstad.
Bild: Yle/Antti Koivukangas

Hon var en dubbelsensation under damligasäsongen 2018-2019, Pedersörebon Ida Kuoppala. Den 19-åriga yttern fixade först ligakontraktet med Vasa Sport och spelade sen hem ett FM-guld med Esbo Blues. "Jag tog chansen och det gick riktigt bra", säger hon till Yle Sporten.

När Yle Sporten slår sig ner för en kaffekopp med Kuoppala är det i hemstaden Jakobstad.

Eller egentligen inte, för hon är sist och slutligen Pedersörebo hemma i Staraby, fastän hon är skriven i Vasa och därtill har bott en stor del av våren i Esbo.

Låter det råddigt?

Det är det också, men Kuoppala har navigerat galant mellan krigandet om ligaöverlevnad i Vasa, kampen om FM-guld i Esbo och jakten på den vita mössan vid Pedersöre gymnasium under ett och samma kalenderår.

Ida Kuoppala vann FM-guld med Esbo Blues våren 2019.
Bildtext Guld i Esbo för Ida Kuoppala.
Bild: Matti Raivio/All Over Press

– Jag har nog utvecklats mycket både som spelare och människa det senaste året, men de stora utvecklingskliven har jag nog gjort som människa. Att flytta hemifrån, att pussla ihop hela Esbobiten och studentskrivningar och allt, förklarar Kuoppala.

"Esbobiten" innebar att vara nyckelspelare i Blues FM-guldvinnande damlag och samtidigt genomföra stundentskrivningar under mellandagarna vid Brändö gymnasium.

Snabbfakta: Ida Kuoppala

Spolar vi bandet tillbaka ännu en bit befinner vi oss i våren 2018. En vår när Vasa Sports avancemang till ligan blev klart med Ida Kuoppala i en nyckelroll.

– Man kan faktiskt till och med gå tillbaka till en så liten detalj som att om vi inte skulle ha stigit till ligan med Vasa Sport så hade det nog knappast ha blivit av med hela NCAA och USA-flytten. Det gångna året var jätteviktigt, säger hon med allvar i rösten.

"Den chansen ville jag ta"

De första kontakterna från Maine och USA kom redan tidigt under säsongen och kom på sätt och vis som en blixt från klar himmel för Kuoppala.

– Jag hade nog inte alls tänkt på det som ett alternativ, speciellt inte när jag då ännu bodde i Jakobstad och pendlade till Vasa och hyste nästan rädslor för att alls flytta hemifrån. När flytten till Vasa väl blev av dök småningom förfrågan från USA upp och jag började tänka i de banorna, då blev det ett alternativ.

– Jag fick goda råd från äldre vänner och tänkte slutligen att det nog är en chans man bara får en gång. Den chansen ville jag ta.

För Kuoppalas del innebär det att flyttlasset till USA går i augusti, där hon börjar spela och studera med fullt idrottarstipendium.

– Det blir säkert en stor omställning, jag har bara sett hur collegelivet ser ut på film. När allting dessutom går på engelska blir det en rejäl förändring till vad man är van med, men det gäller att vänja sig fort. Intressant kommer det att bli, säger hon.

"Jag förstår Mustonens beslut"

När Kuoppala under vårens FM-slutspel gjorde 6+7=13 poäng på sex slutspelsmatcher höjdes en del röster för att inkludera henne i den VM-trupp som för tillfället kämpar om mer än den vanliga bronsmatchen vid hemma-VM.

Att hon inte just nu finns i Lejontruppen i Esbo, utan på sommarjobb i sin fars verkstad, är ingen överraskning för 19-åringen själv.

– Eftersom jag inte var med på något av säsongens landslagsläger upplevde jag att laget nog är mer eller mindre färdigt och att jag knappast hade någon chans att gå in i truppen. Jag förstår också hans beslut, säger Kuoppala.

Ida Kuoppala.
Bildtext Ida Kuoppala i Esbo i mars 2019.
Bild: Mikko Ahmajärvi/Yle

"Han" i det är fallet är chefstränare Pasi Mustonen, som ändå valt att satsa hårt på de två år yngre spelarna Elisa Holopainen, Viivi Vainikka och Nelli Laitinen, alla tidigare juniorlandslagskollegor för Ida Kuoppala.

– Det är egentligen ingen överraskning för mig att de gått så bra för tjejerna. För två år sedan var vi i samma VM-trupp och de var redan då bra och ledande spelare i truppen. Jag vet att de tränar hårt och vill framåt hela tiden, jag är egentligen inte överraskad utan bara glad över att de tagit chansen och fixat det så fint, säger Kuoppala.

Men hemma-VM kommer inte varje vår.

– Det är klart att man alltid vill ha chansen, men jag förstår hur Pasi Mustonen tänkt och det beslut han fattat. Det kommer nog flera hemma-VM, får jag hoppas, ler Kuoppala och tar en slurk av den redan avsvalnande kakaon.

VM till veckoslutet

Under det kommande veckoslutet blir det ändå Esbo och VM för hela slanten för Kuoppala, som från läktarplats kommer att följa hur världens bästa spelare gör upp om medaljerna.

Finland må ha den bästa truppen någonsin på benen vid hemma-VM men lätt blir det inte att bryta USA:s och Kanadas finalhegemoni.

– Det blir hårt. Det kan vara svårt att knipa en finalplats men brons kan vi nog ta. Om det blir USA i en semifinal finns det definitivt en chans att skrälla. Vi såg det i två perioder i gruppspelet.

– Sen vet jag inte var tron på det egna spelet försvann inför den tredje perioden. Spelar vi som vi gjorde i 40 minuter kan det gå vägen, men det blir hårt, förutspår Ida Kuoppala.

Fem snabba frågor åt Ida Kuoppala

Under sommaren skall Kuoppala jobba, fira sin studentexamen, spela fotboll med sina härliga lagkamrater i division två i Esse IK och småningom börja packa trunken för vad som brukar bli ett fyraårigt äventyr i nordöstra USA och Maine.

Att återvända till en professionell vardag efter åren på college är högt på önskelistan.

– Drömmen skulle vara att hockeyn skulle ha utvecklats så mycket att jag inte skulle behöva jobba med så mycket annat utan bara få spela hockey. Är det då i Finland, Sverige eller ute i Europa återstår att se, men det skulle vara en dröm.