Manskapet på fartyget J.L. Runeberg förbereder hundraåringen för ny säsong med bajsprojekt och katastrofövning
På kryssningsfartyget m/s J.L. Runeberg i Borgå är förberedelserna inför sommarsäsongen i full gång. På den över hundra år gamla båten finns det en hel del att ta itu med innan det är dags att ge sig ut på vågorna igen.
Nere i kabyssen står skeppare Ted Lönnroos och kikar ner i ett hål i golvet. Hålet brukar gömmas under en lucka i vanliga fall.
I håligheten finns en vattenpump vars kablar har svällt upp till tredubbel storlek. Någon har tydligen spillt diskmedel eller något liknande på dem, tror han.
Vårt stora projekt för tillfället kallar vi paskatankki.fi
― Ted Lönnroos, skeppare
- Det här borde vara ett litet projekt. Vårt stora projekt för tillfället kallar vi paskatankki.fi. Det är nämligen så att septiktankarna ska bytas ut till tankar i plast.
Den ena septiktanken har redan bytts ut, den andra är fortfarande av rostfritt stål.
- Vi trodde ju, när vi satt hit dem för ett antal år sedan, att det här är världens bästa grej. Sedan visade det sig att det bildas gaser som fräter sönder taket på den rostfria tanken om man har med saltvatten när man spolar, förklarar Lönnroos.
Tanken har målats med skyddande gummifärg, men om den blir riktigt full kan den börja lukta.
Alltid något att fixa
- Folk brukar fråga när vi började renovera. Jag tittar mig omkring och säger att det är väl 34 år sedan, säger skeppare Ted Lönnroos med glimten i ögat.
När m/s J.L. Runeberg byggdes 1912 gick den på ånga. Då var Lönnroos inte född ännu.
- Men så känns det nog ibland, konstaterar han med ett flin.
Huvudmotorn är av årsmodell 1965 och fungerar perfekt, enligt Lönnroos. Den borde ändå bytas ut.
- Om man plötsligt behöver nya delar till den på sommaren så kan det ta upp till tre månader.
Det skulle utgöra ett abrupt slut för säsongen.
Över lag tycker Ted Lönnroos att det har gått bra att driva verksamheten.
- Om man gör så mycket själv som möjligt och inte tar ut så mycket lön så går det. Vi har klarat oss i många, många år, säger han.
Vissa sysslor kan göras på talko, men det har blivit allt mer sällan.
- Man ska vara 120 procent på plats om man har talko. Det var någon i Sverige som sa att det är riktigt bra med talkojobbare, men att det blir dyrt.
Katastrofövning
Förutom att fixa, feja och dona själva fartyget så ska också manskapet förberedas för sommarens eskapader. Det ska bli katastrofövning.
- Det är lite hemligt, säger Lönnroos när reportern ber honom berätta vad den går ut på.
- Vi kommer att ha lite ny personal i sommar och vi brukar alltid börja året med att så noga som möjligt gå igenom säkerhetsutrustning och möjliga olyckor.
Lönnroos förväntar sig en lika fin kryssningssäsong som i fjol då det varma och vackra vädret lockade folk ombord.
- Särskilt efter midsommar är det vädret som avgör.
Hur ser framtiden som skeppare ut då?
- Det är omöjligt att veta men visst har man förhoppningar om att det ska bli minst hundra år till, säger Lönnroos.
' /%3E%3C/svg%3E)
