Valanalys med Torbjörn Kevin: "Centern vände landsbygden ryggen"

Varför gick Centerpartiet rejält mera back än Samlingspartiet? Hur påverkade de sista valdebatterna väljarna? Och hur lyckades SFP rädda sitt mandat i Egentliga Finland? Politisk kommentator Torbjörn Kevin analyserar valresultatet.

Skillnaden mellan de tre toppartierna är hårfin. Socialdemokraterna fick 40 platser i riksdagen (+6), Sannfinländarna 39 (+1) och Samlingspartiet 38 (+1).

Med tanke på upplägget i valrörelsen tycker Kevin att utfallet är uppseendeväckande. SDP ställdes som största oppositionsparti mot finansministerpartiet, alltså Samlingspartiet, och regeringen hade starkt kritiserats för sin politik.

- Finansministern gick i spetsen för duellen med det största oppositionspartiet under en tid då vi haft en väldigt impopulär regering, och vad händer? Jo det ena partiet stannar på 17,7 och det andra på 17,2 procent, 0,5 procentenheter från varandra. Det är sensationellt!

Samtidigt backade statsministerpartiet Centern mer än många bedömare enligt Kevin väntat sig.

- I motsats till Samlingspartiet och Orpo kunde Sipilä och Centern inte tala till sina gamla kärnväljare.

"Centern vände landsbygden ryggen"

Att det blivit så för Centerns del tror Kevin fick sin början redan då regeringen bildades, eller till och med redan då Juha Sipilä valdes till partiordförande. Sättet man värvade minister Anne Berner på var inte förtroendeingivande.

- Berner hade ju gått ut och handlat som på en upphandling. Hon var aktuell också för Samlingspartiet men valde Centern för att hon tydligen blivit lovad en ministerpost, och möjligen också blivit lovad fria händer att röra om lite.

- Det ledde till att Centern under hela perioden framstod som om de vänt ryggen till landsbygden. De värsta trafikpolitiska marknadslösningarna blev inte av, men de hade trots allt Sipiläs stöd.

Därutöver menar Kevin att Sipiläs ideologi var svår att få syn på i valrörelsen, medan Antti Rinne och Petteri Orpo var tydligare.

- Det förklarar varför Samlingspartiet i mandat räknat till och med gick framåt. Orpos kärnväljare upplever att partiet i regeringen fört en politik som motsvarar deras syn på politik.

Vårdreformen som försvann

Bara några veckor innan riksdagsvalet avgick regeringen då social- och hälsovårdsreformen gick om intet. Kevin tror inte att reformen haft någon stor inverkan på valresultatet.

- Om vårdreformen hade spelat en utslagsgivande roll tror jag valresultatet sett lite annorlunda ut. Det var som att luften gått ur vårdreformen i den stund den kapsejsade och sedan blev det aldrig egentligen ett valtema.

Enligt opinionsmätningar innan valet skulle SDP bli största parti. Så blev det också, men med väldigt liten marginal till Sannfinländarna.

Nationellt var skillnaden mellan de två toppartierna endast 0,2 procentenheter. Då bara förhandsrösterna hade räknats var skillnaden större, och Kevin misstänker att den sista veckans valdebatter var fördelaktiga för Sannfinländarna.

- Rinne var inte dålig i debatterna, men hakade kanske upp sig lite. De övriga partierna och programledaren gjorde det lätt för Sannfinländarna då de attackerade Halla-aho, som kunde sitta stoiskt lugn och svara.

Kevin ser en stor skillnad mellan Halla-aho och partiets tidigare ordförande Timo Soini.

- Han är ju Soinis motsats! Soini talade via roliga korta repliker, medan Halla-aho då ha framför partiets åsikter är analytisk, lugn och retoriskt klurig utan att vara skämtsam. Jag kan tänka mig att hans agerande under sista veckan eventuellt bidrog till att de centerväljare som inte valde sofflocket valde att bestraffa partiet genom att rösta på Sannfinländarna.

Kevin var inte imponerad av de etablerade partiledarnas insats i de sista debatterna.

- De framstod nog som lite väl lekstugeaktiga. De satt och ropade i munnen på varandra och uppträdde inte med den värdighet partiledare ska göra tycker jag.

Nya kandidater väl framme i Egentliga Finlands valkrets

I Egentliga Finland var Sannfinländarna störst med 19,1 procent av rösterna. Ville Tavio var partiets röstmagnet, men också nyinvalda Vilhelm Junnila samlade över 10 000 röster.

- Det var väl nog Junnila som gick ut med den mest aggressiva invandrarkritiska annonseringen. Han hade påfallande mycket av den typens deviser, säger Kevin.

Samlingspartiet samlade 19,0 procent av rösterna och fick alla sina fyra sittande riksdagsledamöter invalda. Petteri Orpo fick över 10 000 röster vilket är ungefär lika många som i förra valet, men borde han som sittande partiordförande ha kunnat samla ännu fler?

- Eftersom de fick in alla fyra sittande ledamöter tyder det på att rörligheten inom väljarkåren är rätt liten, man röstar på ett tryggt namn. Det kan förklara att han inte fick fler röster än så.

- Dessutom är han ingen uppviglare precis. Han är den allvarliga kamrerstypen som sköter landets affärer, väldigt konsekvent.

"Andersson bryter sig igenom bullret"

Li Andersson samlade över 24 000 röster. För Kevin framstod Andersson som en tydlig röst i den annars kaotiska sista valdebatten före valet.

- Hon lyckades bryta igenom bullret och tala så att resten tystnade. Hon har en förmåga att kombinera att vara påläst med god retorik, och det är det inte alla som kan.

- Orpo är också väldigt insatt men han har en ganska smal repertoar då det gäller att uttrycka sin oro för vår ekonomiska framtid. Samtidigt förefaller Andersson att i ämne som ämne ha resonemang som folk har lätt att ta till sig och förstå.

Aki Lindén blir social- och hälsovårdsminister?

SDP:s sittande ledamot från Egentliga Finland Ilkka Kantola fick ge plats åt Aki Lindén, som också var partiets röstmagnet i valkretsen.

Lindén har tidigare varit lokalpolitiker i Åbo och högt uppsatt inom sjukvårdsdistriktet, men har de senaste åren jobbat vid sjukvårdsdistriktet i Nyland. Kevin minns Lindén från 1970-talets stadsfullmäktige.

- Han var redan på den tiden en av de mest bländande retorikerna i fullmäktige och behärskade stora helheter utan papper.

- Under vårdreformens mest hektiska stunder var han en profilerad motståndare och expert. Han talar en ledig svenska och gör det gärna, så jag tror också att han har knipit några svenska röster.

- Nu är han allmänt tippad som en kommande social- och hälsovårdsminister. Blir det en regering ledd av socialdemokraterna är det sannolikt att det blir så.

SFP hade en svår sits - men samlade till slut fler röster än de vågat hoppas på

SFP:s Stefan Wallin meddelade redan för ett år sedan att han inte ställer upp i riksdagsvalet. Det fanns en oro för att partiet inte skulle få någon invald från Egentliga Finland då SFP gick till val med egen lista.

SFP kunde inte ingå ett valförbund eftersom de tidigare samarbetsparterna Centern och Samlingspartiet gick till val med egna listor. Men till sist ökade ändå understödet i valkretsen och Sandra Bergqvist blev invald.

- Det är imponerande ur den synvinkeln att man satte upp som mål komma upp till 14 000 röster för att trygga mandatet. Och man kom upp till över 15 000.

Att det gick vägen för SFP tror Kevin kan ha att göra med att det med endast några veckor kvar till valet såg illa ut.

- Partiet gagnades av opinionsmätningar som gav partiet noll mandat i Egentliga Finland. Jag tror att senast då började väljare som kanske sneglat mot Li Andersson, Aki Lindén eller sofflocket, fundera på att de kanske i alla fall röstar på SFP.

Kevin tror också att en full lista utan en given segrare har aktiverat väljare.

- Det måste ha en mobiliserande effekt, jag kan inte tänka mig något annat.