Flera insatser görs för att öka inflyttningen till ytterskärgården - "Hyresbostäder är en stor brist i mindre byar"

Solen steker en varm aprildag och att våren varit efterlängtad märks på humöret. Alla som rör sig längs med byavägen ser glada ut.

Det gula sekelskifteshuset intill Hitis-Rosala skola håller på att tömmas. Barnen på öarna har blivit så få att man flyttar förskoleverksamheten till skolan för att kunna hyra ut huset till en familj.

- Det kommer sällan fastigheter till salu här och priserna är enligt sommarstugepris. Barnfamiljer har inte så mycket pengar att slänga runt sig, och om man vill prova på att bo här först så går man inte och köper ett hus för flera hundra tusen, säger Daniel Wilson från Rosala.

Enligt Wilson är hyresbostäder en stor bristvara i många mindre byar, och han är nöjd över att förskolan nu blir tillgänglig för utomstående.

I och med att barnläget såg alarmerande ut för skolans överlevnad höll man ett krismöte för att bolla idéer om hur man kunde locka till sig någon barnfamilj.

Skolans lärare Sanna Järf anser att det inte skulle behövas särskilt många barn för att verksamheten skulle kunna fortsätta.

- Runt tio elever skulle vara en tillräcklig mängd så att barnen trivs och kvalitén på undervisningen skulle vara god, säger hon.

Själv pendlar hon till jobbet på Rosala från fasta Kimitoön och hon tycker att det funkar bra.

- På färjan kan man jobba eller läsa en bok eller bara varva ner. Många pendlar ju till och från Åbo och då måste man ju sitta och koncentrera sig på körandet hela vägen, säger hon.

Dyra skärgårdsbor

Skolbarnen i årskurs 1-6 i Hitis-Rosala skola kostar ungefär 10 000 euro mer per elev och år än barnen i Dalsbruk.

Också förbindelserna och annan logistik ute i skärgården kostar, och det finns de som tycker att det är dyrt att ha en levande skärgård.

- Samtidigt är ju tätorterna och städerna starkt favoriserade av staten. I Helsingfors är ungefär 20 procent av arbetena statliga tjänster. Så det beror på hur man väljer att se på saken, säger Wilson.

Det behövs också arbetsplatser för att folk ska kunna leva året runt i skärgården. Det tror inte Wilson är något större problem.

- Vi har ganska bra läge med sysselsättningen nu, och det finns möjligen generationsskiften där nya krafter kunde ta vid. Många jobbar inom turistnäringen och de flesta här är egenföretagare, säger han och fortsätter.

- Med goda trafik- och nätförbindelser finns det dessutom allt större möjligheter att jobba på distans.

I praktiken är det byarådet i Rosala som kommer att hyra fastigheten av kommunen. De hyr i sin tur ut huset till någon familj, men hyran är ännu inte fastställd.

Kändes naturligt att flytta ut

Enligt prognoserna ser alltså framtiden dyster ut för skolverksamheten ute på Hitis-Rosala. Skolan på ön har för tillfället bara åtta elever, och utan inflyttning är man nere på tre skolbarn år 2023.

Hanna Vuorio-Wilson har bott på Rosala i 18 år. Hennes två barn går i skola där, men själv är hon uppvuxen i Vanda.

- Jag fördrev all tid det var möjligt i skärgården eftersom jag älskade den här platsen. Min mamma är hemma härifrån och jag hade en massa kompisar här, säger hon.

Det är lite svårt för Vuorio-Wilson att sätta fingret på fördelarna med att bo så långt ute i skärgården. Allt känns så självklart.

- En del vänner höjde på ögonbrynen när jag flyttade ut och undrade vad jag riktigt hade hitta på, säger hon.

Hon är en av dem som var med och kläckte idén om att försöka bjuda ut förskolebyggnaden till någon småbarnsfamilj.

- Riskbilden för att skolan skulle stängas ner har funnits med hela tiden, men stängningshotet har inte varit så akut som det är nu, säger hon.

”Inte mycket olika språk"

Skolan har alltid varit liten, och mängden lärare har redan ändrats från två till en. Men om några år finns det kanske inte ett enda barn som börjar i årskurs ett.

- Barn som får gå i en liten skola som den här har en trygg vardag. Vi har ingen skolmobbning och alla vuxna har koll på hur barnen mår, säger hon och fortsätter.

- Jag tycker att det är så självklart varför det är viktigt att det finns folk som bor i skärgården året om. Det skulle vara förfärligt om det dog ut, säger hon.

Hennes barn hade många olika idéer på vad som är bra med att bo och gå i skola ute i skärgården.

Bland annat skrev de själva ner sådant som ”inga avgaser, frisk luft” ”god mat i skolan!!!”, ”snälla barn i skolan” och ”inte mycket olika språk”.

- Jag blev lite förbryllad över det sista citatet, men han menade att det inte finns så mycket olika språk och att det kunde vara mer av det. Lite mera diversitet, säger hon.

Att kunna bo i skärgården är viktigt av flera orsaker, anser Hanna Vuorio-Wilson. Rent av en mänsklig rättighet.

- Det finns många rikedomar här, kulturellt och kunskapsmässigt som man går miste om i fall inte skärgården är bebodd. Finland blir ett tråkigt land utan en levande glesbygd.

Överkvalificerade närvårdare

- Jag har sagt att jag själv ska boka en plats här färdigt så jag får den sista lägenheten med bara en väggranne och utsikt mot havet, säger sjukskötaren och verksamhetsledaren Petra Henriksson när hon visar runt i Solglimtens lokaler.

På servicehemmet Solglimten i Hitis har man gjort det man kan för att rummen skulle fyllas. För första gången går man öppet ut med att även icke-skärgårdsbor kan hyra lokal hos dem.

- Någon finns alltid på plats, men i princip ska man klara sig igenom nätterna. Annars är det som vilket äldreboende som helst. Här har vi havsutsikt och det är bra mycket billigare än privata äldreboenden i städerna, säger Henriksson.

Orsaken till att man nu öppet bjuder in även icke-skärgårdsbor är för att det inte ska bli tomt.

Solglimten har både lokalerna och kompetensen för att bedriva hälsovårdsmottagning om kommunen så skulle önska. Hemvård har man redan kommit överens om.

- Vi väntar och ser, riktigt alla provtagningar går inte att utföra här, men det som går skulle alla boende ha mycket glädje av. Ett besök till Kimito hälsocentral tar ju halva dagen, här går det på en halvtimme.

Nästan all personal har sjuksköterskeutbildning men jobbar som närvårdare, med närvårdarlön.

- Man får konstatera att nog är det något annat som lockar än bara lönen. Här är man sin egen chef, vi diskuterar arbetsfördelningen sinsemellan och jag älskar att jobba här.

Solglimten är en stiftelse och priset på boendet varierar enligt pension och inkomst. Men för de med lägsta inkomsterna kostar det under 1 000 euro i månaden.

- Jag tror att det främst är personer med rötter här, eller som kanske har släktingar som rör sig här som skulle kunna tänka sig att flytta ut hit, men alla är välkomna.

Rusning redan före premiären

Mittemot Hitis handelsbod är parkeringen full. På terrassen till Backom café sitter det folk och dörren är öppen.

- Vi har nu egentligen inte öppnat ännu men serverar lunch i dag då vi ändå hade en grupp som var på besök, säger Monica Lundén som laddat upp inför sin andra säsong som cafévärdinna.

Hon är en av flera personer på ön som är inflyttare och säger sig trivas bra.

- Det är klart att vintern är lång och mörk här ute. Men samtidigt är det bra med en paus, man går som i ide på vintern, säger hon och fortsätter.

- Jag har nog sökt sommarjobbare i år men det var svårt. Nu har jag hittat en som jag är glad över, men jobb skulle här finnas!

Kunder kommer och går, bilar stannar och någon sticker ut huvudet för att byta några ord. Servicen finns, jobb verkar det finnas. Nu är det bara några barnfamiljer som fattas.