NHL-kolumnen: KalPa-stämpel på skrällen när ”världens bästa hockeylag” blev knockat – Jarmo Kekäläinens våghalsiga satsning träffade mitt i prick

”Jag har gjort mitt, nu är det lagets tur”. Ungefär så sa Columbus GM Jarmo Kekäläinen efter att transferfönstret stängdes. Då hade han förstärkt laget med Matt Duchene och Ryan Dzingel och vägrat trejda bort Sergej Bobrovskij och Artemi Panarin. Att en fransk junior som spelat säsongen i Kekäläinens fostrarklubb, KalPa, skulle bli hjälte hade han nog inte räknat med.

I NHL-kolumnen som publicerades 1 mars, alltså ett par dagar efter att ligans transferfönster stängdes, skrev jag att Columbus Blue Jackets General Manager Jarmo Kekäläinen spelade rysk roulette.

Texten fortsatte med konstaterandet att Kekäläinen satsade djärvt på att Blue Jackets skall nå framgång i slutspelet den här våren – men att laget först måste ta sig till slutspel.

I det skedet var det nämligen långt ifrån klart att Columbus inte skulle bli utanför festen. Och det blev bara värre.

I sista möjliga ögonblick lyckades laget ändå spela ihop sig och rada upp en segersvit som med nöd och näppe tog dem som sista lag från östra konferensen till slutspelet.

De 98 poängen som Ohio-laget samlat ihop var ändå jämnt 30 poäng mindre än vad motståndaren i slutspelets första omgång kunde stoltsera med. Tampa Bay Lightning vann 62 av sina 82 matcher under grundserien och det var helt självklart att kalla laget för bäst i världen.

Matchserien skulle bli en kort historia, det snackades till och med 4-0. Just så blev det – fast bakfram.

Samtidigt på annan ort

Samma dag som NHL-kolumnen med fokus på Kekäläinen och Columbus Blue Jackets publicerades spelade Kuopiolaget KalPa en bortamatch mot Ilves i Tammerfors. KalPa hör till lagen som blev utanför FM-slutspelet och hade det tungt.

Bussresan på 295 km från Tammerfors till Kuopio i den mörka vinternatten var säkert ingen höjdare. Kuopiolaget fick stryk med 4-1 och det var dessutom sjätte raka förlusten. En svit som spikade fast dörren till en fortsatt säsong i playoff.

En av spelarna i bussen var en tonåring från Frankrike som inte hade haft en speciellt lyckad kväll. Vänsterforwarden med nummer 13 på ryggen spelade matchen i Kalpas andra kedja tillsammans med centern Eetu Luostarinen och Ilkka Pikkarainen.

19-årige Alexandre Texier från Grenoble noterade noll skott under sina drygt 16 minuter på isen. Dessvärre var han inne på två Ilves-mål.

Undrar just om killen, under en antagligen ganska orolig och snuttvis sömn i bussen, drömde om att göra avgörande mål mot världens bästa hockeylag i NHL-slutspelet?

Sju veckor senare

Två minuter och tjugosex sekunder är spelat av slutspelsmatch nummer fyra mellan Columbus Blue Jackets och Tampa Bay Lightning i Blue Jackets hemma-arena, cirka 7000 kilometer från ”gropen” i Kuopio.

Alexandre Texier står med händerna mot taket och jublar. Han har precis fört Columbus till en tidig 1-0-ledning med ett skott utanför slottet i powerplay. Målet öppnar vägen till Columbus historiska första slutspelsserieseger någonsin.

Att den 19-årige Texier spelar powerplay i NHL-slutspelet 2019 och gör mål är som någonting taget från den framlidna serietidningen Busters sidor. I äkta Buster-anda gör han dessutom ett mål till i tredje perioden.

Högt ovanför isen i logen för Blue Jackets höjdare sitter Jarmo Kekäläinen och myser. Sommaren 2017 reserverade han Texier som nummer 45 i NHL-draftens andra omgång. Sen skickade han 17-åringen till bekanta KalPa för att bli mogen för NHL under Sami Kapanens vakande öga.

Genast första säsongen visade Texier sin potential: 13 + 9 under året som han blev myndig i en proffsliga var inte dåligt. Säsongen 2018-2019 var sen ännu ett jättesteg framåt: 41 poäng på 55 matcher i FM-ligan som 19-åring är nästan sensationellt.

Efter avslutad grundserie i FM-ligan lämnade Texier bussresor på riksväg 9 mellan Tammerfors och Kuopio bakom sig och steg in i en annan hockeygalax.

Idrottens sannsagor är svårslagna.

Matt Duchene är äntligen på rätt plats vid rätt tidpunkt

En betydligt mindre sensationell, men betydligt mera efterlyst solskensberättelse, håller våren 2019 på att bli för Matt Duchene. Den 28-årige kanadensiske centern som vunnit både OS-guld och World Cup i det bästa möjliga Team Canada har aldrig fått uppleva goda tider med ett NHL-lag.

Han har visserligen gjort poängmässigt starka säsonger, men i lag som det gått uselt för. Och dessutom lever ryktet om en spelare som inte bidrar till lagets sammanhållning. Snarast tvärtom.

Först ville han bort från ett uselt Colorado. Och vips, då Duchene stack till Ottawa i november 2017, började Colorado gå som på räls. I Ottawa har han bara varit en i ett lag utan riktning och bara en av många som var mer än öppna för att flytta.

Jarmo Kekäläinen gjorde verklighet av den önskan. Frågan var ändå om Duchene var rätt spelare för ännu ett lag som inte verkade ha fokus eller riktning.

Svaret som Duchene levererat efter en trevande start är kristallklart. Killen från Haliburton, Ontario var Blue Jackets poängledare i matchserien mot Tampa med 3+4 på 4 matcher.

Han gjorde ensam lika många mål bakom Andrei Vasilevski som hela laget sammanlagt mäktade med under grundserien.

Den som värderar fördjupad statistik ger Duchenes insats mot Tampa en lång applåd: han vann 57 procent av tekningarna, hade ypperliga 55,1 i corsi-procent (skott för / skott mot, då spelaren är inne i 5 mot 5) och lyckades få 10 av sina 11 skott i de fyra matcherna på mål.

Matt Duchene var bästa forward i matchserien där också bland andra Steven Stamkos och Nikita Kutjerov medverkade.

Panarin och Bobrovskij lär vara nöjda nu

Columbus ryska stjärnor, forwarden Artemi Panarin och målvakten Sergej Bobrovskij, hörde också till de stora vinnarna mot Tampa.
Båda två var missnöjda i Columbus och ville bort.

”Alla” var övertygade om att Kekäläinen skulle trejda bort duon senast en minut före transferfönstret stängdes den 26 februari. Ingen idé med att ha missnöjda stjärnspelare i truppen, det kan förstöra allt för hela laget.

General managern från Finland höll ändå sitt hårlösa huvud kallt och fullföljde sin nu redan legendariska ”all in”-satsning.

Ingen sticker någonstans, istället får ni några nya lagkompisar med hög profil, försök inse era möjligheter – det var Kekäläinens sista ord innan han stängde dörren till sitt kontor för säsongen.

I det skedet fann sig också den lite lynniga ryska duon i situationen. Bobrovskij som varit osäker och omotiverad längs med säsongen var lysande under slutspurten och Panarin leverarade stort.

Pricken på i var den matchvinnande straffen mot New York Rangers – målet som säkrade biljetten till slutspel i säsongens näst sista match.

Och på samma spår fortsatte herrarna i de fyra triumferna över Tampa Bay Lightning. Panarin noterade 2+3 och bildar tillsammans med Matt Duchene en powerplayduo som är på gränsen till omöjlig att få bukt på.

”Bob”, som den tvåfaldige Vezina-vinnaren Bobrovskij kallas, visade med besked var målvaktsskåpet står i duellen mot landsmannen Andrei Vasilelsvki. Räddningsprocenten 93,2 och 2,01 insläppta mål i snitt mot Tampas sylvassa anfall är mäktig statistik.

En mysgubbe som heter Tortorella

Ännu en metamorfos i Columbus. Vem är den småleende mannen i ”författartröja” och vänlig blick som representerar Columbus Blue Jackets på presskonferensen efter matcherna i vår?

Han ser ut och låter som om han helst skulle pimpla vin på en konstnärskrog tillsammans med Woody Allen i Greenwich Village. Men på skylten framför honom står det John Tortorella.

Har NHL:s egen Raimo Summanen plötsligt förvandlats till Alfons Åbergs pappa?

Nej och jo.

Nej i den meningen att Tortorella fortfarande i allra högsta grad älskar och kräver fysisk och energisk kamp utan krusiduller.

Jo i den meningen att han i dag kan sälja sin syn till laget som ”vår hockey”. Och den tanken förmedlar han vidare på presskonferenserna: ”Look, we are just trying to play hockey”, får John Tortorella av vårmodell 2019 in i varje mening.

Den utpäglat auktorativa bossen har blivit en så kallad transformativ ledare som vill motivera spelarna att själva hitta sin kollektiva styrka. Att bli en sammansvetsad grupp som lyfter sin ribba högre än vad en enda coach kan göra genom att kräva, skrika och hota.

Han har verkligen lyckats sälja den tanken till sina spelare efter att laget spikades i slutet av februari.

Prologen blev Jarmo Kekäläinens något teatraliska, men säkert mycket noga genomtänkta uttalande om vem som nu bär ansvaret.

Slutorden finns fortfarande i framtiden, men en sak är säker: jag tänker inte en gång till tippa mot Columbus i det här slutspelet.

Artikeln uppdaterad klockan 14.21: Bobrovskij har vunnit Vezina Trophy, inte Selke.