Hoppa till huvudinnehåll

Vega

Piloten Stefan Vikström: Kombinationen mobbning och droger dödade min son

Från 2019
Uppdaterad 22.07.2019 10:02.
Porträttbild på piloten Stefan Vikström
Bildtext Stefan Vikström sommarpratar om den allra största förlusten.
Bild: Parad Media. Grafik: Miro Johansson/Svenska Yle

Vegas sommarpratare Stefan Vikström pratar om att förlora ett barn och om hur kombinationen känslighet, mobbning och droger kan döda.

Stefans son David tog sitt liv en sommardag för fyra år sedan. Familj, släkt och vänner är i sorg och chock, men alla sörjer och bearbetar förlusten av en son, en bror och ett barnbarn på olika sätt.

"Er son är död”

- En avgrund öppnas. Vi hade varit rädda för det värsta, ändå känns det overkligt. Vad gör man efter ett sånt besked?

- Chocken har sina faser, ändå är vi alla så olika. Det finns ingen checklista. Man måste köra på känsla, säger Stefan Vikström.

Ett sätt att sörja är att försöka hitta svar på alla de frågor som samlat sig under åren. Ett annat sätt är att tillsammans med familj och vänner försöka hitta tillbaka till glädjen.

Stefan Vikström har valt att sommarprata om vad en stor känslighet kombinerad med mobbning och droger kan leda till, i förhoppning om att det kan hjälpa andra.

Högstadietiden var svår, yrkesskolan ännu värre

Våra barn föds inte med en instruktionsbok runt halsen. Som förälder ritar man kartan samtidigt som man fostrar och tröstar.

Vi ser det som är bekant, men det unika tar ofta längre att upptäcka.

Efteråt känns det nästan overkligt att man inte såg oförmågan eller särbegåvningen redan från start, men allt i livet är tydligare om man har en facit.

David var känslig från början. Försiktig till lynnet, men motoriskt ivrig. Ett skört självförtroende och en stark rättskänsla gjorde högstadietiden svår och tyvärr blev åren i yrkesskolan ännu värre.

Han utsattes för ständiga fysiska och psykiska kränkningar, av barn som inte förstår att slag och hån kan knäcka en människa.

- I yrkesskolan blev mobbningen tidvis till och med fysisk. Det var smärtsamt att höra David berätta om förolämpningarna och utfrysningen och att se blåmärken efter misshandeln, säger Vikström.

Varje gång telefonen ringer stelnar man till

Stefans berättelse handlar om ett barn, men är också en historia om psykisk ohälsa och en vårdapparat som mera värnar om individens rättigheter än hälsa och beskydd.

- Vad gör man när ens barn mår psykiskt illa? Man försöker fortsätta med sitt liv, men det påverkar ändå allt. Man sköter arbete, hem och familj, man umgås med vänner, men varje gång telefonen ringer stelnar man till.

En medelålders manlig flygpilot sitter i ett flygplan och tittar mot kameran
Bildtext Stefan Vikström är trebarnsfar och pilot
Bild: Stefan Vikström

Svårt att få hjälp, omöjligt att hjälpa

Stefan minns också den totala utmattningen och frustrationen efter samtalen till den psykiatriska polikliniken.

Så länge sonen inte var till uppenbar skada för sig själv eller för andra, och ifall han inte själv vill ha vård, var det inget de kunde göra.

- Man försöker engagera sig även i de andra barnens liv, men det blir ohjälpligt så att det sjuka barnet tar mera av ens tid.

- Till sist finns det bara en sak som hjälper en vidare, och det är insikten om att man inte kan leva en annan människas liv.

Olyckan i militären leder till utanförskap

Efter yrkesskolan är det dags för militären. David mår bättre och söker sig till ett finskt förband för att bli bättre på finska.

Militären är hans grej eftersom han tycker om utmaningar och idrott och han stortrivs direkt.

Vi börjar märka kraftiga humörsvängningar, våldsamma raseriutbrott och de första tecknen på förföljelsemani

Stefan minns när han möter David utanför kasernen inför första permissionen. Den grå uniformen på den smala, muskulösa kroppen, den lite för stora pälsmössan, det breda leendet.

- Det kniper till i bröstet av ömhet och stolthet. Den glädjen är borta när jag hämtar hem honom några veckor senare, säger Stefan.

David har brutit handleden och blir hemskickad med uppmaning att komma tillbaka om ett år.

Självkänslan är inte rationell, den är emotionell. Att bryta handleden är inget misslyckande, men konsekvensen blev uteslutande och utanförskap.

Det liknade ensamheten i tonårstiden. Det liknade hopplösheten.

En tonårskille med solglasögon är ute på sjön
Bildtext David Vikström trivdes på havet.
Bild: Privat

Drogerna ledde till psykotiska symtom

Det hade nog funnits alkohol och droger redan tidigare i Davids liv men nu börjar den kontinuerliga användningen som inte bara leder till svåra depressioner utan också till ekonomiska problem.

- David hörde till den grupp av cannabisanvändare som inte klarar av drogen utan som i ett tidigt skede drabbas av psykotiska symptom.

- Vi börjar märka kraftiga humörsvängningar, våldsamma raseriutbrott och de första tecknen på förföljelsemani.

“Man får ta livet av sig om man vill”

Många människor försöker hjälpa David, men han upplever själv att han inte har några problem.

Efter flera kaotiska månader och många kontakter med olika vårdinstanser uppmanar vårdpersonalen till slut Davids föräldrar att ringa till polisen och anmäla honom.

- Det blir en av de värsta dagarna i mitt liv. Dagen när jag lurar David att stanna hemma medan jag går ut med hunden för att ringa larmcentralen.

- Hålla kvar honom tills ambulansen kommer, se hur han blir arg och springer iväg, polisen som tar honom, hittar droger i hans väska, säger Stefan.

- “Det är min medicin”, sa David. En medicin som kanske hjälper för stunden, som bedövar en från en outhärdlig verklighet - men som har fruktansvärda konsekvenser.

David blir intagen men sedan utsläppt, intagen på nytt och sen utskriven igen, men skadorna och personligheten är nu så förändrade att det är svårt att rehabilitera.

Det blir en av de värsta dagarna i mitt liv - jag lurar David att stanna hemma medan jag går ut med hunden för att ringa larmcentralen

Militärtjänstgöringen är inte heller längre ett alternativ.

Davids familj är förtvivlad och orolig över att David inte kommer att orka länge till. Vid en kontakt till ansvarig psykiater svarar han "vi lever i ett fritt land och alla får ta livet av sig om de vill".

Döden förändrar dem som blir kvar

Den 22 juli 2015 tar David sitt liv. Åren efter händelsen har varit mycket svåra. Sorgen är oerhört stor och Stefan är inte längre samma människa.

- Jag är annorlunda. Jag vet nu med hela min kropp att livet är skört. Att det kan ta slut när som helst. Mitt liv och andras liv. Men vad har jag lärt mig av mitt livs svåraste resa?

- Framför allt har jag fått en ännu större tro på att den kärlek som binder oss samman är nånting större, nånting som sträcker sig utöver både liv och död.

- Det är nånting som är allas vårt ursprung och ultimata mål i tillvaron och som finns vid min sida och stöder mig i livets alla skiftningar. Vi är aldrig helt ensamma.

Svårt att förlåta vården som bidrog till sonens död

Men det är klart att bitterhet och frustration mot vården och den psykiater som skötte David finns kvar.

Det gjordes senare en anmälan till Valvira och läkaren prickades i ärendet, men det gav dem inte David tillbaka.

- Att förlåta kan vara fruktansvärt svårt. I synnerhet att förlåta någon som bidragit till ens sons död. Men att inte förlåta är som att ta gift och förvänta sig att någon annan skall dö.

- Sist och slutligen är det bara jag som lider av att inte förlåta.

Efter fyra år finns förstås den otroliga saknaden kvar och alla frågor har inte fått svar.

- Vi kommer aldrig att få svar på varför han drabbades av så mycket olycka. Mobbning kan få fruktansvärda konsekvenser och det finns inga ofarliga droger.

- Att konfronteras med orättvist lidande och för tidig död går inte att försköna. Men vi har också lärt oss att döden hör till livet, säger Stefan Vikström.

Stefan Vikström

Programmet är inte längre tillgängligt

Den musikfria podcasten kan du ladda ner och lyssna på utomlands.

Sommarpraten sänds i Yle Vega varje vardag kl. 10.03 och 22.15.

LÅTLISTA:
Enya: May it be
Eva Cassidy: I can only be me
Santana, India, Arie & Yo-Yo Ma: While my guitar gently weeps
Schindler’s List: Theme
Queen: The show must go on
Josh Groban: To where you are
The Imperials: David´s psalm

Vegas sommarpratare 2019

Relaterat till programmet

En tom stol prydd med vita dynor står i en grön trädgård. I nedre högra hörnet syns en logga med texten "Yle Vegas sommarpratare".

”Det fina med Lyssnarnas sommarpratare är att vem som helst kan vara med” – så här kan du sommarprata i Yle Vega
4.3.2023

"Jag glömmer aldrig lastbilschauffören som stannade mitt under mitt sommarprat" – Vegas sommarpratare berättar om responsen
16.8.2022

Rättspsykologen Julia Korkman: En minnesbild kan kännas levande och detaljerad – och ändå vara felaktig
12.8.2022

Europaparlamentariker Ville Niinistö: Om det var män som födde barn, hade vården mot ofrivillig barnlöshet sett annorlunda ut
11.8.2022

Mobbningsoffret Gunvor Sarelin-Sjöblom: Sjukpensioneringen räddade mitt liv
10.8.2022

Mer om ämnet på Yle Arenan

Taggar:

Diskussion om artikeln

Till sidans topp

A-Ö: Mer från Svenska Yle